Dotter nummer två
Idag är det 24 år sedan denna lilla Lucia kom till världen. Det skulle vara min sista arbetsdag innan mammaledigheten skulle börja. Fredagen den 13 december var det. Värkarna satte igång vid fem tiden på morgonen och vid sextiden drog vi väg till BB i Varberg efter att vi lämnat storasyster hos mamma. Ringde jobbat och meddelade att det inte var läga att komma in o jobba.
Väl inne på BB, var det så mycket folk, så det tog en stund innan vi fick ett rum. Nu var det vanligt förlossning den här gången och inte kejsarsnitt som sist. Detta blev en ny erfarenhet. Fort gick det, ont gjorde det och sönder gick jag, men det var klart bättre efteråt än vad kejsarsnitt var.
När vi hade kommit till ro så var alla rum upptagna så vi fick åka in i ett stort maskinrum med massor av apparater. Vi blev inkörda i ett av hörnen. Efter några minuter så hör jag från andra sidan rummet: "Är det du Inger?" Då ligger en av tjejerna (Tina), som jag fick jättebra kontakt med i profylaxgruppen som jag gått på på mödravården, i andra änden av rummet och har fått en dotter en halvtimma före mej. Gud, vad roligt! Vi hamnade sedan i sängarna jämte varandra på avdelningen också. Detta kom att bli en av de roligaste veckorna i mitt liv trots att jag egentligen inte mådde så bra.
Jag förlorade mycket blod under förlossningen så jag höll på att dåna ner på toaletten några gånger. Jag kunde inte heller kissa ordentligt så det blev till att gå men kateter och det var en syn för gudarna.
På BB är man inte van vid katetrar och vad de kunde åstadkomma var nattkateter med två meter lång slang. Denna slang full med kiss skulle man ju på nåt sätt försöka dölja. Det blev till att skapa sin egen anordning för ingen på BB hade tänkt hjälpa till tydligen. Jag fäste upp den med en säkerhetsnål under min joggingoverall. Det fick duga, ända tills jag satt nere i dagrummet och några av mina kollegor från jobbt kom gående. Det var ju jätteroligt så de stannade och pratade så klart. Just då känner jag hur det först blir varmt och sen kallt och vått längs benen under overallen. Helskotta, katetern läcker!!! Det blev till att skynda upp på rummet och stoppa läckaget.
Katetern hade jag ett dygn och sedan var det bra.
Att försöka amma mina barn har varit en utmaning och vis av erfarenheten hade jag bestämt mej för att detta inte får vara på bekostnad av att jag mår dåligt, som det var första gången. Ingen hade tid att hjälpa till att få en bra teknik så det var bara så tungt och jag bestämde mej tidigt för att inte amma. Jag fick tabletter som tog bort mjölken och även dem gjorde att jag blev snurrig. Det gick dock över efter ett tag, men det var riktigt obehagligt.
En annan sak som inte heller var så rolig var att jag gått sönder en del i underlivet och de hade sytt ihop mej på ett sätt som inte alls var speciellt bekvämt. Inte förrän jag fick mitt tredje barn blev det bra.
Som sagt, trots alla bedrövelser så hade jag Tina och vi hade så roligt. Massor av skämt och skratt. Att sen få den mest änglalika dotter man kan tänka sig gjorde ju inte saken sämre.
Detta barn kom att bli den mest snällaste, vänaste, försiktigaste, varelse som jag träffat. Hon var nog fyra år när jag första gången på allvar fick säga åt henne att inte göra som hon gjorde. Dottern arbetar idag som sjuksköterska. Tack för det! Just såna här personer ska arbeta där. Den naturliga fallenheten och mjuka fina händer som bara måste finnas för sjuka personer.
Tänk vad barn kan vara olika. Alla har sina alldeleles speciella egenheter och alla är lika härliga var och en på sitt sätt.
Jag har tre helt olika döttrar till sättet men alla är lika roliga att umgås med. Det är bara för mej att välja vad jag vill ha just för stunden. När sen alla är igång samtidigt då är det en väldigt uppsluppen stämning.
Att kunna känna sig stolt över sina barn är härligt. Jag tänker ibland på föräldrar som har barn som av olika anledningar hamnar snett. Att känna hjälplöshet och förtvivlan gentemot sina barn önska man inte sin värste fiende.
Tack mina barn för att ni är de ni är!
Väl inne på BB, var det så mycket folk, så det tog en stund innan vi fick ett rum. Nu var det vanligt förlossning den här gången och inte kejsarsnitt som sist. Detta blev en ny erfarenhet. Fort gick det, ont gjorde det och sönder gick jag, men det var klart bättre efteråt än vad kejsarsnitt var.
När vi hade kommit till ro så var alla rum upptagna så vi fick åka in i ett stort maskinrum med massor av apparater. Vi blev inkörda i ett av hörnen. Efter några minuter så hör jag från andra sidan rummet: "Är det du Inger?" Då ligger en av tjejerna (Tina), som jag fick jättebra kontakt med i profylaxgruppen som jag gått på på mödravården, i andra änden av rummet och har fått en dotter en halvtimma före mej. Gud, vad roligt! Vi hamnade sedan i sängarna jämte varandra på avdelningen också. Detta kom att bli en av de roligaste veckorna i mitt liv trots att jag egentligen inte mådde så bra.
Jag förlorade mycket blod under förlossningen så jag höll på att dåna ner på toaletten några gånger. Jag kunde inte heller kissa ordentligt så det blev till att gå men kateter och det var en syn för gudarna.
På BB är man inte van vid katetrar och vad de kunde åstadkomma var nattkateter med två meter lång slang. Denna slang full med kiss skulle man ju på nåt sätt försöka dölja. Det blev till att skapa sin egen anordning för ingen på BB hade tänkt hjälpa till tydligen. Jag fäste upp den med en säkerhetsnål under min joggingoverall. Det fick duga, ända tills jag satt nere i dagrummet och några av mina kollegor från jobbt kom gående. Det var ju jätteroligt så de stannade och pratade så klart. Just då känner jag hur det först blir varmt och sen kallt och vått längs benen under overallen. Helskotta, katetern läcker!!! Det blev till att skynda upp på rummet och stoppa läckaget.
Katetern hade jag ett dygn och sedan var det bra.
Att försöka amma mina barn har varit en utmaning och vis av erfarenheten hade jag bestämt mej för att detta inte får vara på bekostnad av att jag mår dåligt, som det var första gången. Ingen hade tid att hjälpa till att få en bra teknik så det var bara så tungt och jag bestämde mej tidigt för att inte amma. Jag fick tabletter som tog bort mjölken och även dem gjorde att jag blev snurrig. Det gick dock över efter ett tag, men det var riktigt obehagligt.
En annan sak som inte heller var så rolig var att jag gått sönder en del i underlivet och de hade sytt ihop mej på ett sätt som inte alls var speciellt bekvämt. Inte förrän jag fick mitt tredje barn blev det bra.
Som sagt, trots alla bedrövelser så hade jag Tina och vi hade så roligt. Massor av skämt och skratt. Att sen få den mest änglalika dotter man kan tänka sig gjorde ju inte saken sämre.
Detta barn kom att bli den mest snällaste, vänaste, försiktigaste, varelse som jag träffat. Hon var nog fyra år när jag första gången på allvar fick säga åt henne att inte göra som hon gjorde. Dottern arbetar idag som sjuksköterska. Tack för det! Just såna här personer ska arbeta där. Den naturliga fallenheten och mjuka fina händer som bara måste finnas för sjuka personer.
Tänk vad barn kan vara olika. Alla har sina alldeleles speciella egenheter och alla är lika härliga var och en på sitt sätt.
Jag har tre helt olika döttrar till sättet men alla är lika roliga att umgås med. Det är bara för mej att välja vad jag vill ha just för stunden. När sen alla är igång samtidigt då är det en väldigt uppsluppen stämning.
Att kunna känna sig stolt över sina barn är härligt. Jag tänker ibland på föräldrar som har barn som av olika anledningar hamnar snett. Att känna hjälplöshet och förtvivlan gentemot sina barn önska man inte sin värste fiende.
Tack mina barn för att ni är de ni är!
Kommentarer
Trackback
