Myrsnack

Just nu känner jag mej väldigt trygg. Jag har en kattvakt. Han sitter på taket och spanar. Det är nya grannens härliga katt. Grå och vit och jättesöt. Söta är ju de flesta katter. Dagen efter att de flyttat hit satt jag i godan ro och tittade på TV. Helt plötsligt dyker det upp ett kattansikte i balkongdörrens fönster. Det är inte utan att man hajar till när det rör sig utanför fönstret i mörket och man inte riktigt ser vad det är. Då visste jag inte att det var grannens katt. Eftersom jag nu är väldigt förtjust i katter kunde jag inte låta bli att öppna dörren så han fick komma in. Jaja, jag vet att man inte ska göra så, men han är ju sååå sööööt. Väl inne blev han tveksam och kände inte igen sig. Nä, här var han inte hemma. Han gick direkt ut igen och det var ju egentligen bra eftersom jag har en undulat som nog inte skulle bli så glad av just en sån kompis. Vid ytterligare ett par tillfällen senare dyker katten upp i fönstret igen. Han får komma in men han vänder ganska omgående, för det är ju inte här han bor. Någon vecka senare när här var riktigt halt ute, både på gator och tak, ropar yngsta dottern från andra våningen att nu är katten utanför fönstret. Va? På taket? Jag har fönster på övervåningen som går ut genom taket och har fönsterbläck som man inte kan gå på. Eller? Jojo, katten kunde. Jag blev uppriktigt orolig och tänkte att han kommer aldrig därifrån. Nu är ju dottern inte dummare än hon tar fram en plastkratta och ska försöka få ner katten på altanen och visst går det. Inga problem. Han hoppar så vigt ner på staketet på altanen. Självklart vet han hur man ska komma ner. Efter att ha pratat med grannen och fått bekräftat att det är deras katt så säger de att han varje morgon sitter på deras toalettfönster på taket och spanar. Härligt. Det känns tryggt. Måste fråga grannen vid tillfälle vad katten heter.
Nu är inte detta enda katten som finns här. Här kommer en helt fantastiskt vacker katt ibland. Första gången jag såg honom var i höstas. Som hastigast fick jag syn på honom i diket när jag körde bil. Då var han inte så stor, men hans utseende var mycket speciellt. Ljus, ljus beigerandig i ansiktet. brun och beigerandig på kroppen och längs hela ryggenraden är han mörkbrun. Svansen är riktigt markerat randig av vitt och grått. Det är ovanliga färger men hans ögon är det som man fastnar för mest. De är isblå. Inte så blå som siameser eller birmakatter utan mycket ljusare. Jag har aldrig sett en sån katt. Helt underbar.
I måndags, när jag tog en promenad, stötte jag på ett rådjur som levde lite farligt. Jag kom gående uppifrån Tröingeberg och fick plötsligt se ett rådjur efter viadukten. Han stod mitt på vägen. Det kom två bilar som stannade. Inte så märkvärdigt i sig, men sättet han tog sig bort från vägen var bra. Det finns järnstaket längs vägen på båda sidor av vägen. Ca 1½ meter högt. Det går tvärgående järnrör i mitten så öppningeni mitten är nog kanske bara 50 cm. Lungt och stilla klev han igenom staket och vandrade vidare in i dungen vid sidan om. När jag kom till platsen så gick han på andra sidan vägen och betade. Jag stod en stund och tittade på honom men efter en stund gick han djupare in i snåren. Som väl var tog han sig inte upp på gamla E6:an.
Nog om djur för idag, fast undulaten ska få lite mat innan jag går och lägger mej.

Tjoflöjt allihop!