Myrsnack

Idag har jag tillrett och ätit gädda för första gången i mitt liv. Emmas pojkvän och hans kompisar hade varit o fiskat igår och tagit upp en rejäl gädda. Vill du ha den frågade de mej? Nej, var mitt första svar, för hur tillagar man en sån? Men sen tänkte jag att, varför inte. Nån gång ska ju  vara den första och SÅ jäkla märkvärdigt kan det väl inte vara. Vi får väl slänga den om den är oätbar. Sagt o gjort. Mamma ville gärna äta och jag övertalade min väninna som sa att gädda smakar dy att också testa. Ingen av oss hade ätit detta förut. Dysmaken hade väninnan hört andra säga. Min oro var att alla sagt att det bara består av ben. Men jag har inga problem med ben. Mamma tog på sig att göra iordning den. Den var jättefint rensad och huvudet var inte kvar. Fenorna  var hårda att klippa bort och för att inte tala om fjällen. De var som pansar, men som alla morsor så kan min morsa fjälla fisk riktigt bra. (Det kan faktiskt jag också, bara så ni vet.) Jag gjorde som jag brukar göra med lax i ugnen. Ordentligt med pressad citron, rivet citronskal, salt, peppar och dill inuti. Snittar ytorna och saltar rejält, peppar, citronsaft och timjan. Paketerar in allt i folie och sen in i ugnen i en timma. (Tänker nu på att jag borde haft en klick smör också, men det glömde jag). Kokt nypotatis och dill-citronsås. Mycket spända satte vi oss till bords. Mmm..detta var bland det godaste jag ätit. Definitivt ingen dysmak. Fantastikt gott kritvitt kött. Lång bra ben som var lätta att hitta. Inga som helst problem. En helt supergod middag. Detta måste vi bara ha igen nångång. All heder åt gossarna som fiskat denna läckerbit. Det får ni gärna göra om. Jag lovar att ställa till med gäddfest.
Tänk att vara över 50 och som mamma, över 80 och få uppleva nånting man inte ätit förut, trots att man ofta hört om det. Det är jätteroligt. Synd bara att man gått miste om detta i så många år. Förhoppningsvis får vi ta igen det.

Tack Hans, för det var väl du som drog upp den!

I helgen har vi haft loppis på FUB. Det var lite annorlunda i år. Varje tidigare år har vi varit på gården vid Kyrkans hus. Fördelen med det är att vi har ett jättebra kök för att laga våfflor och koka kaffe. Detta säljer vi och det är väldigt uppskattat. En annan fördel är också att det ligger mitt i stan och det är lätt att ta sig dit. Tyvärr är det fler nackdelar än fördelar. Vädret är vi beroende av. Det måste vara fint för det är inte roligt att stå och sälja i regn. Dessutom hinner vi aldrig bli färdiga på fredagen för det är så trångt. Sen ska allt lyftas ut på lördagen innan kl. 09.00 när snöret går. Nej, i år tänkte vi testa Smedjan som ligger på Varbergsvägen. Vi har vägt många för och emot men vi måste våga prova. Här har vi en lokal från fredag middag till lördag eftermiddag. Det är inomhus så vi kunde få allt på plats på fredagen. En mindre lokal för tavlor, kläder och böcker  hade vi också. Nöjda och belåtna var vi på fredagen när vi lämnade. På lördagen var det kanonväder. Snöret gick kl. 09.00 som vanligt och det trogna kunderna rasslade in och sen var det liksom över. Jaha? Vart tog alla människor vägen?. Precis som vi befarade så hade inte många hittat hit. Till viss del var det vårt eget fel som antagligen inte skyltat tillräckligt bra. Alla spontana fikakunder var borta. Flanörerna i stan en varm dag var borta. Vi hade nog fått fler om det regnat. Ja, det är svårt att säga om det var så att det var en engångsföreteelse att det gick så dåligt. En ordentlig utvärdering är ett måste. Vi sålde jättelite av allt. Kl.13.00 hade vi räknat pengarna och var klara med det mesta. Trötta och lite snopna åkte vi hem med en erfarenhet rikare. Loppisen får bara inte sluta 13.00 även om tippen stänger 14.00.
Men en härlig överraskning blev  det i allafall när vi sitter o räknar pengar så säger det Hej! Jösses, där står Emma. Tala om att bli helt paff. Hon var helt plötsligt ledig tills på tisdag. Gud. vad roligt!

Godnatt alla Loppor o Lopplisor

En härlig helg med ganska bra väder ändå. Emma, mellandottern, landade i Falkenberg vid 21.30 tiden på torsdagen. Alltid lika roligt när hon kommer hem. Jag hade också turen att få ha henne hemma hos mej eftersom minstingen Sara var hos sin pappa denna veckan. Midsommarafton startade rätt tidigt med inhandling av diverse viktiga saker. Sånt som man bara måste ha den dagen. Jordgubbar och dill. Vi var alla bjudna till Anna och Anton på middag mitt på dagen. Det har blivit lite av en tradition. Tänk vad det är roligt att bli bjuden hem till barnen på middag. Bara att koppla av och njuta, även om det innebär att man samtidigt känner sig lite gammal. Anton hade dagen till ära skapat sin egen blomsterkrans i papper. Så klokt tänkt. Den vissnar ju inte och kan sparas till nästa år.  Nåväl, det bjöds på välkomstdrink med cider o jordgubbar först. Sen blev det nypotatis, sill, lax, god sås och sallad. Så gott, så gott. Anton hade sladdrat om att det skulle bjudas på tårta. Hm.. nu var det inte riktigt tårta men väl härliga wienerbrödsbakelser fyllda med jordgubbar och världens godaste grädde som innehöll smält vit choklad. Himmelskt goda!
Meningen var egentligen att vi skulle ta oss upp till AIK-vallen för midsommarfirande men eftersom Anton åkte till sin pappa så kände vi inte för det. Det är ju ändå för de små man dansar runt midsommarstången. Vi spelade istället ett spel som var jätteroligt. Kommer dock inte ihåg vad det hette. Kvällen tillbringade jag sedan i lugn o ro hemma i soffan proppmätt av all god mat. Tack Anna för kanonmat!
Midsommardagen startade jag upp med gympass på Klitte. Man kan ju undra hur man är funtad när man gör det en midsommardags morgon, men jag är ju ändå 50+. Tänkte nog att jag skulle vara ensam där, men se, det var jag inte. När jag kom fanns två personer på plats och det var två ungdomar i tjugoårsåldern. Det kan man ju verkligen ifrågasätta om inte DE har annat att göra en midsommardag. Nykterister?? Väl hemma igen blev det käk. Det är gott med mat när man tränat. Känns som att man kan äta med gott samvete. Nu kunde jag inte ha gott samvete trots allt. Hade gått upp ett halvt kilo sen sist. Jovars, jag kände nog allt det, så vad fasen skulle jag på den förbannade vågen att göra, det vete tusan. Eftermiddagen hade jag tänkt åka med Sara till midsommarfirande med FUB, men hon ville inte det så då struntade jag också i det. Det fick bli gräsklippning och lite annat trädgårdsarbete.
Emma ville på söndagen åka till GeKås och det passade mej utmärkt, för jag tänkte köpa mej en plattång. I många år har jag tänkt köpa en sån men har aldrig riktigt kommit till skott. Efter att ha provat Emmas så bestämde jag mej. Jag skulle köpa en sån, men en billig en fick det bli. Investerade dessutom i en vattenkokare som jag också länge tänkt införskaffa. Emma skulle åka hem på kvällen men innan dess ställde vi till med middag hemma hos mej. Anna kunde dock inte komma. Kvällen tillbringade jag och mamma i trädgården på Kyrkans hus. Det var allsång med bl.a. tre små helt underbara flickor som sjöng jättebra. Fyra fiolspelande ungdomar uppträdde. Det är inte klokt vad en del barn har talang.
Nu är vardagen tillbaka och därmed också jobbet.

Små grodorna, små grodorna....visst är de väl söta?

Ja, så heter han, min nyvunne vän. Min riddare som vaktat  på natten och kelat med mej på dagarna. Å nej, ingen "boyfriend" inte. Det är, trots namnet, en hona dessutom. Vem jag pratar om? Grannens härliga grå katt. Men som en del andra sagor så  verkar de ha ett slut som man inte alltid gillar. I går morse blev jag informerad om att han är borta sen 1½ vecka tillbaka. Idag sitter det lappar med en bild på Sune på stolparna runt omkring Fajans. Lille kisen är borta. Usch, så tråkigt. Trots att hon inte är min och inte har bott här så länge så var hon så mysig. Vi hoppas hon kommer tillbaka snart, hon kan ju bara ha gått lite vilse och träffat på nån kompis eller så. Hoppas det.
Efter en natts riktgit dålig sömn borde jag gå och lägga mej tidigt. Det var just det jag försökte med i går kväll, men vaknade 03.15 och kunde inte somna om. Försökte med att pinka, lösa korsord, läsa och äntligen vid halv sex somnade jag och skulle så klart upp kvart över. Sov väldigt gott när klockan ringde. Idag skulle jag vara på topp inför ett stort möte på jobbet. Käckt med så lite sömn när behöver vara skärpt. Hade också planerat att vara där en halvtimme tidigare för att vara väl förberedd, men då så klart ringer det på supporten för man har klantat sig med gårdagens kassaavstämning. Där rök den förberedelsen. Nu gick det väldigt bra i allafall, trots lite sömn och mindre förberedelser.
Men NU blir det natten.

Sov gott och hoppas att Sune kommer tillbaka...

I torsdags gick Varbergs studenter ut. Sara och jag har en kompis som heter Amy som var en av dem. Hon har gått på Särgymnasiets Hotell och Restauranglinje. Detta är en mycket speciell ung dam som för ett par månader sedan fyllde 20 år. Första gången jag träffade Amy var hon bara 6 månader. Hennes mormor gick och bar på henne i korridoren på Folktandvården där jag jobbar. Mina barn har varit små, men denna lilla höna var mindre vid 6 månaders ålder än vad mina var när de föddes. Slangar hade hon lite här och var. Nu har hon inga slangar, men har gått igenom många tuffa behandlingar under sina 20 år. Amy är en riktig fighter. Alltid lika glad o sprallig och älskar verkligen livet. Förväntansfulla stod vi allihop utanför Sparbankshallen i Varberg. Skulle det börja regna eller inte. Det hängde tungt i luften. 16.00 skulle de springa ut. Jodå, de började och klarade precis regnet under utsläppet men väl kortegen skulle börja satte regnet igång. Amy skulle åka sidvagn med Holger som var hennes chaufför. En gammal välbekant "knutte" från Falkenberg. Spännande. Mycket stiligt ekipage.
På kvällen var det fest hos Amy och vi var bara tvunga att komma enligt Amy. Så klart att vi gjorde! Jättegod mat och massor av goda tårtor. Inte vill man missa sånt.
 Tack Amy för en härlig fest och för att du är den du är!

Åh, tänk att få vara ledig lite mer varje dag. Har nu haft semester i mer än en vecka och det är så himla härligt. Vakna när huvudet och kroppen vill. Äta frukost i lugn o ro och bara fundera över vad man ska göra när man käkat färdigt. Ingen brådska med nånting.
Idag fick jag för mej att gå på promenad efter frukosten och det blev en  bra runda med lite spring emellanåt. Har egentligen aldrig gillat att springa men tror nog att det är bra för kroppen. Problemet är att det tar andan ur mej. Efter en 100-200 meter tar luften bara slut och hjärtat bankar som om det skulle hoppa ur bröstet på mej. Men det är bara att sluta springa och fortsätta gå istället och när man väl återhämtat sig så drar man på några meter till. Det känns trots allt rätt bra att åtminstone försöka. Det är dock inte utan att det gör ont nu, så här i efterhand, i både vrister och fötter.
Under promenaden gick jag över kyrkogården där min pappa ligger begravd och fick en hint om att det vore läge att plantera nya blommor. Efter duschen ringde jag mamma om planteringen och hon hade också detta i tankarna. Sagt o gjort. Hon hämtade mej i sin bil för vi skulle passa på att tanka den också. Vi tankade, köpte blommor och planterade. Även jag fick köpt lite Tagetes som jag planterade när jag kom hem. 
Jag använde mossmedel i går i gräsmattan. Den mossan som finns blir då svart. Snyggt! Ni kan tro att den består av mossa då den idag antagit en gråsvart färg. Genom att räfsa kan man påskynda nytt gräs, men jag undrar det jag. Detta är andra gången jag gör detta och inte tusan är det mer gräs nu än det var förut. Nej, stora öppna hål i stället. Får nog lägga i lite jord och peta ner lite gräsfrö tror jag.
När Sara kom hem efter skolan drog vi iväg till GeKås. Hade egentilgen bara tänkt köpa en enkel träningsjacka för att ha på promenader m.m. Nu hade de ingen som jag tyckte passade utan det blev ett helt regnställ med en sån där jacka som mer är en vindjacka. Det blir nog bra. Tänkte slänga mitt gamla regnställ men tror jag sparar det till framtida svampplockningar. Vill inte fördärva det nya. Köpte också två fina blusar. Likadana, men en svart och en mörkblå.
T.o.m. Sara hittade ett par tights och en tunika som var så himla söt. Kul, för det var längesen jag ens tittade åt kläder där. Priserna är inte längre så där vansinnigt låga. Sen blir det som vanligt lite käk o så och notan går direkt över 1000:-.
Ja, nu är jag ledig sista dagen i morgon och då har jag en del saker inplanerade.
Jag ska överlämna en bordsflagga till min mamma. Den köpte jag på GeKås idag. Hon var så avundsjuk på min som jag köpte sist och gör inget annat än beklagar sig för den hon köpte som inte alls var vad hon tänkte när hon kom hem. Snålheten bedrar ibland...
Sen ska jag skicka Emmas CD med Joyful Voice till Pat i USA. Det har jag lovat.
Eftersom jag gett min väninna en middag på Ocean i födelsedagspresent så ska jag ringa och beställa bord tills på lördag. Hoppas där är ledigt. Vi hade först tänkt på fredagen men då är det skolavslutning och det är inte läge för middag på stranden då, kan jag tro.
Nä, på fredag blir det istället volleyboll i Igloon. Svenska landslaget ska möta Australien kl.19.00 Härligt, saknar faktiskt detta.
Nej, nu ska jag titta på Project runway.

Slut för idag, Tack för idag!

Tänk, det är nåt visst med allt vad examen heter.

Emma, (mellandottern) blev igår legitimerad sjuksköterska med medicine kandidatexamen. Med stor pompa och ståt i Linköpings domkyrka blev examen fullbordad. Med tal, rosor och utdelning av broscher är tre års riktig tuff utbildning äntligen klar. Hela familjen och även delar av Kristoffers familj anslöt på torsdagen. Vi hade bokat rum på Mjellerumsgårdens vandrarhem på Valla friluftsområde. Alldeles perfekt. Anna och kompisen Camilla kinesade hos Emma och Kristoffer.
Tyvärr var vädrets makter inte riktigt med oss på fredagen när ceremonin skulle äga rum så någon direkt utevistelse blev det inte. Efter kyrkan åkte vi hem till Emma och käkade massor av god mat som jag och Rose-Marie hade hjälpts åt att fixa. Kristoffers underbara farmor hade bakat en av sina berömda tårtor med äkta rosor på. Den var himmelsk!

Ungdomarna skulle givetvis ut på kvällen på sina upptåg. Men innan dess samlades några ev dem tillsammans med oss en stund. Det är så jätteroligt.
Dagens ungdomar är fantastiska. De är så himla trevliga, väluppfostrade och så jättemysiga. Kan aldrig minnas att vi var det på 70-talet. Tyckte vi mest gick omkringo och flummade. Vi jobbade visserligen flera av oss redan då vi var 16 år, men ändå. Vi umgicks inte som man gör nu för tiden. Alla kan sitta tillsammans och prata och ha kul. Aldrig att jag gjorde det med mina föräldrar när jag var i den åldern. Kan kanske beror på att man redan nästan var gift och hade hus.
Jag har ju i och för sig tandsköterskeexamen, men jag minns inte ett dugg från själva examen. Vi fick en brosch men sen var det nog inte så mycket mer. Jo, fest när jag kom hem det minns jag. Men vadå, det var väl inget ?
Lite senare begav vi äldre oss tillbaka till vandrarhemmet för lite sömn. Idag (nationaldagen) på morgonen så var det mindre roligt för Rose-Marie och Göte. Någon hade slängt in en stor sten i en av blirutorna och tagit deras kamera. Det blev wellpapp istället för fönster. Det är typiskt att en trevlig helg ska avslutas på det sättet. 
Innan vi begav oss tillbaka till Falkenberg hann vi med att besöka Bergs slussar och även Gamla Linköping. Trots allt så har det varit en helt underbar helg.
Jag lider just nu stor brist på sömn då jag inte sovit så mycket de senaste två nätterna. Att sova med två snarkomaner är ett helvete kan jag säga.
Nu bär det dock i säng.

Sov gott och Grattis Emma!

                                
Solteatern är ett gott gäng som underhåller i Falkenberg med jämna mellanrum. Just nu är de aktuella med "Gott o Blandat" på Storan.
Sara, Anna, mamma och jag var och såg deras föreställning i tisdags i förra veckan. Den glädje och entusiasm som de har är helt underbar. Gruppen består av funktionshindrade ungdomar och vuxna. De leds av Hans Schakonat och Ulrika Ekman. Lyssna mer på gruppen på denna länk: http://www.myspace.com/solteatern
Marie, med stativet, gör en härlig imitation av Lena Philipssons Ont, det gör ont och flera roliga Farbror Frej-inslag.
Annemo är en annan tjej som är en fena på Limerickar.
Björn på piano har en oemotståndlig musikalitet. När han drar Ulf Lundells Öppna landskap så kan Ulf Lundell gå hem och lägga sig. Han gör den ett snäpp ännu vassare. I "Gott o Blandat" berättar Björn om "Tankar kring havet". Det är knäpptyst i salongen och inte många torra ögon efter det. Helt underbar!
Om ni inte sett dessa glada tjejer och killar borde ni gå och göra det. Om inte annat så för att få lite perspektiv på våra egna små triviala bekymmer som vi ibland tycks ha. Här finns inga hinder för något. Björn är defininitvt ett levande bevis för detta. Hans och Ulrika gör ett fantastiskt arbete och ska ha en stor eloge för sitt engagemang. Hoppas vi får se mer föreställningar av detta slag. 60 :- är inget pris. Tre fullsatta föreställning och i kväll gick en extraföreställning som säkerligen också blev fullt hus på.
Förra året skrev de  låten Sommar i Falkenberg som verkligen är en kanonlåt. Finns att lyssna på om ni går in på länken.
Lycka till med allt vad ni tar er för. Annemo, Thomas, Magnus, Björn, Marie, Jörgen, Nicklas och Eva. 
Man blir bara sååå glad när man sett dessa personer agera på ett sätt som många av oss andra aldrig skulel våga.
De vet hur man släpper loss!

Idag har varit en sån där förunderlig dag. Planen på morgonen var att köra till tippen. Sagt och gjort. Laddade bilen med den hit tills insamlade trädgårdsskräpet för året. Hade nio säckar plus en massa grenar. Tidigt i våras var jag på återvinningen och fyllde i en blankett för att få ett kort. Kortet innehåller ett antal gratis inkörningar. Kortet skulle jag få nästa gång jag kom dit och idag var en bra dag tyckte jag. Min mamma är en person som tycker det är roligt att åka till tippen. Henne hämtade jag på vägen. Hon skulle också fylla i en blankett för att få sitt kort. Vi rantade in på tippen och mamma fyllde i sin blankett och jag gick iväg för att få mitt kort. Njähä, då hittar man så klart inte min blankett som jag fyllde i för längesen. Så förbaskat typiskt. Hela bilen full av skit och så kommer man inte in. Jag vägrar lasta ut det igen. Ska ju köra hem igen och lasta resten. Nåväl, efter mycket letande och efter att ha tillkallat expert (min frissas man Christer) så ligger lappen i en speciell plastficka för vidare analys. Huset jag bor i tillhör Stenhörnet så det var nåt med det att jag skrivit hyresrätt när det är ett hus. In kom vi trots allt och slängde allt skräp. Hem igen och lastade in och sen iväg igen. Då fick både jag och mamma våra kort. Testade och det fungerade. Kan undra om de drog ett eller två besök.
Sen var systemet nästa stopp. Skulle handla åt mellandottern som beställt dricka till sin examen på fredag. Bestämde möte med äldsta dottern som agerade bärhjälp. Det är ett tungt jobb att bära öl o sprit.
Väl hemma med bilen igen och efter urlastning så insåg jag att bilen var väl smutsig efter allt skräp sen tippen. Ut med dammsugaren och putstrasor och milde tid så fin bilen blev. Så härligt, fick jag städat den på köpet.
In med middagen i mikron och sen ner med den i magen. Måste bara ner till stranden. Det är jättevarmt och jag har ju faktiskt semester. Ner med kaffe, cider, en bok, tidning m.m. i korgen. Filt och solstol finns i bilen. Iväg igen.
Åh, så härligt, att äntligen bara få lägga sig och slappa. Men vad i helskotta, ingen solstol. Nänä, den hade jag ju städat ut. Klantigt. Ligga o läsa är inte så enkelt tycker jag. Det var inte speciellt mycket folk på stranden, men det är ju bara den1/6 så säsongen är ju inte igång. Fick för mej att gå ut i vattnet och känna om det var möjligt att bada. Nja, kanske. Gick ut på den lilla holmen som finns i Ringsegård. Där fanns sånt där gött grönt gräs i vattnet som bara följer med vågorna fram o tillbaka. Gick tillbaka för att hämta kameran och fota lite. När jag gjort det hade jag nog vant mej rätt bra vid vattnet för då kändes vattnet helt okey. Skvätte lite på kroppen men med kamera i handen så är man lite rädd om den. Nu blev det lite mer bris under eftermiddagen så det var inte så lockande med vidare bad. Nä, istället ligger man helt lungt och halvsover när jag av nån anledning fick för mej att sätta mej upp. Vände mej lite åt höger och ser en älgkalv komma upp snett bakom mej. Jösses, var kom han ifrån. När han får syn på mej 1½ meter ifrån tvärvänder han och sprätter sand på mej. Sätter fart mot min bil men hejdar sig i sista stund och drar förbi rakt ut i havet. Han simmar o simmar. Jag ringde 112/Räddningstjänsten men de menade att han inte har några problem med att simma. Nähä, kan undra om han vet hur långt det är till Danmark. Det var en fjolårskalv och de är tydligen på språng nu. För att få lite bevis på detta fick jag faktiskt fram kameran men batterierna var totalt slut. Typiskt eller? http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.483906  men här finns det bevis ändå. Älgen står ute på Marsten.
 
Åkte hem vid fyratiden efter en, trots allt, behaglig eftermiddag.
Nästa mål för dagen var folkmusikmässan "I välsignan och fröjd" av Alf Hambe i Slöinge kyrka. Den har jag varit med och sjungit några gånger och den är helt underbar. Blev glatt överrraskad när jag kom dit att det faktiskt var Hans Kennermark och Greger Siljebo som var violinister. Dessutom var Göran Sjöwall solist. De var även med när vi framförde den. Detta var en av de bästa uppsättningar jag hört. Det är något visst med duktiga folkmusiker som spelar fiol. Det är som om musiken blir så mycket mer levande att det är nästan kusligt. Jag kan förstå att man förr i världen tyckte av fiol var jävulens instrument. Det är nåt magiskt med den musiken när den framförs av dessa musiker.
Detta kommer jag att leva på några dagar. Åtminstone fram till fredag då mellandottern ska ta sin sjuksköterskeexamen. Det blir stort det.
Sängen väntar nu, men först ska fötterna tvättas ordentligt. De känns tunga just nu.

God natt allesammans!