Myrsnack

Jag säger bara Kålle Gunnarsson. En sån man. Idag var det konsert i Stafsinge kyrka med Kålle och hans ensembel som ska köra teatern Ronja Rövardotter i sommar. En gång varje år gör dom en konsert i någon kyrka med de mest härliga sånger. De är så duktiga på att sjunga.

Mycket musik av Benny Andersson, låtar från musikaler och så min absoluta favorit bland gospelsånger "Total Praise". Det är så vackert, finstämt och fruktansvärt bra framfört. Denne Kålle är en man med massor av järn i elden alltid. Jag fattar inte hur han hinner och orkar. Han kör alltså Ronja Rövardotter hela sommaren, han är med varje måndag på Allsång på Vallarna m.m.. Makalös man och alltid så glad och sprallig.

Jag kommer inte ihåg vad alla heter, men längst till vänster står Matilda Schough och i mitten till vänster om Kålle finns Emmi Christensson från Vessigebro.

Nu hör det till saken att kantorn i Stafsinge kyrka går i pension och Kålle och killarna i gänget tackade henne med jojksångerna från Ronja Rövardotter.

Det blev som vanligt stående ovationer när det var slut.

Detta var en jättebra avslutning på kvällen och en kanonstart på min semester som börjar idag.
Nu ska jag bara njuta!

Idag har jag och tre av mina körkompisar varit på Gospel Train i Göteborg. Det är Java Gospel i Göteborg som tre gånger per termin har denna sammankomst i Betlehemskyrkan. Man anmäler sig till en Work Shop och kommer till lunch. Övar in fem, sex låtar. Enbart text, inga noter. Körledare är Åsa och Ulf Normark. Helt fantastiskt duktiga. Tänk att enkelt kunna spela på piano så det bara uppstår ett gung som  bara är så gott. När klockan är 18.00 börjar konserten/gudstjänsten. Då är vi ca 200 sångar på scen samt ytterligare musiker. Vilket tryck alltså. Helt galet. Nästan så det är lite åt det oseriösa hållet. Det kan bli för bra när det är för mycket dans, klapp, tjo och tjim. Ärligheten går förlorad när det är ren råsjungning många gånger. Men, det är ju lite det som är gospel music.
Svårigheten med att inte få noter är att det sitter någorlunda under tiden man sjunger låten, men är som bortblåst när den är över. Det gör att man inte kan använda sig av materialet i sin egen kör sedan. Lite tråkigt kan jag tycka. Det ger ju i och för sig tips på nya låtar. Vi får väl se om det blir någon fortsättning. Lite kul var det allt.
Har du lust att vara med nån gång? Gå in på www.javagospel.com/  

Sing the gospel!

I onsdags, min sista arbetsdag före semestern, var jag i Göteborg och såg en av sjuttiotalets största hårdrocksband. Deep Purple! Så himla kul. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det. Till er som inte vet vilka Deep Purple är så säger jag bara Smoke on the water så tror jag alla ni fattar. Den har väl det mest känd introt av alla låtar som finns. Det hela började med att Hasse, en kille som är med i FUB, kom och sa att ha skulle dit. Tala om att jag blev grön av avund. Hans mamma är ordförande i FUB och är också väldigt intresserad av den sortens musik. Åh, sa jag, tänk vad roligt det skulle va att se dem. En stund senare kommer Hasses pappa och frågade om jag var intresserad av en biljett. Halleluja!! JAAAA det är jag! Han hade fem stycken och jag kunde få köpa den ena. I onsdags bar det alltså av till Trädgårdsföreningen i Göteborg. Regnat hade det gjort riktgit ordentligt i Falkenberg mitt på dagen, så det var ju inte utan att man var lite skraj för regn. När vi kom upp förstod vi att där hade också regnat tidigare på dagen. Det var rejält lerig utanför. Väl innanför grindarna var det jättefint. Förbandet startade precis när vi kom in. Disneyland After Dark hette dem. Kanonbra. Dessa var som sagt inte dragplåstret så vi passade på att vila benen och hittade en soffa att sitta på. Det är så roligt att se på folk. Massan av människor bestod till större delen av män. Åldrade sådana. Långhåriga, gråhåriga med små - stora ölmagar. De yngre männen fanns också, men nästa alltid i släptåg av en äldre herre. Det var pappan som tagit med sin stackars son för att lyssna på pappas musik. Alla dessa yngre såg inte så roade ut faktiskt. Road var däremot jag när det drog ihop sig till Deep Purple. De spelade de flesta gamla godingarna. Sångaren hade bantat ner sig rejält. Kanske för att orka hela konserterna igenom. Det krävs ju en del kondition. Sologitarristen (Moore) såg fortfarande ut som han gjorde på 70-talet. Spelet var det definitivt inget fel på. Bas, trummor, gitarr, orgel och sång. Allt var bara så bra. När de sen drog igång Smoke on the water då är så klart alla med och sjunger. Nu ska det tilläggas att det märks att det är en något äldre puplik som inte längre orkar hoppa och klappa händerna en hel konsert igenom. Det var massor med folk men ingen trängsel. Det fanns gott om utrymme för både dans och hopp. Nä, de flesta nöjde sig med att vekligen lyssna och njuta. Sen förstår jag inte hur man kan stå rakt upp och ner en hel konsert med så inspirerande musik utan att röra sig en millimeter. I en och en halv timma körde de konstant. Inget massa dösnack mellan låtarna utan rakt på. Kunde dock konstatera att min favorit Child in time inte spelades. Kan kanske bero på att den kräver en toppad röst som sätter tonerna klockrent och det är nog inte så lätt när man kommit upp i 60-årsåldern. Mycket nöjda gick vi ut från Trädgårn. Tänk att jag äntligen fått se dem. Första kvällen på semestern blev perfekt.

Tack familjen Jansson för att jag fick följa med.

                                
Solteatern är ett gott gäng som underhåller i Falkenberg med jämna mellanrum. Just nu är de aktuella med "Gott o Blandat" på Storan.
Sara, Anna, mamma och jag var och såg deras föreställning i tisdags i förra veckan. Den glädje och entusiasm som de har är helt underbar. Gruppen består av funktionshindrade ungdomar och vuxna. De leds av Hans Schakonat och Ulrika Ekman. Lyssna mer på gruppen på denna länk: http://www.myspace.com/solteatern
Marie, med stativet, gör en härlig imitation av Lena Philipssons Ont, det gör ont och flera roliga Farbror Frej-inslag.
Annemo är en annan tjej som är en fena på Limerickar.
Björn på piano har en oemotståndlig musikalitet. När han drar Ulf Lundells Öppna landskap så kan Ulf Lundell gå hem och lägga sig. Han gör den ett snäpp ännu vassare. I "Gott o Blandat" berättar Björn om "Tankar kring havet". Det är knäpptyst i salongen och inte många torra ögon efter det. Helt underbar!
Om ni inte sett dessa glada tjejer och killar borde ni gå och göra det. Om inte annat så för att få lite perspektiv på våra egna små triviala bekymmer som vi ibland tycks ha. Här finns inga hinder för något. Björn är defininitvt ett levande bevis för detta. Hans och Ulrika gör ett fantastiskt arbete och ska ha en stor eloge för sitt engagemang. Hoppas vi får se mer föreställningar av detta slag. 60 :- är inget pris. Tre fullsatta föreställning och i kväll gick en extraföreställning som säkerligen också blev fullt hus på.
Förra året skrev de  låten Sommar i Falkenberg som verkligen är en kanonlåt. Finns att lyssna på om ni går in på länken.
Lycka till med allt vad ni tar er för. Annemo, Thomas, Magnus, Björn, Marie, Jörgen, Nicklas och Eva. 
Man blir bara sååå glad när man sett dessa personer agera på ett sätt som många av oss andra aldrig skulel våga.
De vet hur man släpper loss!

Dagen började med att jag satte mej på cykeln tidigt på morgonen och trampade iväg ut till Skrea/Ringsegård/Stranden och hem. En timmes cykelmotion idag. Härligt. Under tiden så försökte jag bestämma mej för om jag skulle gå på ungdomsmässa i Falkenberg eller åka och lyssna på Hans Schakonat och nån Johan Örjansson i Skrea kyrka på kvällen. Till slut bestämde jag mej för Skrea och Schakonat. Den andra hade jag aldrig hört talas om, men det spelar ingen roll. Det räcker så bra med Schakonat.
Efter middag satt jag och dåsade på altanen när telefonen ringde och min kusin Birgitta var i andra änden av luren. Hm.. vad kan hon vilja, tro? Det är ju inte var dag vi pratar med varandra. Hon undrade om jag hade lust att hänga med och kolla in de nya husen på Nyby gärde här bredvid. Det var visning idag. Tja, man kan ju alltid kolla in dessa tre miljonershus. Sagt och gjort. Hon kom och vi rantade iväg till nästa kvarter. Det visade sig vara fem olika sorters hus. Egna villor, radhus, och bostadsrätter. Jodå, en del blir säkert bra när de blir färdiga, men just det var problemet. De var ju inte alls färdiga. Ett av husen var möjligt att se ordentligt. De andra var inte ens väggarna uppe i. Varför har man visning när det inte finns nåt att se? Ja, för de som har råd så spelar det kanske ingen roll.
Birgitta stannade och fikade. Mycket trevligt. Sen blev det tal om att jag skulle till Skrea kyrka och undrade om hon ville hänga på. Jajamen, hon hämtade mej strax efter hav sex. Det skulle börja sju. När vi kom fram var det överfullt av folk. Kyrkan var sprängfylld, men vi hade ändå tur och fick knött ner oss i varsin bänk.
Först började kören med ett par tre sånger och sen kom bandet som bestod av fem killar. Det är första gången jag tror jag njutit av trummor kyrkan. Det brukar bara vara ett ihåligt smatter som bara smäller och dånar, men här var nåt helt annat. Han använda bara visparna och det var så behagligt till resten av musiken. Denne Johan Örjansson gav mej en AHA-upplevelse som jag inte fått på länge. Varför har man inte hört talas om honom mer. Egen kanonbra musik, skönt gitarrspel och en alldeles fantastisk röst. Milde tid. Jag var helt tagen. Konserten avslutades med att han tillsammans med kören sjöng Halleluja av Leonard Cohen. Ojojoj. vad bra det var. För er som vill lyssna mera kan gå in på denna sida. http://www.myspace.com/johanorjansson
Mycket väl värd att lyssna på. Han kommer till Brorocken på Ågatan i sommar. Tror ni jag ska dit eller? Självklart!
Nu ska jag varva ner lite med korsord i sängen.

Godnatt alla vänner!