Myrsnack

Måndag och vanlig arbetsdag igen. Jag brukar inte tycka att det är segt att gå upp på morgonen men idag hade varit gott att ligga kvar. Kom upp och iväg till jobbet till slut. Har löst en hel del IT-ärenden som legat och fått igång en powerpoint till IT-möte i november. Det är skönt när man kan lägga gammalt åt sidan och starta upp nåt nytt.
Två nya tjejer hade börjat på jobbet idag. En tandläkare och en tandsköterska. Roligt men unga nya fräscha personer. En bra dag på jobbet alltså.

När jag kom hem fick jag helt plötsligt lust att gå ner till ån och fota lite. Solen var på väg ner och träden har just nu massor av färger. Ni passar väl på att var ute nu och ta del av all färgprakt som finns. Här är några av de bilder jag tog.

Efter en helt vanlig dag på jobbet med rättningar och åter rättningar så är man ganska tom i huvudet. När jag kom hem var det så soligt och fint ute så jag passade på att ta en liten runda med kameran. Vilka otroligt fina färger det är ute nu. Jag gick runt kraftverket och hittade öppningar som inte tidigare varit där. Det hade röjts på vissa ställen så man kände inte igen sig överallt.
Här är några exempel på bilder som jag tog.
     

                           

Idag har jag varit på GeKås med två av döttrarna. Vi har handlat vinster till FUB bingot. Yngsta dottern hittade faktiskt en jättefin vinterjacka. Den bara hängde där. En enda och den passade perfekt. Skönt för hon är inte helt enkel att köpa kläder till, men vilken tonårstjej är det?

Tänker nu gå och lägga mej efter ytterligare en arbetsam dag för hjärnan.

Jag och min arbetskompis Marie har ett kärlekspar som vi har värnat om sedan i våras. Det är ett duvpar som finns utanför vårt arbetsfönster på Vårdcentralen. En dag i våras upptäckte jag dessa fantastiska fåglar utanför mitt fönster. Åh.. vad söta. Riktiga turturduvor. Fram med kameran fort som attan. Som vanligt är man alltid för sent ute. Den ena hann att ge sig iväg. Fick dock en bild som jag nu förtvivlat letar efter för jag skulle så gärna vilja visa den. Nån gång kanske den kommer fram. Den var så fin där den satt i körsbärsträdet. Nåväl, det lilla kärleksparet har vi nu följt ända sen tidig vår och de går omkring i vår lilla körsbärsdunge utanför och mår säkert jättebra. Marie är den som bevakar och skyddar dem från allt ont. I förgår upptäckte Marie att de byggt ett bo i ett av oxelträden bredvid. Ett litet risigt bo som  var jättesvårt att se. Lite småpinnar kors o tvärs. Inga ägg såg vi, men idag finns där ägg säger Marie. Jag har inget sett men däremot ligger honan där och antagligen ruvar på ett eller annat ägg.
  
Visst är hon väl söt, fast hon syns inte så mycket.
Jag lär återkomma till detta för det börjar bli lite spännande. De ska bli oväder men jag hoppas inte hon blåser ner.

Igår var återigen en sån där fantastisk dag. Jag har en arbetskamrat som bor långt in i de djupa skogarna i Krogsered. Där, av alla ställen på jorden har idrottsföreningen anordnat en promenadkväll. Vi blev tillfrågade på jobbet om någon ville hoppa på och hänga med. Jo visst var det det. Vi blev sju stycken. Natten innan regnade det så vi var så lagom intresserade på morgonen, men det sprack upp under dagen och det blev det bästa vädret vi kunde tänka oss. Lagom varmt med sol och torra vägar. Man kunde välja mellan att gå fyra eller sju kilometer. Så klart valde vi sju. Vi gick både på små asfaltsvägar och på skogsvägar. Helt plötsligt mitt inne skogen kunde det dyka upp ett litet hus. Hur i hela friden kan man bo så här? Inte en granne så långt ögat når. Bara skog. Runt ett av husen var en helt underbart välskött trädgård. Vad är det som gör att man sköter sin trädgård så fint när inte nån mer än man själv ser den? Då måste man vara tusan så intresserad.
Vi betalade 60 kronor och då ingick två vätskekontroller under promenden och kycklingklubba med potatissallad, morot, bröd o dricka när vi kom i mål. 90 stycken anmälda till promenaden i obygden. Mycket bättre än alla tjejmilar i världen.
När vi vilat en stund och käkat upp maten begav vi oss till arbetskamratens hem en bit därfrån för att dricka kaffe. Hon bor på en bondgård som ligger alldeles vid en sjö. Ljuvligt ställe att komma och hälsa på för en dag eller så. Jag och yngsta dottern har varit här förut och fiskat abborre. Härligt. Men, att bo här? Aldrig i livet. Skulle få lappsjuka efter ett par dagar, tror jag.
       
Några av oss som  var med: Inger Larsson, Susanne Hedin, Gun-Britt Svensson, Susanne Persson, jag och Christina Hansson

När klockan bar mot halv tio körde vi hem. I regn. Tala om att ha tur med vädret.
Jag hoppas ni lägger märke till hur fysiskt aktiv jag blivit.
Nu har gymmet stängt ett par veckor så det blev en timmes cykling på friskvårdstimmen idag på morgonen istället.

Vaknade 08:45. Solen sken. Käkade frukost och begav mej på cykeln ner till Klitterbadet och gymmet. Sista chansen på ett par veckor. Badet stänger fyra veckor och gymmet två. Missade gymmet i tisdags så det gäller att ta igen det. Det är väldigt lätt att hitta ursäkter. Det blev cykling både ute o inne alltså. Lite rodd och annat lagom ansträngande. Tyvärr är det nåt vedervärdigt med folk på gymmet som inte tvättar sina kläder eller inte tar upp dem ur påsen utan de får ligga kvar i fukten. Fy f-n vad de luktar. Sura våta kläder som torkat är så fruktansvärt äckligt och det är alltid KARLAR!
När jag skulle cykla hem körde jag en sväng runt stranden. Det hade slutat att blåsa. Då går det ju an att cykla ute. Vindstilla och lite lätt nerförslut är helt perfekt. Jag var inte hemma förrän 11:45, så det blev middag direkt efter duschen. Attan vad man känner sig nöjd när man gjort nåt fysiskt ansträngande.
Ringde sedan mamma för att höra om hon ville följa med ut till Morups Tånge och titta på Triften som blommar som mest nu. Jag var där i fredags och tog kort, men klantig som jag är ibland så kollade jag inte att fotona verkligen gick med över i mappen på datorn när jag flyttade över dem. Hann ta bort dem från kameran. Åh, så trött jag blir på mej själv ibland. Nu fick jag i allafall en ursäkt att ta med mej mamma dit som tyckte det var en utmärkt idé. Solen hade slutat skina men här var varmt och nästa helt stilla. Det är inte var dag man kan visa sin mamma något som hon inte sett förut. Vid 82 års ålder har hon nästan sett det mesta. Men detta hade hon faktiskt aldrig sett. Hela strandängar fulla med rosa blommor. Det är som ett rosa hav. Vi hade fika med oss och hittade en go sten att sitta på. Där kunde man ha suttit hur länge som helst och bara njutit av utsikten.
 
Visst är det imponerande men fotot gör inte verkligheten rättvisa. Det måste ses i verkligheten.
Backsippan blommar också där  Så söt.
Det ringde tidigare på dörren och min väninna med hunden ville gå ut. Så då blev det en promenad längs Ätran också idag. Nu får det vara nog med aktiviteter för idag.

Ha det gott alla vänner o bekanta.

     Det är märkligt vad man är dålig på att upptäcka saker runt om kring en här hemma.
I höstas var jag och min mamma på bussresa till Toscana. På vägen ner var ett av stoppen en restaurant i södra Tyskland. Högt upp och långt inne i skogen. I vägdiket på vägen upp upptäckte jag denna fantaskiskt vackra blomma. De växte meterhöga i dikena. Allt från vita, rosa, vinröda och aprikosfärgade. Helt underbara. Blomman gick runt i bussen men ingen kunde tala om vad den hette. Sorgligt tyckte jag, men det är ju inte livsviktigt. Resan fortsatte och var jättetrevlig.
Väl hemma igen, gör jag som jag brukar göra minst en gång i veckan på sommaren. Jag tar en promenad längs Ätran. När jag kommer ner mot platsen där de flesta av änderna brukar samlas ser jag till min förvåning att det växer jättemycket av precis denna blomma. Men Herre Gud! Varför har jag inte sett dessa förut. Man är ju totalt hemmablind. Så tror man att det är en exotisk växt man sett när man var i Tyskland. Ha! Nu är då frågan vad den heter. Ingen jag träffat har kunnat säga detta, men idag, när jag tittar på TInas trädgård ser jag att hon tar fröer från just denna blomma. Fasen också, jag missade precis vad hon sa att den hette. Det enda jag hörde var att man i Finland anser att det är ett ogräs och det kan jag nog hålla med om. Nu tycker ju jag att Lupiner också är ogräs och jag vill definitivt inte ha dem i min trädgård. Till slut kom jag på att jag nog skulle kunna titta på programmet på TV4.se. Jojomen. Där fick vi till det.
Den heter Jättebalsamin. Så då var det problemet löst, precis som Tempelträdet som jag också såg i Tyskland och som ingen visste vad det var, tills jag fick hem ett reklamblad från en trädgådsfirma som sålde just såna träd.   Visst har den häftiga blad?
I fortsättningen ska jag bli bättre på att se det jag har runt omkring mej här hemma, fast egentligen tycker jag redan att jag är det. Rantar ju ofta runt och letar objekt för fotografering.
Just nu ska jag inte öppna ögonen utan stänga dem.

Godnatt..zzzzzzz