Vilken helg!
Torsdag: Åkte tåget upp i ottan i torsdags. Mötte en släkting från Lugano som just nu befann sig i Stockholm pga arbete. Hon bor även ute i Vaxholm. Efter att vi lunchat på Kajsas Fisk i Hötorgshallen åkte vi hem till henne. Där umgicks vi resten av dagen. Efter en natts ganska taskig sömn vaknade vi till ett snöigt Stockholm. Blev lite orolig över de andra körmedlemmarna som skulle åka minibuss upp. Den oron försvann efter en timme. Då hade snön smält bort. Tre körmedlemmar hade lämnat återbud sent. Surt med tanke på att jag löst tågbiljett som jag annars inte hade behövt.
Fredag: Mot middagstid åkte vi in till stan och jag lämpade av mitt bagage på hotell Amaranten för att checka in senare under eftermiddagen. Vi åt lunch på Östermalms torg, bland det så kallade fina folket. Ett härligt ställe med fantastisk lunchbuffé till ett inte alltför högt pris. Vi skiljdes där för nu skulle både jag och hon vidare. Mitt uppdrag var att reka vägen från Konserthuset till Citikyrkan och från Konserthuset till Amaranten. Det visade sig inte bli några problem alls. Checkade in på hotellet för att sedan reka vidare till Linas bar som jag beställt bord på till kvällen. Tänkte meddela att vi bara blir sju och kanske få en meny för att kolla vilket käk som fanns. Inga problem med vägen där heller. Mötte Alexander Bard på vägen. Rött skägg, keps men inga shorts. Nästan granne med hotellet ligger Rikspolisstyrelsen. Det känns ju rätt tryggt. Mina fötter mådde inte så bra efter dagens promenader hit och dit. En stor blåsa under hälen och två mindre blåsor på främre delen. Nu finns det ju andra, tack o lov, som är utrustade med bra plåster mot detta. När resten av kören kommit och landat på sina rum drog vi alltså iväg till Linas bar för att käka middag. Restaurangen ägs av Lennart (Hoa Hoa) Dahlgren. Jo minsann, han var allt där. Tog sig t.o.m. tid att komma till vårt bord och prata med oss. Mycket trevligt och jag kan verkligen rekommendera denna restaurang. Jättegod mat och fantastiskt billigt. Kom hem till hotellet jättetrött med mycket ömma fötter som i och för sig mår bättre i de stövlar jag bytt till. Men ändå.
Lördag: Sovit jättedåligt, men vet att jag gjort det , då jag vaknade av att det regnade på fönstret. Efter en stadig frukost klockan sju på morgonen började dagens vandring mot konserthuset. Senast klockan nio skulle vi vara på plats inne i konserthallen. Två och en halv timmes härlig övning. Paus för vår grupp 11.30-13.15. Åt igen på Kajsas fisk i Hötorgshallen. Citikyrkan var inte där jag trott att den var. Den låg som väl var bara ett stenkast från Adolf Fredriks kyrka, som jag nu trodde var Citikyrkan. Där inne fortsatte vi i B-gruppen av öva separat från de andra. Tillbaka senare på eftermiddagen till konserthuset för mer öving. Det är mäktigt när 1500 sångare och musiker drar igång. Två konserter var det, varav vår grupp stod på scenen i den första. Vår grupp var så många att man fick utöka scenen så alla kunde få plats. 18.00 drog vi igång med Happy birthday. Detta är en konsert för Martin Luther King som i januari skulle fyllt 80 år. Därav den låten. Tänk om han hade fått uppleva när Barack Obama blev president. Konserten fortsatte med Cynthia Nunn som är en känd gospelartist och kompositör från USA. En riktigt häftig kvinna. Per-Erik Hallin och Glenn Scott var också dagens artister. Ytterligare en artist skulle visa sig vara på plats. När låten Pride drog igång presenterades CAROLA HÄGGKVIST! WOW! Vilket jubel! Ingen hade en aning om detta. Vilket drag det blev. Säga och tycka vad man vill om Carola, men det är få artister som bjuder på sig själv som hon gör och ser alla i både publik och kör. Det visade sig att det var hon som stod före mej i kön in på scenen i hatt och lång kappa. Jag la märke till henne för hon var så stilig, men såg inte henne framifrån. Trodde det var en körledarna. Gospel är så härligt så det är bara inte klokt. Sista låten Going to another level är så maffig och det känns som om taket lyfter sig flera meter. Efter konserten kommer dock en tomhet som man inte riktigt vet hur man ska hantera. På konsert nummer två var de inte lika många på scen och inte heller lika många i publiken. Även vi som varit med först skulle vara kvar och sjunga från läktare två. Trötta och slutkörda med ännu mer ömma fötter traskade vi hem till hotellet. Vi bestämde oss för att vi skulle äta nåt och det fick bli dyr pubmat. Den var så vansinnigt god så den var ändå värd priset. Sen var det bara sängen som gällde och nu gick det bra att sova.
Söndag: Vaknade inte förrän klockan ringde 08.30. Hade på lördagen bestämt mej för att inte ta tåget hem utan åka i bussen med de andra. Den var ju ändå inte full. Hem, ljuva hem återsåg jag vid femtiden.
Puh... Verkligheten börjar göra sig påmind. Kom just på att jag ska jobba i morgon. Det är det värsta med att ha semester, att man förr eller senare ska börja jobba igen.
Nu ska jag vila......God natt!
Reseförberedelser
Idag har jag äntligen lyckats med konststycket att koppla in min video till TV:n på ett sätt som överträffade mina förväntningar. I TV:n finns två scartuttag och jag tänkte att man kanske kunde använda båda. Jodå, det blev alldeles utmärkt. Behöver bara tänka på att byta AV-utgång beroende på om jag ska spela in eller spela upp. Helt plötsligt upptäckte jag att jag inte ens behöver byta AV-utgång om jag bara håller mej till AV2. Wow! Detta var mer än jag räknat med. Tänk vad jag kan ändå.
Just nu föbereder jag morgondagens resa till Stockholm. Igår ringde jag och bokade bord på "Linas bar". (Hoa Hoa:s restaurant). Jag har varit där en gång med min kusin och hennes man. God mat till vettiga priser. Hoppas bara att resten av kören tycker det också. Hade tur att den inte ligger mer än 10 minuters gångväg från Amaranten där vi ska bo.
Vad ska jag då göra i Stockholm? Jo, först ska jag hälsa på min släkting som normalt sett bor i Lugano men även i Vaxholm. Hade sån tur att hon är där när jag ändå skulle dit. Då får vi nästa två hela dagar att umgås på. Jag ska kinesa hos henne i morgon natt. Sen, på fredag kväll, möter kören upp för att på lördagen sjunga på konserthuset. Sing Gospel är i år en hyllning till Martin Luther King. 1800 sångare brukar sluta upp så sången står högt i tak.
Man tänker ofta att man ska vara ute i god tid med att packa så man slipper stå där i sista stund. Hur det nu än är, så gör man det ändå, för tandborsten, sminket och än det ena, än det andra kan man ändå inte packa ner för än man nästan ska åka. Just nu är jag så klar man kan bli. Tåget går 05.38. Upp i ottan alltså.
Har precis hunnit med en timmes promenad men min väninna. Jag var ju beredd på att kanske inte kunna röra mig idag efter gårdagens besök på gymmet, men jag känner ingen träningsvärk alls. Kan jag ha gjort nåt fel eller var jag inte tillräckligt aktivt?
Nu sitter jag här i soffan framför TV:n igen och bara njuter av att inte göra nåt.
Ikväll är det körövning så jag missar dagens stor begivenhet i stan. Team Wells showar på torget. Fasen också.
Nu kommer jag nog ligga lite lågt på bloggen till på söndag kväll.
Ha det gott så länge och vill ni, kan ni ju alltid åka till Stockholm och gå på konsert.
Stor dag idag
Tillbaka till gymmet som jag alltså har varit på idag. Tog med mej min väninna som vittne och instruktör. Nu hade det ju varit önskvärt med nån mer erfaren instruktör också. Trodde det var självklart på ett sån stort gym. Men, jag började med motionscykeln i 10 minuter. Det ska vara bra som uppvärmning, säger dem som vet. Nog blev man varm alltid. Sen jag var där sist för så där tre, fyra år sedan så hade det nu tillkommit betydligt fler redskap och gud vete vad allt skulle vara bra för. Texten på redskapen stod ibland på svenska ibland på engelska. Vilket språk spelade nu ingen roll för jag fattade ändå inte hur man skulle vända och vrida på de olika metalldelarna. En lite rolig sak som de hade var en skakmaskin. Jaja. det ska vara bra säger de, men hallå, 30 sekunder? Vad ger det? Kanske ska vänta med att uttala mej tills i morgon. Jag kanske inte kan ta ett steg. Roddmaskinen var också lite läcker med vattenhjul som t.o.m. lät som om man vore ute och rodde. Visserligen har jag aldrig gjort det i verkligheten så jag vet inte hur det låter, men man kan ju alltid inbilla sig. De flesta som var där var pensionärer vilket ju känns ganska bra till en början men när man inser att de är mycket starkare och smidigare än en annan så vill man bara gå hem. Nu fick vi ju gå hem i allafall för där kom in en snubbe i lokalen som luktade as. Stanken var på en omkrets av 10 meter minst runt honom. En blandning mellan gamla tidigare svettiga, våta kläder som torkat inne i en platspåse. Har ni kännt det nån gång? Fy sjutton. Det var bara att dra. Tre kvart tyckte vi också räckte så här första gången.
Nu sitter jag och väntar på en gammal kollega som jag har haft mycket kul ihop med. Sen hon slutade så har jag aldrig tyckt att det har varit lika roligt på jobbet, även om jag gör annat idag och har bra arbetskamrater. Nä, det vi hade då var nåt alldeles speciellt. Hon är en väldigt speciell person som många borde lära känna och lyssna på.
Som sagt, en stor dag är det och nu har Obama kommit ut för att svära eden.
So long and God bless Obama
Semester
Vaknade vid halv niotiden. Käkade frukost länge och kollade på nyhetsmorgon på TV. Läste tidningen noga, men det går ju ganska fort. Idag hade jag tänkt fixa en del småsaker. Sånt där som aldrig blir av men som ändå måste göras förr eller senare.
Började med att köra till banken. Anledningen till det var att mitt kära barnbarn (tror jag) varit på min dosa till internetbanken så den bara visar felkod. Ringde telefonbanken vilket jag blev rekommenderad. Då uppstod nästa problem. Slå in din kod: xxxx Fel kod! Jaha? Konstigt Slår in den igen. Fel kod!! Det var då själve den, jag vet ju att jag har DEN! Testar igen, fast jag vet att det kommer att gå käpprätt åt skogen. Jajamen. Fel kod!!! Ta kontakt med din bank personligen. Hahaha.. Jag visste att de skulle säga det. Äldsta dottern påpekade så käckt, när jag talade om eländet för henne, att du tänkte väl på att det nu är femsiffrig kod. Visst sjutton! SÅ var det. Varför kunde de inte säga detta i informationen när man ringde. "Slå in din femsiffriga kod" Det hade väl inte varit så svårt. Nog om det, nu är allt klart och räkningar kan betalas igen.
Efter detta styrde jag kosan till Klitterbadet där min arbetsgivare nu givit oss möjlighet att utnyttja bad, gym m.m. gratis. Jag hade i bakhuvudet att där nog var stängt på måndagar men det var så längesen jag var där. Det tillhör inte mina favoritplatser precis. Bad i badhus har aldrig fångat mitt intresse. Men tänkte prova på gymmet. Tji. fick jag, öppnar 16.00. Nu när jag äntligen bestämt mej. Men jag behöver inte ha dåligt samvete för det, tänkte jag. Nu har jag varit där i allafall. Det finns säkert övervakningskameror som fångat mej på bild och som kan visa att jag gjorde ett gott försök. Att själv utöva fysisk aktivitet är ofta en plåga men att se andra göra det är nåt helt annat. Jag älskar nästan allt vad sport heter bara jag slipper göra det själv.
Nåväl, nästa uppdrag var att försöka på killarna ute på Fynda att tala om vad jag gör för fel när jag inte kan spela in på min video med min nya digitalbox. Alla sätt jag provat enligt instruktionerna ger inte det jag vill. Allt funkar utom inspelning. Jag blir vansinnig. En lugn o fin gosse menade att jag måste missa nånting. Han ritade och berättade med stort tålamod. Nu är det så att jag är inte helt född i farstun när det gäller sånt här, men kanske att jag missat nåt ändå. Att scartkablarna är rätt kopplade är jag hundra på. Väl hemma satte jag mej och gick igenom allt igen för femtielfte gången. Hittade dock en inställning på TV:n som kanske skulle fixa problemet. Hittade också en knapp på videons controler som också kanske skulle behöva tryckas på. Vet ni vad? JAG LYCKADES!!! Jag tror inte att det är sant. Nu är bara frågan. Hur gjorde jag? Hm.. började skriva en instruktion men vet egentligen inte vad det var som gjorde att det helt plötsligt fungerar precis som jag vill.
Ytterligare en uppgift var tänkt och det var att köra till tippen och ansöka om kort för att få slänga skräp där. 12 ggr om året är gratis, sen får man betala avgift per besök. Detta är nåt som retar många. Säkerligen retar det dem mest som minst en gång i veckan har det som social aktivitet att bara åka dit för att träffa folk. Detta är ett ställe för att slänga skit inte ett ställe för att snacka skit. Så ansökan är gjord och kortet kan jag hämta nästa gång jag har nåt att slänga.
Eftermiddagen ägnades åt att betala räkningar och faktiskt göra en ekonomisk översikt över de tre senaste årens räkenskaper. Usch! Det blev ingen kul läsning. Det gör vi inte om. Bättre att inte veta, eller? Nä, kanske inte.
På nåt sätt så gnagde 16.00 i hjärnan under eftermiddagen. Ska jag eller ska jag inte? JO, jag SKA! Tog på mej och GICK ner till Klitte och hämtade ut mitt kort. Foto skulle tas och visserligen kan det inte bli sämre än ett passfoto för det skulle man få betalt för att ta. Det mest vidriga jag sett. Nu hade jag reflexväst på mej så det lär väl lysa grannt varje gång jag går in. Fast in går jag inte idag. I morgon kanske om jag känner för det. GICK hem och var mycket nöjd med dagen. Nu kan jag med gott samvete sätta mej i soffan och glo på handboll och sen på Idrottsgalan. Härligt!
Jag slår ett slag för "Fria" aktiviteter.
Förtvivlat och Hoppfullt
Tidigare på dagen hade vi haft aktiviteter med FUB (Föreningen för utvecklingsstörda barn och ungdomar.) Jag rekommenderar alla att gå med som medlemmar. En liten kostnad som är så värdefull för dessa barn o ungdomar. (Även vuxna för den delen) För er som inte vill engagera er aktivit så går det utmärkt att vara passiva om det passar er bättre. Där vilar inga ledsamheter. Världens härligaste gäng rockar loss med bl. a. Sång o Musik i en härlig blandning.
Hoppfullt! Tur vi har FVBK (Falkenbergs volleybollklubb) som kan ge lite liv och glans i en annars ganska menlös dag. Sörjer fortfarande gårdagens utröstning. Idag var det bortamatch mot ärkerivalerna Hylte Volley. Yngsta dottern och jag körde dit för att kolla. FVBK ligger etta på samma poäng som Hylte. Det var alltså vinst som gällde för att ligga kvar där. Första set spännande värre - FVBK vann. Andra lika spännande - FVBK vann. De följdes åt hela vägen. Tredje set till Hylte. Wwäää....Då blir det lite nerslaget trots att de ändå leder. Sen kokar hallen i fjärde set och Hylte tappar taget. FVBK har så mycket stöd på läktaren att de bara inte kan förlora. Det är ett härligt lag som verkligen uppskattar sina supporters. Även om man inte känner någon personligen så är det ändå som om alla känner alla. Laget består även av oss som sitter på läktaren och hejar. Men det är inte helt smärtfritt att gå på volleyboll. Stenhårda bollar kan hamna i huvudet. Det fick dottern erfara en gång. Händerna svider och är alldeles vita inuti, under matcherna och en stund efter. Nej, jag är inte med och spelar om ni trodde det. Större delen av tiden går nämnligen åt att klappa i händerna för allt vad man i livet är värd. Sen är det ju rösten. Den kan vara lite hes när man går därifrån för att man har vrålat som en galning stundtals. Den brukar dock återkomma tills dagen efter som tur är.
Det är inte fritt utan att det känns som om jag har en förkylning på gång. Det värker lite smått i höger ansiktshalva och gommen känns lite skinnflådd. Fattas bara med tanke på kommande helg.
I morgon ska jag bli semesterfirare. En hel vecka! Gött!
Vi ses och hörs
Dancing Queen!
Jag har ikväll varit på danspass på Friskis o Svettis. Det var nåt nytt här i Falkenberg. Denna vecka är det prova på-vecka. Jag vet inte vad jag tycker. Härlig musik som alltid på Friskis.. Marienette (en kollega) som är ledare är alltid bra... Ytterligare en ledare som säkerligen var dansare till yrket. Det är ju bra för då ser man hur man ska göra och förstår att dansare blir jag aldrig. Det är bara att inse. Som väl är så är man inte ensam om att springa runt som en skadeskjuten kråka och flaxa i otakt. Vi var 125 st. Väl många, men eftersom man då knappt ser ledarna så är det inte så noga om man går åt fel håll lite då och då. Vi dansade afrikanskt och det var inga större problem. Inte heller den orientaliska, men när det sen går mot sydamerikanska rytmer med fötter som ska sprattla runt i tröga gympadojor. Då genast blir det problem. Då går det inte ihop nånstans. Armarna flaxar åt ett håll och benen åt ett annat och nånstans mitt emellan finns detta höftparti som ska vickas på. Helst i takt med musiken som går i 200 knyck. Nä usch för Salsa och Cha cha cha.
Proud Mary var en låt som började i ett mycket behagligt tempo men som fick ett enferno till slut där det definitivt inte fanns en chans att få ordning på nåt. Att det var minusgrader när vi kom ut var rätt skönt och behagligt.
Frågan är om detta verkligen var nåt för mej, trots Marinette. Slow fox, kunde varit med. Då hade man kanske hängt med bättre. Nå väl. Det är bara att inse att nån Dancing Queen är man inte och har aldrig varit heller för den delen.
I går fick jag ett nytt skrivbord på min arbetsplats. Jag ville ha ett höj och sänkbart och det fick jag. Hörde i förra veckan att man bränner fler kalorier om man står upp och jobbar än om man sitter. Vi ska nog se om det stämmer. Det jag också hoppas på är att magen inte längre kommer att sitta direkt under brösten utan att det kan bli lite space för lungorna. Tänker, att om man står, så kan magen liksom glida neråt en bit och på vägen dit minska en aning. Kanske den kan glida så långt ner så man kan få över de låga jeansen som man numera har. Som det är just nu hänger magen som en överjäst degklump över bältet. Vi får väl se hur det går.
Lovade ju också åtekomma med hur det går med promenaden till jobbet. Jodå, i två dagar gick det bra men igår regnade det så förbaskat så då tyckte jag det var skäl nog att ta bilen. Dessutom ville dottern bli körd till skolan så det passade utmärkt. En sån förfrågan kan man ju i det läget inte motstå.
Nä, nu ska jag ramla i sängen och sova ut. Misstänker att jag kommer att vara en aning stel i morgon. Även sömn är viktigt för att gå ner i vikt, säger expertisen. Det är klart att sover man, så kan man ju inte äta, och då förstår t.o.m jag att man går ner i vikt. Men man kan ju inte sova bort livet, då är det ju ingen mening med det.
God natt alla jag känner och sov så gott!
Söndagsmys
Körslaget igår var ju ingen större diskussion i och för sig, men folk är ju ändå lite knäppa som låter Team Magnus vara kvar i stället för Team Nanne. Så vi i Falkenberg ska nog kanske inte vara allför säkra fastän vi är bäst. Jag var orolig för Elton John-valet men den låten satt som en smäck och vilken show de gjorde. Oj, oj, oj så bra.
Kvällen tillbringade jag i glada vänners lag. Blev inviterad till min mamma som hade två bekanta på besök. Vi försökte bidra med att ringa och rösta på Team Wells ett antal gånger och det lyckades ju. En lördag till som är räddad. Gött!
Vaknade inte förrän klockan halv elva idag. Jösses, hur är det möjligt att sova så länge? Fast det var nog gårdagens bravader som satt i. Ställde klockan på sju fast jag var ledig. Hade bestämt mej för att åka till GeKås tidigt. Kom iväg klockan åtta och för fösta gången i mitt liv (tror jag) fick jag en parkering på första inkörslan. Bytte en digitalbox och rantade runt en stund. Det var nästan öde på folk. Snackade med kusinen som jobbar där. Attan vad vi är lika, det är som att möta sin egen spegelbild.
Nåväl, det blev inte mycket till inköp och det får väl ses som positivt. Inget slöseri med pengar alltså.
Nu är det alltså söndag kväll och yngsta dotterna har kommit. Vi har tidgare under kvällen varit på volleyboll. Ni trodde väl inte att jag spelade själv? Nej, nej, nej. Jag nöjer mej så väl med att sitta i publiken och titta på dessa unga duktiga falkenbergsspelare. Nu gäller det att försvara SM-titeln.
Det är nog så jobbigt att sitta i publiken. En timma före match börjar uppvärmningen i form av att inta rätt plats och värma upp sitsen. Femton minuter före matchstart börjar sedan den första handfasta handlklappningen när lagen presenteras. Sen fortsätter detta under hela matchen, ända tills Fallkenberg har vunnit, för det gör de ju, så klart. Det är en fantastisk stämning i hallen. Barnbarnet var med idag men hade problem med öronen. Hörselskydd rekommenderas. Tur inte trumslagaren var på plats idag. Nästa söndag väntar Hylte borta. Då blir det till att åka dit.
Då var helgen över och vardagen går igång med sitt. Har bestämt mej för att jag ska gå till jobbet i fortsättningen. Hm.. Det brukar hålla ett par dar sen brukar jag hitta ursäkter för att ta bilen i allafall.
Återkommer med hur det går
Ta väl hand om er. Kram
After christmas
Det uppstod lite blodvite när sekatören höll på att ta fel på grankvistar och min arm. Det blev en repa som nu svider ordentligt. Är man klantig så är man.
Dammsugaren gjorde sedan sitt, vad gäller barren, men sen var det stopp i ordets rätta bemärkelse. Inte ens en liten dammtuss orkade den med till slut. Typiskt, när man har bestämt sig och tycker att det är så där lite roligt att få bort det sista från golvet. Inget att be för. Ut med dammsugaren på trappan. För byta påse gör jag aldrig mer inomhus, sen den gången när hela dammsugaren var full av damm och skit runt en tom dammsugarpåse. Vilken syn och det är inte kul att rensa den inomhus i det läget. Nåväl, nu såg allt ut att gå bra. In med en ny påse och på med suget igen. (Maxeffekt). Det väser så konstigt? Inget sug i allafall? Dags för operation felsökning. Mina misstankar om glasflisor någonstans i rören infriades. Mitt i munstyckets allra smalaste böj satt ett gäng mindre och större glasskärvor som en propp tillsammans med några mindre grankvistar. Denna gång klarade det sig konstigt nog utan skärsår och repor. Ny test och nu jädrar, vilket drag! Tur att man numera inte är så smal längre. Det kunde slutat riktigt illa. Fast böjen i munstycket hade jag nog ändå inte klarat för vigheten är inte heller längre vad den var en gång.
Glasflisor har det varit gott om i helgen. Tre vinglas, två dricksglas och tre sprängda läskflaskor. Läskflaskorna stod i bilen i en drickaback. Tyckte före jul att det var ett bra ställe att förvara detta på då det inte fick plats i kylen. Risken för så låga minusgrader så läsken fryser i bilen är sällsynt så här långt söderut. Men mellan jul och nyår luktade det ganska gott i bilen av nån anledning. Lite sött som av godis. Jojo, det var en syn det. Härlig julmust hade runnit ut på gummimattan i bilen och just då tackar jag min lyckliga stjärna att jag fattade vad det var innan det blev plusgrader igen. Det var bara att slänga ut mattan ur bilen. Som väl var hade ölen klarat sig. Den är mycket viktigare än julmust.
I morgon har jag två viktiga uppdrag:
1) Till GeKås för att byta en boxer som inte uppfyllde mina förväntningar.
2) Rösta på Team Wells (Falkenberg) i körslaget. Telefonräkningen beräknas överstiga normalkostnaden rejält, men det är det värt. Dem är bara bäst!
Nu har jag avslutat julen med att äta sista grönkålen och dricka upp slatten med glögg som var kvar.
Från bara mej till alla er: Ha ett fortsatt riktigt bra år 2009.
Julkul!
Nä, den är inte så naken faktiskt.
Samtidigt som det är skönt att bli av med de dammiga julsakerna så är jobbet med att packa ner dem i lådorna igen bara sååå tråååkigt. Trots att jag inte köpt några nya tomtar i år så verkar de vara fler än när de plockades upp före jul. Märkligt!
Jag är visserligen inte helt färdig än för, i och med att det är så tråkigt, så måste man ju pausa rätt ofta och kolla om det verkligen inte finns något som är roligare att göra. Just nu vilar jag bara och funderar på vilket av julpyntet jag kommer att glömma plocka bort. Det slår nästan aldrig fel utan, när man väl är färdig och lådorna är insatta allra längst in i förrådet, så kommer något ljushuvud på besök och undrar om den julsaken ska stå kvar till nästa år eller?
Andra rester man också måste ta hand om efter jul är alla de kort man tagit. Jag har rensat kameran och sorterat bilderna i datorn. Det är också något som är lite lustigt. När man sitter och ska sortera så kommer man på att den sorteringen man gjorde förra gången nog inte var så bra utan de bilderna passar bättre i nån annan mapp. Så ändrar man och till slut hittar man inte ett skit. Fast det kan vara lite trevligt också för ibland hittar man kort som man glömt av och inte sett på länge. Där var dem ja, se där ja......
Bland julens kort finns min alldeles egen riddare. Jo, jag har en sån. Anton heter han. Utrustningen fick han på julafton och det känns väldigt tryggt att ha en riddare på nära håll.
Idag har IT-support tagit upp alla min arbetstid. Jag tror alltid att, det är nog inte många som ringer just idag, så jag tänker att jag kan säkert hinna med att göra både det ena och det andra. När dagen väl är slut så har jag inte lyckats åstadkomma något av det. Istället har jag en massa nya saker som bara måste göras. Men jag ska inte klaga, jag har ju ett jobb som aldrig verkar ta slut......
Nej, nu får vilan vara slut. Jag ser ett par pliriga tomteögon som väntar på att bli insvepta i silkespapper.
Mina egna ögon känns också lite trötta så jag ska nog försöka svepa in mej i mina lakan som finns i sängen.
God natt och sov sött alla tomtenissar....
Årets julkonsert avklarad
Puh! Så var det gjort. Årets julkonsert är avklarad.
Det är ju jättekul när det väl är färdigt och man kan känna sig nöjd.
Som solist hade vi i år Göran Sjövall från Varberg. Han är vanligtvis med i gruppen Goda Hopp. En helt fantastisk sångare.
Hans version av Decembernatt (Hallelujah) idag var bland det bäst jag hört nån gång. Underbar sång varvat med tvärflöjt och Kerstins mjuka pianoackompanjemang. Oj,oj,oj, där ligger Peter Jöback i lä.
Maria Lorick som är vår egen solist, sjöng också, som vanligt jättebra.
Nä, nu är det nya tag med nya sånger och först och främst "Sing Gospel" i Stockholm den 24/1 kl. 18.00 och 20.00 om det nu är nån som skulle vara intresserad av att åka dit och lyssna. Ring mej om ni ska köpa biljetter. Det kan löna sig. Halva priset i så fall.
Igår hade vi -14 grader på morgonen men idag sjönk temperaturen till under 0. I och med det så kommer ju vinden som ett brev på posten. När julkonserten skulle börja hade det lagt sig ett litet lager av snö på marken och när vi skulle till att köra hem var det riktigt ruggigt snöoväder. Det var i Okome det. När vi kom fram till Falkenberg så fanns det inte mycket av den varan. Lite regnblandat snö.
Usch om detta fryser på. Ska köra till Halmstad i morgon bitti.
Nä, nu ska jag lapa i mej en kopp härligt julkaffe från Göteborg och glo på TV.
Jag tror att jag nu har bytt design på sidan efter dotterns kritik för att jag härmat henne. Hoppas denna duger bättre.
Ta det lungt och ta vara på er till nästa gång vi hörs
Tjingeling!
Bowling med mersmak!
Jaha, så har man blivit "bloggare" också, vad nu det ska vara bra för.
Det känns lite som slöseri med tid att sitta här framför datorn och skriva ner en massa dösnack som ju egentligen bara jag har glädje av. Jaja, vi får se om det är nåt för mej.
Bara för att berätta något riktigt roligt, om det nu är nån som är intresserad, så hade mina fantastiska barn fixat en försenad födelsedagspresent åt mej i förgår.
Jag fick inte veta mycket mer än att jag skulle vara klar vid femtiden. Jaha??
Emma hämtade mej och körde hem till Anna där jag blev mött i dörren med en välkomstdrink som var himmelsk!
Tilltugg hade också ordnats: tunnbrödsrullar med bl.a crème fraiche, rödlök och bacon samt skagernröra. Jättegott!
Sedan blev det varmrätt med fläskfilé i dragonsås med bacon och ris. Mmmmmmmmm........
Efterrätten var min favorit: Brylépudding. Åh... Tur inte Kristoffer var med....
Under kaffet och UNO-spelet avslöjade Sara nästa aktivitet. Bowling! På riktigt! (Inte på TV) Gud vad kul!
Bowlingen skulle inte spelas i Falkenberg inte utan på Super Bowl i Varberg. Där hade jag aldrig varit. Vilket häftigt ställe!
Bana var beställd och en timmes spel väntade. Jätteroligt. Jag tror jag vann..? Eller???
Minigolf väntade efter det. En nio-hålsbana som var riktigt rolig och annorlunda.
Efter denna härliga kväll blev jag hemkörd och somnade mycket nöjd och belåten i min säng.
Tack alla barn för en fantastisk kväll. Det får ni gärna göra om, trots träningsvärken jag fick i både ben och ända dagen efter.
Emma har åkt tillbaka till Linköping och Sara har åkt till sin pappa så nu är det ganska tomt härhemma.
Men min allra bästa vän, Inger, ringde och bjöd mej på middag i morgon, Trettondagsafton. Det ska bli roligt.
Lev väl och ta vara på er allesammans
