Myrsnack

Sommarteater i Falkenberg har blivit en tradition. Det är Kålle Gunnarsson som varje sommar sätter upp en Astrid Lindgren teater. Platsen är på gården till biograf Storan. Helt underbar plats med en trädgård som verkligen är som gjord för Astrid Lindgren teatrar. I år är det Karlsson på taket. Inte riktigt min favorit bland hennes figurer precis men det är alltid roligt ändå. Förra året hade jag tänkt ta med barnbarnet Anton på Pippi Långstump. Eftersom det är ett barn med massor av ben och armar som är precis överallt och aldrig är still så lät vi det vara tills i år. Nu hade jag bestämt mej för att ta med honom. Sara följde givetvis också med. Hon älskar teater och Kålle Gunnarsson. Anton tyckte detta skulle bli spännande men det är inte utan att man funderade om han verkligen skulle kunna sitta still så länge. I bland har man en massa förutfattade meningar. Ungen satt som ett ljus hela föreställningen.
Nu är barn väldigt roliga. Vi hade, innan vi åkte, klarat av detta med kisseri, för det skulle vi inte behöva göra under tiden. På raden bakom oss sitter en familj och när det är ca 20 minuter kvar till det ska börja säger yngste gossen att han är kissenödig. Lite halvkaxigt säger jag att "det har vi klarat av innan". Det ska sägas att det är ett litet företag att ta sig ner från dessa uppbyggda ställningar så det är inte roligt att behöva klättra i onödan. Jajamen sagt o gjort. Ner med gossen och iväg. Upp igen och på plats. Det går några minuter sen säger Anton "jag är kissenödig". Jaha? Men hallå, det har vi ju gjort innan vi åkte. Sara är som vanligt den som klarar av situationen. Klättrar ner med Anton och iväg. Upp igen lagom tills det börjar. Teatern börjar och den är bara såå bra. Utan att man vet hur det går till så är det paus. Då är det glass som gäller.
    Glassen hann ner i magen innan leken satte igång i trädgården bland skepp och lada med halm. Jättemysigt! Efter 20 minuters paus var det dags att ta plats igen. Nu läggs barnens härliga kommentarer till i teatern. De är helt med i spelet och hjälper skådespelarna när de inte hittar sina saker och de ä r heller inte sena med att tala om vart någon har gömt sig när de letar. Anton är i sitt esse. Åh vad roligt detta var!
Väl hemma får vi försöka övertyga Anton om att man inte leker Karlsson på taket hemma. Han hade nämnligen snabbt hämtat hem detta med att smälla i dörrar. I och för sig kan väl det gå an. Värre är det om han försöker sig på att slänga sig ut genom förstret och tror att han kan flyga upp på taket om han trycker på en knapp på magen. Stollig kan han vara men där går nog gränsen ändå.

Tack Anton o Sara för en trevlig kväll