Myrsnack

Detta är en av årets höjdpunkter. Att den sista söndagen i juli få åka till Grimsholmen och lyssna på fyra fantastiska spelemän som framför musik av Evert Taube.
Stefan Vikrén, Lars Häggström, Stefan Petzén och Bo-Göte Bengtsson. Det är fjärde gången jag fått vara med om detta. I år var vädret ganska kyligt men ändå inget regn. Normalt sett är jag inte så förtjust när man tolkar Taube. Tycker det är mest tjatigt och ointressant. Allt sjungs liksom rakt av och alla låter likadant. Värst är självaste Sven-Bertil. Nej, dessa gossar är unika i sitt slag. Fattar egentligen inte varför ingen annan lyckas övertala dem att göra mer av detta, men de har sin yrken vid sidan av. Nåväl, var och en av dessa fyra har sitt alldeles eget speciella sätt att framföra Taubevisorna. Stefan Vikrén med sin vackra tenorstämma som också lekande lätt spelar på elpiano så allt bara flyter iväg. (Kantor som han är) Lars Häggström (psykiatrichef), har en helt fantastisk berättar- och basröst. Hur han kan alla dessa texter näst intill utantill vete tusan. Hanterar dessutom gitarr. Stefan Petzén (kompositör) har alltid de smäktande vackra visorna av Taube ihop med plocket på gitarrens strängar. Bo-Göte (jobbar på bibilioteket i Halmstad) kör bas, munspel och fiol och är den som rockar eller bluesar till det. Har också en fantastisk röst. När då dessa tillsammans framför sitt program så har det också alltid ett tema. Inte bara plockat hur som helst och det folk vill höra, utan låtar som man ibland aldrig hört talas om. De har också en förmåga att berätta historien runt varje låt.  
Att de gör detta framträdande beror på att det sammanfaller med Steninge visfestival där Bo-Göte är ansvarig. Det är enda gången på året som de träffas och framför alltså detta. Platsen, Grimsholmen är ju också den perfekta platsen för denna musikkväll. Publiken sitter mellan ett stort konstnärshus och täta buskage och har utsikt över havsbukten. Helt betagande vy.
Med härliga, mjuka toner går man hemåt i sommarkvällen och bär med sig detta flera dagar framöver.
 
Jag tror att Taube själv hade varit salig om han varit med.

Det tar ett tag innan jag laddar för bloggen. Detta äventyr utspelade sig i lördags i förra veckan. Min kära mor ringde redan kl.08.45 och undrade vad jag hade för mej eller vad jag skulle göra under dagen. Njae, hade väl inte kommit så långt i tankarna mer än att jag skulle kolla in Falkenbergs stadslopp på eftermiddagen. Hon undrade nämnligen om jag ville följa med på loppis i Sibbarps bygdegård. Jaha, jodå, det kan väl gå an. Kan ju var kul att se hur det går till ute på landet, nu när man är rätt aktiv i FUB vad gäller det. Man kan kanske få några tips, tänkte jag.
Nog fick vi veta hur en loppis ska gå till. Trafikstockning i korsningen. Parkeringsvakter som tog 20:- i betalning för att parkera. Parkera ja, det fick man göra på en stor inhängnad åker med massor av stora koblajor som blev till ännu större koblajor när bilarna körde i dem. Helt sjukt med bilar och folk. Inne i bygdegården var det näst intill omöjligt att ta sig runt mellan borden, som var fulla så klart med diverse skitsaker. Så är det ju alltid. Skulle man nu tillnärmelsevis komma i kontakt med någon av prylarna och känna på dem så blev man genast undanskuffad. Fy tusan innan vi kom ut igen. Kaffe var vi sugna på men det insåg vi att vi inte skulle ha. Istället gick vi ut på gården där en hel del presenningstält var uppsatta med ytterligare diverse saker. Böcker, tavlor, möbler m.m. Vi satte oss på ett par stolar i solen och kollade på folk istället. Jättemysigt. Auktionen var också i full gång. När jag sitter där så undrar jag vad som egentligen var felet med FUB:s loppis. Varför gick det så dåligt? Läget ,som vi trodde, kan definitivt inte spela nån roll. Kan alla dessa människor ta sig till ödemarken i Sibbarp så kan de även ta sig till Smedjan. Något som direkt slår mej är ju att vi inte på långa vägar har det manskapet av stora starka karlar bland våra medlemmar. Inte heller den mängden av medhjälpare. Tack gode Gud, tänker jag också, att vi inte har denna uppsjö av bilar att hantera. Det hade vi aldrig klarat. Däremot är Smedjans lokal mycket, mycket bättre. Rymlig och med bra potential för loppis. Det hade säkert inte gått att förvara alla dessa möbler under presenningar mitt inne i stan. Då hade vi nog fått ha nattvakter utanför. Dessutom hade de det perfekta loppisvädret. Sol med enstaka moln. Inget strandväder men heller inget regn.
Nej, detta skulle varit för stort för oss, så jag är nöjd med denna lagom-loppis som vi åstadkommer med de medlen vi har.
Om jag köpte nåt? Jodå, ett "hönshus" för en "tjuga".
     Det var en härlig och skön bonnaloppis!

Idag var min plan att gå hem till en bekant som bor på Falkagård. Detta område ligger på andra sidan stan i stort sett. När Gunilla som hon heter var hos mej i förra veckan glömde hon ett papper som hon skulle haft med sig. Nu fick jag tillfälle att hälsa på henne. Gunilla och hennes kompisar bor i egna lägenheter men har tillgång personal dygnet runt pga av olika handikapp. Det vär jätteroligt att se hur lägenheterna såg ut och hur det fungerar. Gunilla hade en tvåa på övre plan. Egen ingång, eget kök och tvättmaskin i en stor toalett. Kanonfin lägenhet, precis som vilken annan som helst. Runtomkring i denna radhuslänga bor då flera av hennes kompisar och i mitten finns personaltillgång. Helt suveränt. Jag började gå hemifrån kvart över tio. Det tog tre kvart att gå dit. Med tanke på att det varit skottlossning i området i söndags natt så är det inte utan att man känner det lite kymigt när man går omkring där. Men där är så himla fint så det är så synd att det har så dåligt rykte.
När jag var på väg hem tänkte jag ta vägen om Burger Inn. Nej, inte för att äta hamburgare för det gör jag bara inte. Anledningen var att jag ville höra om de hade presentkort som vi kan använda till FUB. Så klart vi har, sa Käty, ägaren. Jag känner henne sen gammalt. Jättemysig tjej. Hon och hennes bror driver Burger Inn tillsammans. De upplåter restaurangen till kommunen för muskkvällar för handikappade. De företagen som ställer upp på det viset ska man verkligen gynna. Det är klart att de givetvis också tjänar på det. Jaha, då var det uppdraget också avklarat. Klockan hade hunnit bli 12.00 och magen började göra sig påmind. Stannade till vid Stantons och tog en sallad. Träffade där på en väninna som talade om att hon hade gift sig för några veckor sedan. Trevligt! Önskar de verkligen lycka till.
Här håller jag också på att rejält göra bort mej. När jag beställde så står en kille framför mej som jag tycker att jag känner igen som min före detta granne. Han ser inte mej så vi hälsar inte. Han satte sig inomhus och jag satt ute. När jag står och pratar med min väninna så går han förbi och då hälsar han. Jag frågar hur det är med honom och så, och jodå det var väl bra. Frågar honom också var han bor nu för tiden, men blir i samma stund väldigt tveksam till att det är han jag tror att det är. Han tittar lite konstigt och säger att han bor Halmstad som han tydligen alltid gjort. Nu är jag övertygad om att det inte är han. Vem fasen är det jag står och pratar med då? Till slut säger han också att han jobbar kvar med IT. Visst tusan! Det var ju Thomas Klang. Åh, så pinsamt. Det var längesen vi anlitade Infocare inom landstinget nu. Trevligt att träffas.
Min nästa tanke var att vara turist i min egen stad. Tänkte gå en guidad tur vid ruinen kl.14.00 och sen en tur i gamla stan på kvällen. Gick och satte mej i solen på rådhustorget så länge, men tröttnade och kände att det är nog lite löjligt.
Började min vandring hemåt och tog vägen om min och Maries duvmamma som ligger på ägg. Måste kolla om något hänt. Nejdå, hon ligger fortfarande tryggt och bra.
Kom hem vid två tiden och vilade mej lite. I kväll har jag gjort ett styrkeprov. Har flyttat om mina stenplattor framför köksfönstret. Det var tungt. Nu är det istället en remsa med jord intill väggen. I morgon ska jag börja samla stenar för att lägga intill väggen. Jag vet att man inte ska lägga stenplattor på det viset, men det skiter jag i. Det duger till mej.
När jag som bäst höll på, kom granntjejen in och meddelade att vi blivit med fågelunge. Igår tog de ner ett fågelbo i stuprännan som de trodde var utan ungar men det visade sig finnas en liten rackare kvar. Det handlar om pilfinksungar. De hade lagt boet in spann på altanräcket men det hade troligen blåst ner på min sida. Vi gick o kollade men trodde inte där fanns nån unge kvar ända tills jag körde ner handen bland gräset i spannen. Jo, minsann. Där finns en unge. Vi vet inte riktigt vart vi ska göra av den så vi satte spannen i min paradisbuske. Vi är lite oroliga för om det kommer katter och så. Men det ger sig väl.
Nu har jag två fåglar att hålla koll på förutom min egen undulat förstås.

Natti natti allihop.

Pusseldjävulen har tagit ett fast grepp om mej just nu. Nu när det är semester så brukar det alltid vara ett pågående pussel som ligger på vardagsrumsbordet. Det hör liksom till. På FUB:s loppis så köpte jag två pussel. Det ena visade sig dessutom vara oöppnat. 1000 bitar och ett sånt där med massor av detaljer på. Första gången jag stötte på ett sådant var när Sara fick ett i födelsedagspresent av en kompis. Vansinnigt roligt. Sen har det blivit en mängd sådana. Periodvis säljer de dessa jättebilligt på GeKås. Annars är de för dyra. Det första var djurparkstema, sen finns det varuhus, fotbollsmatch, flygplats, sjukhus m.m. De  vi fick tag på på loppisen är visserligen inte samma kvalitet men det spelar ingen roll. Roligt är det i allafall. Problemet är att det upptar nästan all tid. Tvingar mej själv att gå därifrån när klockan börjar dra sig mot tolv på natten. De två jag köpte la jag och Sara på tre dar. Sen blev det liksom bara så tomt, så Sara tyckte att vi skulle börja lägga alla de andra med. Okey,då. Så nu sitter jag här med det tredje som snart är klart också. Man kan lägga de hur många gånger som helst och hela tiden så hittar man något nytt.

Pussel, ett lika bra tidsfördriv som Facebook

Semester, äntligen! Nja, så farligt har det inte varit att arbeta, men det är gott när man väl är där. Man liksom ställer in sig på när den nu ska ta sin början, oavsett när. Jag hade ju dessutom en vecka i början av juni så det var rätt lagom ändå. Till semestern hör också röda tånaglar. Jag hade en gång en arbetskamrat som hade som tradition att, första dan på sin semester måla tånaglarna röda. Hon, precis som jag, använder aldrig nagellack under resten av året. Jag har lärt mej mycket av denna åldrade tandsköterska och just detta är något jag tagit fasta på. Varje år på min första semesterdag så målar jag också tånaglarna. Problemet är att jag inte äger något nagellack, vilket gör det lite svårt. Yngsta dottern hade inget hemma hos mej heller. Trots att det gått mer än en dag på semestern så fick jag ändå till det igår. Jag, Anna, Anton och Sara var hemma hos mamma igår och käkade middag. Då kom vi på att hon har ju nagellack. Inget riktigt rött dock, så det blev ett med lite brunlila ton. Snyggt? Njae, så där. Lite väl diskret för att vara semestertår. Eftersom jag aldrig målar naglar så är jag ju självklart väldigt dålig på det. Anna däremot kan det. Hon blev den som fick uppdraget och det blev jättebra. Det är en plåga när andra ska måla och dessutom hålla i tårna. Fy vad äckligt det är. Det går liksom rysningar genom kroppen. Nu är det ju inte så där jättekul med fötter, men så här ser mina semestertår ut på mina just  nu halvsvullna fötter.


Nu är det bara vädret som ska vara bra också, då är det fulländat.

I onsdags, min sista arbetsdag före semestern, var jag i Göteborg och såg en av sjuttiotalets största hårdrocksband. Deep Purple! Så himla kul. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det. Till er som inte vet vilka Deep Purple är så säger jag bara Smoke on the water så tror jag alla ni fattar. Den har väl det mest känd introt av alla låtar som finns. Det hela började med att Hasse, en kille som är med i FUB, kom och sa att ha skulle dit. Tala om att jag blev grön av avund. Hans mamma är ordförande i FUB och är också väldigt intresserad av den sortens musik. Åh, sa jag, tänk vad roligt det skulle va att se dem. En stund senare kommer Hasses pappa och frågade om jag var intresserad av en biljett. Halleluja!! JAAAA det är jag! Han hade fem stycken och jag kunde få köpa den ena. I onsdags bar det alltså av till Trädgårdsföreningen i Göteborg. Regnat hade det gjort riktgit ordentligt i Falkenberg mitt på dagen, så det var ju inte utan att man var lite skraj för regn. När vi kom upp förstod vi att där hade också regnat tidigare på dagen. Det var rejält lerig utanför. Väl innanför grindarna var det jättefint. Förbandet startade precis när vi kom in. Disneyland After Dark hette dem. Kanonbra. Dessa var som sagt inte dragplåstret så vi passade på att vila benen och hittade en soffa att sitta på. Det är så roligt att se på folk. Massan av människor bestod till större delen av män. Åldrade sådana. Långhåriga, gråhåriga med små - stora ölmagar. De yngre männen fanns också, men nästa alltid i släptåg av en äldre herre. Det var pappan som tagit med sin stackars son för att lyssna på pappas musik. Alla dessa yngre såg inte så roade ut faktiskt. Road var däremot jag när det drog ihop sig till Deep Purple. De spelade de flesta gamla godingarna. Sångaren hade bantat ner sig rejält. Kanske för att orka hela konserterna igenom. Det krävs ju en del kondition. Sologitarristen (Moore) såg fortfarande ut som han gjorde på 70-talet. Spelet var det definitivt inget fel på. Bas, trummor, gitarr, orgel och sång. Allt var bara så bra. När de sen drog igång Smoke on the water då är så klart alla med och sjunger. Nu ska det tilläggas att det märks att det är en något äldre puplik som inte längre orkar hoppa och klappa händerna en hel konsert igenom. Det var massor med folk men ingen trängsel. Det fanns gott om utrymme för både dans och hopp. Nä, de flesta nöjde sig med att vekligen lyssna och njuta. Sen förstår jag inte hur man kan stå rakt upp och ner en hel konsert med så inspirerande musik utan att röra sig en millimeter. I en och en halv timma körde de konstant. Inget massa dösnack mellan låtarna utan rakt på. Kunde dock konstatera att min favorit Child in time inte spelades. Kan kanske bero på att den kräver en toppad röst som sätter tonerna klockrent och det är nog inte så lätt när man kommit upp i 60-årsåldern. Mycket nöjda gick vi ut från Trädgårn. Tänk att jag äntligen fått se dem. Första kvällen på semestern blev perfekt.

Tack familjen Jansson för att jag fick följa med.

Sommarteater i Falkenberg har blivit en tradition. Det är Kålle Gunnarsson som varje sommar sätter upp en Astrid Lindgren teater. Platsen är på gården till biograf Storan. Helt underbar plats med en trädgård som verkligen är som gjord för Astrid Lindgren teatrar. I år är det Karlsson på taket. Inte riktigt min favorit bland hennes figurer precis men det är alltid roligt ändå. Förra året hade jag tänkt ta med barnbarnet Anton på Pippi Långstump. Eftersom det är ett barn med massor av ben och armar som är precis överallt och aldrig är still så lät vi det vara tills i år. Nu hade jag bestämt mej för att ta med honom. Sara följde givetvis också med. Hon älskar teater och Kålle Gunnarsson. Anton tyckte detta skulle bli spännande men det är inte utan att man funderade om han verkligen skulle kunna sitta still så länge. I bland har man en massa förutfattade meningar. Ungen satt som ett ljus hela föreställningen.
Nu är barn väldigt roliga. Vi hade, innan vi åkte, klarat av detta med kisseri, för det skulle vi inte behöva göra under tiden. På raden bakom oss sitter en familj och när det är ca 20 minuter kvar till det ska börja säger yngste gossen att han är kissenödig. Lite halvkaxigt säger jag att "det har vi klarat av innan". Det ska sägas att det är ett litet företag att ta sig ner från dessa uppbyggda ställningar så det är inte roligt att behöva klättra i onödan. Jajamen sagt o gjort. Ner med gossen och iväg. Upp igen och på plats. Det går några minuter sen säger Anton "jag är kissenödig". Jaha? Men hallå, det har vi ju gjort innan vi åkte. Sara är som vanligt den som klarar av situationen. Klättrar ner med Anton och iväg. Upp igen lagom tills det börjar. Teatern börjar och den är bara såå bra. Utan att man vet hur det går till så är det paus. Då är det glass som gäller.
    Glassen hann ner i magen innan leken satte igång i trädgården bland skepp och lada med halm. Jättemysigt! Efter 20 minuters paus var det dags att ta plats igen. Nu läggs barnens härliga kommentarer till i teatern. De är helt med i spelet och hjälper skådespelarna när de inte hittar sina saker och de ä r heller inte sena med att tala om vart någon har gömt sig när de letar. Anton är i sitt esse. Åh vad roligt detta var!
Väl hemma får vi försöka övertyga Anton om att man inte leker Karlsson på taket hemma. Han hade nämnligen snabbt hämtat hem detta med att smälla i dörrar. I och för sig kan väl det gå an. Värre är det om han försöker sig på att slänga sig ut genom förstret och tror att han kan flyga upp på taket om han trycker på en knapp på magen. Stollig kan han vara men där går nog gränsen ändå.

Tack Anton o Sara för en trevlig kväll

Jag och min arbetskompis Marie har ett kärlekspar som vi har värnat om sedan i våras. Det är ett duvpar som finns utanför vårt arbetsfönster på Vårdcentralen. En dag i våras upptäckte jag dessa fantastiska fåglar utanför mitt fönster. Åh.. vad söta. Riktiga turturduvor. Fram med kameran fort som attan. Som vanligt är man alltid för sent ute. Den ena hann att ge sig iväg. Fick dock en bild som jag nu förtvivlat letar efter för jag skulle så gärna vilja visa den. Nån gång kanske den kommer fram. Den var så fin där den satt i körsbärsträdet. Nåväl, det lilla kärleksparet har vi nu följt ända sen tidig vår och de går omkring i vår lilla körsbärsdunge utanför och mår säkert jättebra. Marie är den som bevakar och skyddar dem från allt ont. I förgår upptäckte Marie att de byggt ett bo i ett av oxelträden bredvid. Ett litet risigt bo som  var jättesvårt att se. Lite småpinnar kors o tvärs. Inga ägg såg vi, men idag finns där ägg säger Marie. Jag har inget sett men däremot ligger honan där och antagligen ruvar på ett eller annat ägg.
  
Visst är hon väl söt, fast hon syns inte så mycket.
Jag lär återkomma till detta för det börjar bli lite spännande. De ska bli oväder men jag hoppas inte hon blåser ner.

Stranden nästan hela dagen idag. Det gäller att ta vara på alla dessa fina dagar. Ringsegård, min favoritstrand. Där är härligt att vara såna här dagar. Jag och min väninna var där under dagen och badade och solade. Vattnet var helt underbart. 22 grader säkert. Vi körde hem vi fyratiden. Vi halv sex ringde kusin Birgitta och underade om vi skulle åka till Bastuholmen. Vi hade pratat lite om det i torsdags. Så klart, jag vill. Packade matsäck och vin. Badkläder också så klart. Vi möttes vid Hertings kiosken och sen cyklade vi ut. Vattnet stod rätt högt så vi fick vada ut. Vi tog ett glas vin och sen ett härligt bad vid bastun. Åhhh.. .det är ljuvligt. Sen väntade vi på familjen Castro som till slut kom, för vi var döhungriga. Vitlöksbröd, vildsvinskorv, tomater och vin. Här satt vi och bara njöt och tittade på solnedgången. Makalöst.
 

Sverige är fantastiskt!