Vilken helg!
Oj, oj, oj, vilken hektisk men härlig helg i Stockholm. Huvudanledningen till resan var att min kör, (tio av dem), bestämt sig för att vara med på Sing Gospel. En årlig återkommande Gospelfest med ca 1500 sångare från hela landet. Det var andra gången vi var med.
Torsdag: Åkte tåget upp i ottan i torsdags. Mötte en släkting från Lugano som just nu befann sig i Stockholm pga arbete. Hon bor även ute i Vaxholm. Efter att vi lunchat på Kajsas Fisk i Hötorgshallen åkte vi hem till henne. Där umgicks vi resten av dagen. Efter en natts ganska taskig sömn vaknade vi till ett snöigt Stockholm. Blev lite orolig över de andra körmedlemmarna som skulle åka minibuss upp. Den oron försvann efter en timme. Då hade snön smält bort. Tre körmedlemmar hade lämnat återbud sent. Surt med tanke på att jag löst tågbiljett som jag annars inte hade behövt.
Fredag: Mot middagstid åkte vi in till stan och jag lämpade av mitt bagage på hotell Amaranten för att checka in senare under eftermiddagen. Vi åt lunch på Östermalms torg, bland det så kallade fina folket. Ett härligt ställe med fantastisk lunchbuffé till ett inte alltför högt pris. Vi skiljdes där för nu skulle både jag och hon vidare. Mitt uppdrag var att reka vägen från Konserthuset till Citikyrkan och från Konserthuset till Amaranten. Det visade sig inte bli några problem alls. Checkade in på hotellet för att sedan reka vidare till Linas bar som jag beställt bord på till kvällen. Tänkte meddela att vi bara blir sju och kanske få en meny för att kolla vilket käk som fanns. Inga problem med vägen där heller. Mötte Alexander Bard på vägen. Rött skägg, keps men inga shorts. Nästan granne med hotellet ligger Rikspolisstyrelsen. Det känns ju rätt tryggt. Mina fötter mådde inte så bra efter dagens promenader hit och dit. En stor blåsa under hälen och två mindre blåsor på främre delen. Nu finns det ju andra, tack o lov, som är utrustade med bra plåster mot detta. När resten av kören kommit och landat på sina rum drog vi alltså iväg till Linas bar för att käka middag. Restaurangen ägs av Lennart (Hoa Hoa) Dahlgren. Jo minsann, han var allt där. Tog sig t.o.m. tid att komma till vårt bord och prata med oss. Mycket trevligt och jag kan verkligen rekommendera denna restaurang. Jättegod mat och fantastiskt billigt. Kom hem till hotellet jättetrött med mycket ömma fötter som i och för sig mår bättre i de stövlar jag bytt till. Men ändå.
Lördag: Sovit jättedåligt, men vet att jag gjort det , då jag vaknade av att det regnade på fönstret. Efter en stadig frukost klockan sju på morgonen började dagens vandring mot konserthuset. Senast klockan nio skulle vi vara på plats inne i konserthallen. Två och en halv timmes härlig övning. Paus för vår grupp 11.30-13.15. Åt igen på Kajsas fisk i Hötorgshallen. Citikyrkan var inte där jag trott att den var. Den låg som väl var bara ett stenkast från Adolf Fredriks kyrka, som jag nu trodde var Citikyrkan. Där inne fortsatte vi i B-gruppen av öva separat från de andra. Tillbaka senare på eftermiddagen till konserthuset för mer öving. Det är mäktigt när 1500 sångare och musiker drar igång. Två konserter var det, varav vår grupp stod på scenen i den första. Vår grupp var så många att man fick utöka scenen så alla kunde få plats. 18.00 drog vi igång med Happy birthday. Detta är en konsert för Martin Luther King som i januari skulle fyllt 80 år. Därav den låten. Tänk om han hade fått uppleva när Barack Obama blev president. Konserten fortsatte med Cynthia Nunn som är en känd gospelartist och kompositör från USA. En riktigt häftig kvinna. Per-Erik Hallin och Glenn Scott var också dagens artister. Ytterligare en artist skulle visa sig vara på plats. När låten Pride drog igång presenterades CAROLA HÄGGKVIST! WOW! Vilket jubel! Ingen hade en aning om detta. Vilket drag det blev. Säga och tycka vad man vill om Carola, men det är få artister som bjuder på sig själv som hon gör och ser alla i både publik och kör. Det visade sig att det var hon som stod före mej i kön in på scenen i hatt och lång kappa. Jag la märke till henne för hon var så stilig, men såg inte henne framifrån. Trodde det var en körledarna. Gospel är så härligt så det är bara inte klokt. Sista låten Going to another level är så maffig och det känns som om taket lyfter sig flera meter. Efter konserten kommer dock en tomhet som man inte riktigt vet hur man ska hantera. På konsert nummer två var de inte lika många på scen och inte heller lika många i publiken. Även vi som varit med först skulle vara kvar och sjunga från läktare två. Trötta och slutkörda med ännu mer ömma fötter traskade vi hem till hotellet. Vi bestämde oss för att vi skulle äta nåt och det fick bli dyr pubmat. Den var så vansinnigt god så den var ändå värd priset. Sen var det bara sängen som gällde och nu gick det bra att sova.
Söndag: Vaknade inte förrän klockan ringde 08.30. Hade på lördagen bestämt mej för att inte ta tåget hem utan åka i bussen med de andra. Den var ju ändå inte full. Hem, ljuva hem återsåg jag vid femtiden.
Puh... Verkligheten börjar göra sig påmind. Kom just på att jag ska jobba i morgon. Det är det värsta med att ha semester, att man förr eller senare ska börja jobba igen.
Nu ska jag vila......God natt!
Torsdag: Åkte tåget upp i ottan i torsdags. Mötte en släkting från Lugano som just nu befann sig i Stockholm pga arbete. Hon bor även ute i Vaxholm. Efter att vi lunchat på Kajsas Fisk i Hötorgshallen åkte vi hem till henne. Där umgicks vi resten av dagen. Efter en natts ganska taskig sömn vaknade vi till ett snöigt Stockholm. Blev lite orolig över de andra körmedlemmarna som skulle åka minibuss upp. Den oron försvann efter en timme. Då hade snön smält bort. Tre körmedlemmar hade lämnat återbud sent. Surt med tanke på att jag löst tågbiljett som jag annars inte hade behövt.
Fredag: Mot middagstid åkte vi in till stan och jag lämpade av mitt bagage på hotell Amaranten för att checka in senare under eftermiddagen. Vi åt lunch på Östermalms torg, bland det så kallade fina folket. Ett härligt ställe med fantastisk lunchbuffé till ett inte alltför högt pris. Vi skiljdes där för nu skulle både jag och hon vidare. Mitt uppdrag var att reka vägen från Konserthuset till Citikyrkan och från Konserthuset till Amaranten. Det visade sig inte bli några problem alls. Checkade in på hotellet för att sedan reka vidare till Linas bar som jag beställt bord på till kvällen. Tänkte meddela att vi bara blir sju och kanske få en meny för att kolla vilket käk som fanns. Inga problem med vägen där heller. Mötte Alexander Bard på vägen. Rött skägg, keps men inga shorts. Nästan granne med hotellet ligger Rikspolisstyrelsen. Det känns ju rätt tryggt. Mina fötter mådde inte så bra efter dagens promenader hit och dit. En stor blåsa under hälen och två mindre blåsor på främre delen. Nu finns det ju andra, tack o lov, som är utrustade med bra plåster mot detta. När resten av kören kommit och landat på sina rum drog vi alltså iväg till Linas bar för att käka middag. Restaurangen ägs av Lennart (Hoa Hoa) Dahlgren. Jo minsann, han var allt där. Tog sig t.o.m. tid att komma till vårt bord och prata med oss. Mycket trevligt och jag kan verkligen rekommendera denna restaurang. Jättegod mat och fantastiskt billigt. Kom hem till hotellet jättetrött med mycket ömma fötter som i och för sig mår bättre i de stövlar jag bytt till. Men ändå.
Lördag: Sovit jättedåligt, men vet att jag gjort det , då jag vaknade av att det regnade på fönstret. Efter en stadig frukost klockan sju på morgonen började dagens vandring mot konserthuset. Senast klockan nio skulle vi vara på plats inne i konserthallen. Två och en halv timmes härlig övning. Paus för vår grupp 11.30-13.15. Åt igen på Kajsas fisk i Hötorgshallen. Citikyrkan var inte där jag trott att den var. Den låg som väl var bara ett stenkast från Adolf Fredriks kyrka, som jag nu trodde var Citikyrkan. Där inne fortsatte vi i B-gruppen av öva separat från de andra. Tillbaka senare på eftermiddagen till konserthuset för mer öving. Det är mäktigt när 1500 sångare och musiker drar igång. Två konserter var det, varav vår grupp stod på scenen i den första. Vår grupp var så många att man fick utöka scenen så alla kunde få plats. 18.00 drog vi igång med Happy birthday. Detta är en konsert för Martin Luther King som i januari skulle fyllt 80 år. Därav den låten. Tänk om han hade fått uppleva när Barack Obama blev president. Konserten fortsatte med Cynthia Nunn som är en känd gospelartist och kompositör från USA. En riktigt häftig kvinna. Per-Erik Hallin och Glenn Scott var också dagens artister. Ytterligare en artist skulle visa sig vara på plats. När låten Pride drog igång presenterades CAROLA HÄGGKVIST! WOW! Vilket jubel! Ingen hade en aning om detta. Vilket drag det blev. Säga och tycka vad man vill om Carola, men det är få artister som bjuder på sig själv som hon gör och ser alla i både publik och kör. Det visade sig att det var hon som stod före mej i kön in på scenen i hatt och lång kappa. Jag la märke till henne för hon var så stilig, men såg inte henne framifrån. Trodde det var en körledarna. Gospel är så härligt så det är bara inte klokt. Sista låten Going to another level är så maffig och det känns som om taket lyfter sig flera meter. Efter konserten kommer dock en tomhet som man inte riktigt vet hur man ska hantera. På konsert nummer två var de inte lika många på scen och inte heller lika många i publiken. Även vi som varit med först skulle vara kvar och sjunga från läktare två. Trötta och slutkörda med ännu mer ömma fötter traskade vi hem till hotellet. Vi bestämde oss för att vi skulle äta nåt och det fick bli dyr pubmat. Den var så vansinnigt god så den var ändå värd priset. Sen var det bara sängen som gällde och nu gick det bra att sova.
Söndag: Vaknade inte förrän klockan ringde 08.30. Hade på lördagen bestämt mej för att inte ta tåget hem utan åka i bussen med de andra. Den var ju ändå inte full. Hem, ljuva hem återsåg jag vid femtiden.
Puh... Verkligheten börjar göra sig påmind. Kom just på att jag ska jobba i morgon. Det är det värsta med att ha semester, att man förr eller senare ska börja jobba igen.
Nu ska jag vila......God natt!
Kommentarer
Trackback
