Besviken

Idag annonserade Vero Moda om 20% för klubbmedlemmar efter kl.18.00. Vad kul, tyckte jag. Jag gillar Vero Moda. Har varit där ett par gånger tidigare på detta och det har resulterat i en o annan palta. Första gången fick man dessutom en bag med en bok och tröja. Storlek Small visserligen men den går att använda om jag tar på mig något utanpå som döljer de där Michelinringarna som sitter mellan bröst och höfter.
Nu kan man ju börja fundera på vart världen är på väg när det gäller storlekar. Large är vad som är gångbart på mej. Trodde jag i allafall. Plockade till mej fyra plagg. En riktigt söt liten topp med lite vidare omfång och resår nertill. Problemet med den var att urringningen inte var min stil. När den är så vid och djup att behåbanden syns då får det vara.
Nästa var en lite längre skapelse med volang ner till. Hm.. så där, men prova kan man ju alltid. Nej, bevare mej väl. För korta Lucianattlinnen är det värsta jag vet. Fy tusan. Alldeles för pippinätt för mej. Dessutom genomskinlig så även här syntes alla magarna m.m. Nästa lilla käcka plagg var en skjortblus kan man säga. Jättesnygg. Gul, vit o grårutig. Snygg urringning med små fina knappar en bit ner men inte ända ner. Med hopp i sinnet drog jag på mej den, men hallåå.. alltså. Hur ska jag ta mej ur den. Helt perfekt från brösten och upp, men sen var den ett korvskinn ner över magen. Du milde tid. Måste vara fel storlek. Lätt panik innan jag fick av mej den. Nejdå, L står det på den jäkla lappen. Hur i helskotta är den sydd? Nästa är också en typ skjortblus. Vit. Också jättesnygg. Storlek L. Här kom jag inte ens över axlarna. Det var bara att packa ihop och dra.
Gick hem till mamma och beklagade mej. På med de gamla grå joggingbyxornaoch en STOR svart LÅNG tröja och iväg till danspasset för att få ut alla aggressioner och allt fett som nu finns i kroppen. Nu var danspasset inställt så det blev ett medelpass med en ung tjej. Jag blev genast på bättre humör när jag såg att denna unga tjej var rejält mycket kraftigare än jag. Henne kan jag stå jämte utan att skämmas. Däremot visade hon sig ha en hel del bättre kondis än jag. Okej då, hon var säkert 30 år yngre, så det få jag la ta. Det var ett ganska härligt pass. Riktigt bra musik.
Nöjd, körde jag hem och in i duschen. Nu sitter jag och dricker te, som jag egentligen inte tycker om, men som jag inbillar mej är lite nyttigare än svart kaffe.
Nu börjar jag bli lite dåsig, så innan jag somnar framför datorn så vill jag bara säga ....

Godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0