Kungarna och Axelmakten

        Så - då var man hemma i Falkenberg igen efter en mycket trevlig tripp till Linköping. Resan påbörjades i fredags eftermiddag när yngsta dottern slutat skolan. Den äldre dottern stod sedan på tur att hämtas och därefter bar det alltså iväg till mellandottern. Under tre timmars resa fick vi uppleva allt från barmark till snötyngda granar i inlandet till ca en dm snö i Linköping. Oavsett snö så är temperaturen nästan outhärdlig. Ca -5 grader i snitt. Hujedamej så kallt. Nu sken ju solen, som väl var större delen av dagarna, så det gick ju an. Väl uppe bjöds vi på Tacos och en helt underbar cheesecake som dotterns pojkvän gjort. Den varade i flera dagar och var fortfarande inte slut när vi åkte. Det berodde definintivt inte på att den inte var god, för det det var den. Den var däremot mycket mäktig.
Nåväl - på lördagen stod storhandling på listan. Dottern har ju ingen bil så vi passar alltid på att åka till Tornby för att storhandla när vi är där. Då fylls frysen för några veckor framöver. IKEA kikade vi också in på. Hittade en tavla som jag skulle kunna tänka mej här hemma i vardagsrummet, men jag avvaktar nog med den. Lite extrem var den allt. Hade ändå inte kunnat få plats med den i bilen.
På kvällen hade vi biljetter till Linköpings studentspex som i år hette "Kungarna och Axelmakten". Det vara bland det bästa jag sett på länge. Vi åkte till NH som teatern heter och fick vara med om något vi aldrig varit med om innan. Det handlade om hur det gick till när Sverige skulle hämta hem en ny kung från Frankrike efter att man mördat den gamle. Ett antal skådepelare stod för sång och spex. Till spelet hör också att publiken engageras. Tycker man att något är bra så applåderar man och skriker "omstart". Då gör de om sista meningen eller en sista sångsnutt på nytt. Publiken kan också skrika "baklänges" och då ska skådespelarna göra det sista de höll på med baklänges. Ett annat förhållningssätt är att be dem säga repliken på ett annat språk.  P.g.a. allt detta så vet man inte hur länge föreställningen varar. Vid ett tillfälle sjöng de en typ av snapsvisa fast det handlade om kaffe. Visan sjöngs acapella i stämmor och här blev det säkert 10 omstarter och varje gång blev det en ny sångsnutt, just om kaffe. Hur i hela friden de lyckades det vete gudarna men det var helt suveränt. Hela föreställningen var så himla bra och annorlunda mot som vad man är van vid. Detta kan jag verkligen rekommendera. Synd att det inte finns något sådant häromkring. Fast här finns å andra sidan inte direkt nån studentstad heller. Skulle va Lund i så fall men det är ju nästan lika långt. Det var den dagen det.
På söndagen var jag faktiskt i domkyrkan på högmässa medan barnen åkte "stjärtlapp" i backarna. Nu är det så att "stjärtlapp" är en liten plastplatta med handtag som man har när man åker i backarna istället för pulka. Dessa stjärtlappar är en aning små så jag insåg ganska snabbt att, med den ändan jag har, så får jag helt enkelt inte plats. Intog alltså plats i domkyrkan istället och där var det gott om plats kan ni tro. Jo, nog var där folk alltid, men det skulle inte hjälpt om så hela Linköping varit där så hade det nog ekat överallt i allafall. Körens sång och prästen tal var en enda evig rundgång. Psalmerna var inte heller roliga. Nä, tacka vet jag en lite mysig småstadskyrka eller en kyrka ute på landet. Det är mycket bättre stämning. Här var bara kallt och grått. Efter en timmers promenad på eftermiddagen så skulle vi nu visa Linköping ett av det bästa Falkenberg har. Nämnligen FVBK. De spelade alltså mot LVC borta. Vi var där för att stödja och stötta men ack vilket bakslag. Förlust, så nu behöver vi inte orda om det mer. Efteråt tröståt vi på restaurang Butterfly men jättegod mat.
Måndagen ägnades åt shopping utan ett enda inköp från min sida. Linköping är en av de trevligaste städerna jag varit i. Enkelt att köra bil och man känner sig som hemma direkt. Skulle nog kunna tänka mej att bo där. Det enda som saknas är förstås havet. Idag har vi kört hem och det är ju trots allt alltid gott att komma hem. 
Borta bra men hemma bäst, som det heter. Tack Emma och Kristoffer för att vi fick komma.
Nu väntar härliga sängen. Dags att dra igång jobbet imorgon igen.

God natt och sov så gott! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0