Myrsnack

Nu var det längesen jag skrev. Det som hänt sen sist är främst att jag varit i Linköping. Förra helgen hade jag bestämt mej för att åka och hälsa på mellandottern och hennes pojkvän. Det blev en helt underbara helg. Vädret var, och har har varit ända tills nu, helt fantastiskt. Jag åkte upp på fredagen, vid fem-tiden, efter att jag varit hos frissan. Jag kom upp vid åtta-tiden och då hade dotterns pojkvän middag klar till mej. Det ni...det var inte dåligt. För att inte tala om hur himla gott det var. Pasta med en jättegod räksås och sallad. Vi käkade och hämtade sen dottern som arbetade på kvällen. Det blev ingen längre seans den kvällen för hon skulle börja arbeta tidigt på lördagen. Jag lovade dessutom i ett svagt ögonblick att köra in henne på morgonen. Det var innan jag visste att det skulle göras 06.15. Hm.. jaja det gick väl bra förutom att man fick en chock när man kom ut på parkeringen och upptäckte att man fått parkeringsböter. Igen!! Det börjar bli en obehaglig vana. Dags att göra nåt åt. 400 spänn den här gången. Hundra mer än i Fbg. Fy fasen!
Efter att jag ätit frukost körde jag till Gamla Linköping. Parkerade bilen och gick genom skogen till Valla fritidsområde. Där lokaliserade jag Mjellerumsgården. Ett vandrarhem som vi ska bo på när vi ska upp i juni. Valla fritidsområde är ett jättestort område med gamla byggnader, djur, lekpark, museer och en massa annat. Ligger precis vid universitetet också. Helt underbart ställe. Där gick jag omkring fram till middag. Gamla Linköpings affärer hade inte öppnat när jag kom tillbaka så jag tog bilen och körde in till stan istället. Där var det en del upptåg, som det alltid är i denna stan, tack vare studenterna. Att bara sitta och kolla på folk på ett utefik är en jättehärligt.
När jag rantat runt i affärer utan att hitta en enda pryl fick jag för mej att inhandla en pocketbok och gå och sätta mej i Trädgårdsföreningens park en stund. Sagt och gjort, men mittemot bokhandeln fanns en Flash klädaffär. Slank in där och minsann, jag kom ut med fyra tröjor och ett par tights. Inte dåligt. Boken jag tänkte köpa fanns tyvärr inte men det blev istället Linda Olsson "Sonat till Miriam". Det gick bra det med. Väl i parken blev det inte så mycket läst för det var så mycket att titta på. Vid tgretiden körde jag och hämtade pojkvännen och därefter dottern på jobbet. Sedan var det dags att ladda för gospelkonsert på Frälsningsarmén. Joyful Voice heter kören hon är med i. Kanonbra.
De har just släppt en CD som heter Hope. Jättebra!!  
Efter konserten gick vi och åt på "Kniv o Gaffel". en trevlig restaurant  med god mat. Lite för god. Jag blev helt proppmätt. Så blev även dottern innan hon ens knappt hade börjat äta. Maten fick bäras hem i en Doggybag och det var helt okey.
Söndag morgon och en promenad längs Stångån. Vi tycker att det är fint längs Ätran (och det är klart att det är) men här är nåt alldeles fantastiskt. Jag hade inte varit vid ån förut. Slussar, vackra hus m.m. Vi hann även med ett besök på IKEA och ICA-Maxi innan det var dags för mej att ge mig av hemåt. Jag hade blivit tipsad om att åka via Smålandsstenar och Värnamo istället för Nissastigen och det var ju mycket bättre. Det gick inte snabbare, men det var betydligt roligare.
Linköping är en jättetrevlig stad ,så har ni inte varit där, så är det verkligen dags. Ni blir inte besvikna det lovar jag.

Allt för nu........Tjolahopp

        Så - då var man hemma i Falkenberg igen efter en mycket trevlig tripp till Linköping. Resan påbörjades i fredags eftermiddag när yngsta dottern slutat skolan. Den äldre dottern stod sedan på tur att hämtas och därefter bar det alltså iväg till mellandottern. Under tre timmars resa fick vi uppleva allt från barmark till snötyngda granar i inlandet till ca en dm snö i Linköping. Oavsett snö så är temperaturen nästan outhärdlig. Ca -5 grader i snitt. Hujedamej så kallt. Nu sken ju solen, som väl var större delen av dagarna, så det gick ju an. Väl uppe bjöds vi på Tacos och en helt underbar cheesecake som dotterns pojkvän gjort. Den varade i flera dagar och var fortfarande inte slut när vi åkte. Det berodde definintivt inte på att den inte var god, för det det var den. Den var däremot mycket mäktig.
Nåväl - på lördagen stod storhandling på listan. Dottern har ju ingen bil så vi passar alltid på att åka till Tornby för att storhandla när vi är där. Då fylls frysen för några veckor framöver. IKEA kikade vi också in på. Hittade en tavla som jag skulle kunna tänka mej här hemma i vardagsrummet, men jag avvaktar nog med den. Lite extrem var den allt. Hade ändå inte kunnat få plats med den i bilen.
På kvällen hade vi biljetter till Linköpings studentspex som i år hette "Kungarna och Axelmakten". Det vara bland det bästa jag sett på länge. Vi åkte till NH som teatern heter och fick vara med om något vi aldrig varit med om innan. Det handlade om hur det gick till när Sverige skulle hämta hem en ny kung från Frankrike efter att man mördat den gamle. Ett antal skådepelare stod för sång och spex. Till spelet hör också att publiken engageras. Tycker man att något är bra så applåderar man och skriker "omstart". Då gör de om sista meningen eller en sista sångsnutt på nytt. Publiken kan också skrika "baklänges" och då ska skådespelarna göra det sista de höll på med baklänges. Ett annat förhållningssätt är att be dem säga repliken på ett annat språk.  P.g.a. allt detta så vet man inte hur länge föreställningen varar. Vid ett tillfälle sjöng de en typ av snapsvisa fast det handlade om kaffe. Visan sjöngs acapella i stämmor och här blev det säkert 10 omstarter och varje gång blev det en ny sångsnutt, just om kaffe. Hur i hela friden de lyckades det vete gudarna men det var helt suveränt. Hela föreställningen var så himla bra och annorlunda mot som vad man är van vid. Detta kan jag verkligen rekommendera. Synd att det inte finns något sådant häromkring. Fast här finns å andra sidan inte direkt nån studentstad heller. Skulle va Lund i så fall men det är ju nästan lika långt. Det var den dagen det.
På söndagen var jag faktiskt i domkyrkan på högmässa medan barnen åkte "stjärtlapp" i backarna. Nu är det så att "stjärtlapp" är en liten plastplatta med handtag som man har när man åker i backarna istället för pulka. Dessa stjärtlappar är en aning små så jag insåg ganska snabbt att, med den ändan jag har, så får jag helt enkelt inte plats. Intog alltså plats i domkyrkan istället och där var det gott om plats kan ni tro. Jo, nog var där folk alltid, men det skulle inte hjälpt om så hela Linköping varit där så hade det nog ekat överallt i allafall. Körens sång och prästen tal var en enda evig rundgång. Psalmerna var inte heller roliga. Nä, tacka vet jag en lite mysig småstadskyrka eller en kyrka ute på landet. Det är mycket bättre stämning. Här var bara kallt och grått. Efter en timmers promenad på eftermiddagen så skulle vi nu visa Linköping ett av det bästa Falkenberg har. Nämnligen FVBK. De spelade alltså mot LVC borta. Vi var där för att stödja och stötta men ack vilket bakslag. Förlust, så nu behöver vi inte orda om det mer. Efteråt tröståt vi på restaurang Butterfly men jättegod mat.
Måndagen ägnades åt shopping utan ett enda inköp från min sida. Linköping är en av de trevligaste städerna jag varit i. Enkelt att köra bil och man känner sig som hemma direkt. Skulle nog kunna tänka mej att bo där. Det enda som saknas är förstås havet. Idag har vi kört hem och det är ju trots allt alltid gott att komma hem. 
Borta bra men hemma bäst, som det heter. Tack Emma och Kristoffer för att vi fick komma.
Nu väntar härliga sängen. Dags att dra igång jobbet imorgon igen.

God natt och sov så gott! 

Oj, oj, oj, vilken hektisk men härlig helg i Stockholm. Huvudanledningen till resan var att min kör, (tio av dem), bestämt sig för att vara med på Sing Gospel. En årlig återkommande Gospelfest med ca 1500 sångare från hela landet. Det var andra gången vi var med.
Torsdag: Åkte tåget upp i ottan i torsdags. Mötte en släkting från Lugano som just nu befann sig i Stockholm pga arbete. Hon bor även ute i Vaxholm. Efter att vi lunchat på Kajsas Fisk i Hötorgshallen åkte vi hem till henne. Där umgicks vi resten av dagen. Efter en natts ganska taskig sömn vaknade vi till ett snöigt Stockholm. Blev lite orolig över de andra körmedlemmarna som skulle åka minibuss upp. Den oron försvann efter en timme. Då hade snön smält bort. Tre körmedlemmar hade lämnat återbud sent. Surt med tanke på att jag löst tågbiljett som jag annars inte hade behövt.          
Fredag: Mot middagstid åkte vi in till stan och jag lämpade av mitt bagage på hotell Amaranten för att checka in senare under eftermiddagen. Vi åt lunch på Östermalms torg, bland det så kallade fina folket. Ett härligt ställe med fantastisk lunchbuffé till ett inte alltför högt pris. Vi skiljdes där för nu skulle både jag och hon vidare. Mitt uppdrag var att reka vägen från Konserthuset till Citikyrkan och från Konserthuset till Amaranten. Det visade sig inte bli några problem alls. Checkade in på hotellet för att sedan reka vidare till Linas bar som jag beställt bord på till kvällen. Tänkte meddela att vi bara blir sju och kanske få en meny för att kolla vilket käk som fanns. Inga problem med vägen där heller. Mötte Alexander Bard på vägen. Rött skägg, keps men inga shorts. Nästan granne med hotellet ligger Rikspolisstyrelsen. Det känns ju rätt tryggt. Mina fötter mådde inte så bra efter dagens promenader hit och dit. En stor blåsa under hälen och två mindre blåsor på främre delen. Nu finns det ju andra, tack o lov,  som är utrustade med bra plåster mot detta. När resten av kören kommit och landat på sina rum drog vi alltså iväg till Linas bar för att käka middag. Restaurangen ägs av Lennart (Hoa Hoa) Dahlgren. Jo minsann, han var allt där. Tog sig t.o.m. tid att komma till vårt bord och prata med oss. Mycket trevligt och jag kan verkligen rekommendera denna restaurang. Jättegod mat och fantastiskt billigt. Kom hem till hotellet jättetrött med mycket ömma fötter som i och för sig mår bättre i de stövlar jag bytt till. Men ändå.
Lördag: Sovit jättedåligt, men vet att jag gjort det , då jag vaknade av att det regnade på fönstret. Efter en stadig frukost klockan sju på morgonen började dagens vandring mot konserthuset. Senast klockan nio skulle vi vara på plats inne i konserthallen. Två och en halv timmes härlig övning. Paus för vår grupp 11.30-13.15. Åt igen på Kajsas fisk i Hötorgshallen. Citikyrkan var inte där jag trott att den var. Den låg som väl var bara ett stenkast från Adolf Fredriks kyrka, som jag nu trodde var Citikyrkan. Där inne fortsatte vi i B-gruppen av öva separat från de andra. Tillbaka senare på eftermiddagen till konserthuset för mer öving. Det är mäktigt när 1500 sångare och musiker drar igång. Två konserter var det, varav vår grupp stod på scenen i den första. Vår grupp var så många att man fick utöka scenen så alla kunde få plats. 18.00 drog vi igång med Happy birthday. Detta är en konsert för Martin Luther King som i januari skulle fyllt 80 år. Därav den låten. Tänk om han hade fått uppleva när Barack Obama blev president. Konserten fortsatte med Cynthia Nunn som är en känd gospelartist och kompositör från USA. En riktigt häftig kvinna. Per-Erik Hallin och Glenn Scott var också dagens artister. Ytterligare en artist skulle visa sig vara på plats. När låten Pride drog igång presenterades CAROLA HÄGGKVIST!  WOW! Vilket jubel! Ingen hade en aning om detta. Vilket drag det blev. Säga och tycka vad man vill om Carola, men det är få artister som bjuder på sig själv som hon gör och ser alla i både publik och kör. Det visade sig att det var hon som stod före mej i kön in på scenen i hatt och lång kappa. Jag la märke till henne för hon var så stilig, men såg inte henne framifrån. Trodde det var en körledarna. Gospel är så härligt så det är bara inte klokt. Sista låten Going to another level är så maffig och det känns som om taket lyfter sig flera meter. Efter konserten kommer dock en tomhet som man inte riktigt vet hur man ska hantera. På konsert nummer två var de inte lika många på scen och inte heller lika många i publiken. Även vi som varit med först skulle vara kvar och sjunga från läktare två. Trötta och slutkörda med ännu mer ömma fötter traskade vi hem till hotellet. Vi bestämde oss för att vi skulle äta nåt och det fick  bli dyr pubmat. Den var så vansinnigt god så den var ändå värd priset. Sen var det bara sängen som gällde och nu gick det bra att sova.
Söndag: Vaknade inte förrän klockan ringde 08.30. Hade på lördagen bestämt mej för att inte ta tåget hem utan åka i bussen med de andra. Den var ju ändå inte full. Hem, ljuva hem återsåg jag vid femtiden.
Puh... Verkligheten börjar göra sig påmind. Kom just på att jag ska jobba i morgon. Det är det värsta med att ha semester, att man förr eller senare ska börja jobba igen.

Nu ska jag vila......God natt!