Myrsnack

Just nu känner jag mej väldigt trygg. Jag har en kattvakt. Han sitter på taket och spanar. Det är nya grannens härliga katt. Grå och vit och jättesöt. Söta är ju de flesta katter. Dagen efter att de flyttat hit satt jag i godan ro och tittade på TV. Helt plötsligt dyker det upp ett kattansikte i balkongdörrens fönster. Det är inte utan att man hajar till när det rör sig utanför fönstret i mörket och man inte riktigt ser vad det är. Då visste jag inte att det var grannens katt. Eftersom jag nu är väldigt förtjust i katter kunde jag inte låta bli att öppna dörren så han fick komma in. Jaja, jag vet att man inte ska göra så, men han är ju sååå sööööt. Väl inne blev han tveksam och kände inte igen sig. Nä, här var han inte hemma. Han gick direkt ut igen och det var ju egentligen bra eftersom jag har en undulat som nog inte skulle bli så glad av just en sån kompis. Vid ytterligare ett par tillfällen senare dyker katten upp i fönstret igen. Han får komma in men han vänder ganska omgående, för det är ju inte här han bor. Någon vecka senare när här var riktigt halt ute, både på gator och tak, ropar yngsta dottern från andra våningen att nu är katten utanför fönstret. Va? På taket? Jag har fönster på övervåningen som går ut genom taket och har fönsterbläck som man inte kan gå på. Eller? Jojo, katten kunde. Jag blev uppriktigt orolig och tänkte att han kommer aldrig därifrån. Nu är ju dottern inte dummare än hon tar fram en plastkratta och ska försöka få ner katten på altanen och visst går det. Inga problem. Han hoppar så vigt ner på staketet på altanen. Självklart vet han hur man ska komma ner. Efter att ha pratat med grannen och fått bekräftat att det är deras katt så säger de att han varje morgon sitter på deras toalettfönster på taket och spanar. Härligt. Det känns tryggt. Måste fråga grannen vid tillfälle vad katten heter.
Nu är inte detta enda katten som finns här. Här kommer en helt fantastiskt vacker katt ibland. Första gången jag såg honom var i höstas. Som hastigast fick jag syn på honom i diket när jag körde bil. Då var han inte så stor, men hans utseende var mycket speciellt. Ljus, ljus beigerandig i ansiktet. brun och beigerandig på kroppen och längs hela ryggenraden är han mörkbrun. Svansen är riktigt markerat randig av vitt och grått. Det är ovanliga färger men hans ögon är det som man fastnar för mest. De är isblå. Inte så blå som siameser eller birmakatter utan mycket ljusare. Jag har aldrig sett en sån katt. Helt underbar.
I måndags, när jag tog en promenad, stötte jag på ett rådjur som levde lite farligt. Jag kom gående uppifrån Tröingeberg och fick plötsligt se ett rådjur efter viadukten. Han stod mitt på vägen. Det kom två bilar som stannade. Inte så märkvärdigt i sig, men sättet han tog sig bort från vägen var bra. Det finns järnstaket längs vägen på båda sidor av vägen. Ca 1½ meter högt. Det går tvärgående järnrör i mitten så öppningeni mitten är nog kanske bara 50 cm. Lungt och stilla klev han igenom staket och vandrade vidare in i dungen vid sidan om. När jag kom till platsen så gick han på andra sidan vägen och betade. Jag stod en stund och tittade på honom men efter en stund gick han djupare in i snåren. Som väl var tog han sig inte upp på gamla E6:an.
Nog om djur för idag, fast undulaten ska få lite mat innan jag går och lägger mej.

Tjoflöjt allihop!

Detta skulle visa sig bli en fantstiskt härlig dag. Jag hade lite ågren igår kväll inför dagens uppsjungning på gudtjänsten. Med lite textpluggande så gick det över all förväntan. Dagen började onekligen lite ovanligt. Skulle hämta körkompisar och tänkte gena via Ågatan ut på Hamngatan men vid Grand Hotell var det stopp. Polisen hade spärrat av och jag hade rätt bråttom så jag brydde mej aldrig om att fråga vad orsaken var. Nu visade det sig att det varit skottlossning på Gustaf Bratts byggnad 05.30. Vem tusan orkar vara så aktiv en långfredagsmorgon vid den tiden. Som väl var kom ingen till skada. Färden gick vidare runt hela stan istället. Vi hann trots allt i tid till Köinge kyrka. Jag vet inte varför jag tycker det är så tråkigt att sjunga just på långfredagen. Det är nåt gammalt som sitter i sen jag var med i barnkören. Det var det värsta jag visste att sjunga den dagen. Det tog ju aldrig slut och dötråkiga låtar skulle man genomlida. När det nu för tiden väl är dags att genomföra dessa tragiska melodier så är det som om det blir nåt helt annat. Stämningen i kyrkan gör mycket och texterna får en helt annan mening när man står där. Ofta berättande texter. Nu är man ju dessutom en aning äldre och har inte lika svårt att sitta still. Uppsjungningen gick jättebra.
När vi var klara drog jag till Varberg för att träffa min kollega Annicka. Hon har en syster som tagit över en restaurang på Sjögärde golfklubb. Hon hade sett att man kunde käka "dagens" för två för priset av en idag. Jag blev alltså tillfrågad och inte kan man tacka nej till det. Hennes syster är en härlig människa. Har varit och hälsat på henne i Gamleby där hon bor i vanliga fall. Hon jobbar som fotolärare på Gamlebys folkhögskola. Är fotograf till yrket. Vädret var strålande med härlig varm vårsol. Restaurangen var belägen på en höjd med utsikt över i stort sett hela golfbanan. Jättefint och mycket god mat. Det kan jag verkligen rekommendera. Kolla in sidan: http://www.sjogarde.se/extra/pod/?id=52&module_instance=1&action=pod_show&navid=52
Väl hemma igen så var jag för mätt för att bara sätta mej i soffan och slöa. Var tvungen att ge mej ut på promenad. Gick en timma runt ån. Tänkte ta mej upp till stadshuset för att fota årets påskpynt. Tyvärr var solen ett störande moment så bilderna blev inte alls bra. Dom får vi ta om imorgon. Nu däremot sitter jag i soffan och "softar" som man säger med ett glas rött.

Är riktigt nöjd med dagen
Hoppas ni också haft en bra dag

I torsdag var det dags för årets tandvårdsdag på Tylöhus. I år skulle dessutom vår klinik, Varberg och Veddige sova över och ha lite mer sammankomst på fredag förmiddag. Det är skönt att bara sitta vid sidan av och lyssna på föredragen i lugn och ro. För ett par år sedan stod jag själv där uppe på podiet i kongressalen och pratade frisktandvård för 350 personer. Det var lite darrigt men det gick bra. Det gäller att vara påläst.
I år handlade det mycket om tandvård för funktionshindrade och LKG-patienter. Ingemar Swanholim (min gamle chef) var en av föredragshållarna. Mycket trevligt att träffa honom igen. Han arbetar numera på MAS i Malmö. Det kan bli lite tungt såna här dagar men i år hade gruppen som arrangerar det hela tagit dit en snubbe vid namn Mats Randén. Han var konfrencier under hela dagen och kvällen. Mycket roligt person som jag verkligen kan rekommendera vid såna här tillställningar. Här är länken till hans hemsida.

http://www.unlimitedmusic.se/pagebuilder.asp?section=5&subsection=24&Mats%20Rand
På kvällen blev det middag och underhållning av Mats. Jag kan bara inte fatta att det finns kolleger som inte tar tillvara dessa fantastiska tillfällen att umgås utan att behöva bekosta ett skit själv. Sen klagas det på att vi inom offentliga sektorn aldrig får nånting. De får bara skylla sig själva. Vi som var kvar hade en helt vansinnigt rolig kväll. Inom vår branch så är det ju inte precis gott om karlar, utan de stackarna som finns, får stå ut med det mesta. När det nu blir en del vin o öl så släpper ju en del hämningar. Dans är ju nåt som man brukar kunna ställa upp på vid de tillfällena. De blev en och annan bugg som kändes både i fötter och huvud dagen efter. Jaja, dansen satt väl inte i huvet utan det var väl ölen m.m. Hotellfrukostar är något av det bästa jag vet, men dagen efter blev den ringa och tog alldeles för lång tid att få ner. Först vid 10 tiden började kroppen bli någorlunda normal igen.
Fredagen bestod i att vi snackade Opus med Cinna som kommit upp från Lund. Även detta missade alltså alla som inte stannade.
Dagen idag har bestått av bingo med FUB och första slutspelsmatchen i volleyboll. Falkenberg -Örkeljunga, 3-0. Nästan lite pinsamt och inte speciellt spännande. FVBK var så överlägsna.

Nu är jag trött och ska ramla i sängen.
TJingeling alla jag klänner