Johan Örjansson
Dagen började med att jag satte mej på cykeln tidigt på morgonen och trampade iväg ut till Skrea/Ringsegård/Stranden och hem. En timmes cykelmotion idag. Härligt. Under tiden så försökte jag bestämma mej för om jag skulle gå på ungdomsmässa i Falkenberg eller åka och lyssna på Hans Schakonat och nån Johan Örjansson i Skrea kyrka på kvällen. Till slut bestämde jag mej för Skrea och Schakonat. Den andra hade jag aldrig hört talas om, men det spelar ingen roll. Det räcker så bra med Schakonat.
Efter middag satt jag och dåsade på altanen när telefonen ringde och min kusin Birgitta var i andra änden av luren. Hm.. vad kan hon vilja, tro? Det är ju inte var dag vi pratar med varandra. Hon undrade om jag hade lust att hänga med och kolla in de nya husen på Nyby gärde här bredvid. Det var visning idag. Tja, man kan ju alltid kolla in dessa tre miljonershus. Sagt och gjort. Hon kom och vi rantade iväg till nästa kvarter. Det visade sig vara fem olika sorters hus. Egna villor, radhus, och bostadsrätter. Jodå, en del blir säkert bra när de blir färdiga, men just det var problemet. De var ju inte alls färdiga. Ett av husen var möjligt att se ordentligt. De andra var inte ens väggarna uppe i. Varför har man visning när det inte finns nåt att se? Ja, för de som har råd så spelar det kanske ingen roll.
Birgitta stannade och fikade. Mycket trevligt. Sen blev det tal om att jag skulle till Skrea kyrka och undrade om hon ville hänga på. Jajamen, hon hämtade mej strax efter hav sex. Det skulle börja sju. När vi kom fram var det överfullt av folk. Kyrkan var sprängfylld, men vi hade ändå tur och fick knött ner oss i varsin bänk.
Först började kören med ett par tre sånger och sen kom bandet som bestod av fem killar. Det är första gången jag tror jag njutit av trummor kyrkan. Det brukar bara vara ett ihåligt smatter som bara smäller och dånar, men här var nåt helt annat. Han använda bara visparna och det var så behagligt till resten av musiken. Denne Johan Örjansson gav mej en AHA-upplevelse som jag inte fått på länge. Varför har man inte hört talas om honom mer. Egen kanonbra musik, skönt gitarrspel och en alldeles fantastisk röst. Milde tid. Jag var helt tagen. Konserten avslutades med att han tillsammans med kören sjöng Halleluja av Leonard Cohen. Ojojoj. vad bra det var. För er som vill lyssna mera kan gå in på denna sida. http://www.myspace.com/johanorjansson
Mycket väl värd att lyssna på. Han kommer till Brorocken på Ågatan i sommar. Tror ni jag ska dit eller? Självklart!
Nu ska jag varva ner lite med korsord i sängen.
Godnatt alla vänner!
Efter middag satt jag och dåsade på altanen när telefonen ringde och min kusin Birgitta var i andra änden av luren. Hm.. vad kan hon vilja, tro? Det är ju inte var dag vi pratar med varandra. Hon undrade om jag hade lust att hänga med och kolla in de nya husen på Nyby gärde här bredvid. Det var visning idag. Tja, man kan ju alltid kolla in dessa tre miljonershus. Sagt och gjort. Hon kom och vi rantade iväg till nästa kvarter. Det visade sig vara fem olika sorters hus. Egna villor, radhus, och bostadsrätter. Jodå, en del blir säkert bra när de blir färdiga, men just det var problemet. De var ju inte alls färdiga. Ett av husen var möjligt att se ordentligt. De andra var inte ens väggarna uppe i. Varför har man visning när det inte finns nåt att se? Ja, för de som har råd så spelar det kanske ingen roll.
Birgitta stannade och fikade. Mycket trevligt. Sen blev det tal om att jag skulle till Skrea kyrka och undrade om hon ville hänga på. Jajamen, hon hämtade mej strax efter hav sex. Det skulle börja sju. När vi kom fram var det överfullt av folk. Kyrkan var sprängfylld, men vi hade ändå tur och fick knött ner oss i varsin bänk.
Först började kören med ett par tre sånger och sen kom bandet som bestod av fem killar. Det är första gången jag tror jag njutit av trummor kyrkan. Det brukar bara vara ett ihåligt smatter som bara smäller och dånar, men här var nåt helt annat. Han använda bara visparna och det var så behagligt till resten av musiken. Denne Johan Örjansson gav mej en AHA-upplevelse som jag inte fått på länge. Varför har man inte hört talas om honom mer. Egen kanonbra musik, skönt gitarrspel och en alldeles fantastisk röst. Milde tid. Jag var helt tagen. Konserten avslutades med att han tillsammans med kören sjöng Halleluja av Leonard Cohen. Ojojoj. vad bra det var. För er som vill lyssna mera kan gå in på denna sida. http://www.myspace.com/johanorjansson
Mycket väl värd att lyssna på. Han kommer till Brorocken på Ågatan i sommar. Tror ni jag ska dit eller? Självklart!
Nu ska jag varva ner lite med korsord i sängen.
Godnatt alla vänner!
Långt in i skogen
Igår var återigen en sån där fantastisk dag. Jag har en arbetskamrat som bor långt in i de djupa skogarna i Krogsered. Där, av alla ställen på jorden har idrottsföreningen anordnat en promenadkväll. Vi blev tillfrågade på jobbet om någon ville hoppa på och hänga med. Jo visst var det det. Vi blev sju stycken. Natten innan regnade det så vi var så lagom intresserade på morgonen, men det sprack upp under dagen och det blev det bästa vädret vi kunde tänka oss. Lagom varmt med sol och torra vägar. Man kunde välja mellan att gå fyra eller sju kilometer. Så klart valde vi sju. Vi gick både på små asfaltsvägar och på skogsvägar. Helt plötsligt mitt inne skogen kunde det dyka upp ett litet hus. Hur i hela friden kan man bo så här? Inte en granne så långt ögat når. Bara skog. Runt ett av husen var en helt underbart välskött trädgård. Vad är det som gör att man sköter sin trädgård så fint när inte nån mer än man själv ser den? Då måste man vara tusan så intresserad.
Vi betalade 60 kronor och då ingick två vätskekontroller under promenden och kycklingklubba med potatissallad, morot, bröd o dricka när vi kom i mål. 90 stycken anmälda till promenaden i obygden. Mycket bättre än alla tjejmilar i världen.
När vi vilat en stund och käkat upp maten begav vi oss till arbetskamratens hem en bit därfrån för att dricka kaffe. Hon bor på en bondgård som ligger alldeles vid en sjö. Ljuvligt ställe att komma och hälsa på för en dag eller så. Jag och yngsta dottern har varit här förut och fiskat abborre. Härligt. Men, att bo här? Aldrig i livet. Skulle få lappsjuka efter ett par dagar, tror jag.
Några av oss som var med: Inger Larsson, Susanne Hedin, Gun-Britt Svensson, Susanne Persson, jag och Christina Hansson
När klockan bar mot halv tio körde vi hem. I regn. Tala om att ha tur med vädret.
Jag hoppas ni lägger märke till hur fysiskt aktiv jag blivit.
Nu har gymmet stängt ett par veckor så det blev en timmes cykling på friskvårdstimmen idag på morgonen istället.
Vi betalade 60 kronor och då ingick två vätskekontroller under promenden och kycklingklubba med potatissallad, morot, bröd o dricka när vi kom i mål. 90 stycken anmälda till promenaden i obygden. Mycket bättre än alla tjejmilar i världen.
När vi vilat en stund och käkat upp maten begav vi oss till arbetskamratens hem en bit därfrån för att dricka kaffe. Hon bor på en bondgård som ligger alldeles vid en sjö. Ljuvligt ställe att komma och hälsa på för en dag eller så. Jag och yngsta dottern har varit här förut och fiskat abborre. Härligt. Men, att bo här? Aldrig i livet. Skulle få lappsjuka efter ett par dagar, tror jag.
Några av oss som var med: Inger Larsson, Susanne Hedin, Gun-Britt Svensson, Susanne Persson, jag och Christina Hansson
När klockan bar mot halv tio körde vi hem. I regn. Tala om att ha tur med vädret.
Jag hoppas ni lägger märke till hur fysiskt aktiv jag blivit.
Nu har gymmet stängt ett par veckor så det blev en timmes cykling på friskvårdstimmen idag på morgonen istället.
Härlig dag
Vaknade 08:45. Solen sken. Käkade frukost och begav mej på cykeln ner till Klitterbadet och gymmet. Sista chansen på ett par veckor. Badet stänger fyra veckor och gymmet två. Missade gymmet i tisdags så det gäller att ta igen det. Det är väldigt lätt att hitta ursäkter. Det blev cykling både ute o inne alltså. Lite rodd och annat lagom ansträngande. Tyvärr är det nåt vedervärdigt med folk på gymmet som inte tvättar sina kläder eller inte tar upp dem ur påsen utan de får ligga kvar i fukten. Fy f-n vad de luktar. Sura våta kläder som torkat är så fruktansvärt äckligt och det är alltid KARLAR!
När jag skulle cykla hem körde jag en sväng runt stranden. Det hade slutat att blåsa. Då går det ju an att cykla ute. Vindstilla och lite lätt nerförslut är helt perfekt. Jag var inte hemma förrän 11:45, så det blev middag direkt efter duschen. Attan vad man känner sig nöjd när man gjort nåt fysiskt ansträngande.
Ringde sedan mamma för att höra om hon ville följa med ut till Morups Tånge och titta på Triften som blommar som mest nu. Jag var där i fredags och tog kort, men klantig som jag är ibland så kollade jag inte att fotona verkligen gick med över i mappen på datorn när jag flyttade över dem. Hann ta bort dem från kameran. Åh, så trött jag blir på mej själv ibland. Nu fick jag i allafall en ursäkt att ta med mej mamma dit som tyckte det var en utmärkt idé. Solen hade slutat skina men här var varmt och nästa helt stilla. Det är inte var dag man kan visa sin mamma något som hon inte sett förut. Vid 82 års ålder har hon nästan sett det mesta. Men detta hade hon faktiskt aldrig sett. Hela strandängar fulla med rosa blommor. Det är som ett rosa hav. Vi hade fika med oss och hittade en go sten att sitta på. Där kunde man ha suttit hur länge som helst och bara njutit av utsikten.
Visst är det imponerande men fotot gör inte verkligheten rättvisa. Det måste ses i verkligheten.
Backsippan blommar också där
Så söt.
Det ringde tidigare på dörren och min väninna med hunden ville gå ut. Så då blev det en promenad längs Ätran också idag. Nu får det vara nog med aktiviteter för idag.
Ha det gott alla vänner o bekanta.
När jag skulle cykla hem körde jag en sväng runt stranden. Det hade slutat att blåsa. Då går det ju an att cykla ute. Vindstilla och lite lätt nerförslut är helt perfekt. Jag var inte hemma förrän 11:45, så det blev middag direkt efter duschen. Attan vad man känner sig nöjd när man gjort nåt fysiskt ansträngande.
Ringde sedan mamma för att höra om hon ville följa med ut till Morups Tånge och titta på Triften som blommar som mest nu. Jag var där i fredags och tog kort, men klantig som jag är ibland så kollade jag inte att fotona verkligen gick med över i mappen på datorn när jag flyttade över dem. Hann ta bort dem från kameran. Åh, så trött jag blir på mej själv ibland. Nu fick jag i allafall en ursäkt att ta med mej mamma dit som tyckte det var en utmärkt idé. Solen hade slutat skina men här var varmt och nästa helt stilla. Det är inte var dag man kan visa sin mamma något som hon inte sett förut. Vid 82 års ålder har hon nästan sett det mesta. Men detta hade hon faktiskt aldrig sett. Hela strandängar fulla med rosa blommor. Det är som ett rosa hav. Vi hade fika med oss och hittade en go sten att sitta på. Där kunde man ha suttit hur länge som helst och bara njutit av utsikten.
Visst är det imponerande men fotot gör inte verkligheten rättvisa. Det måste ses i verkligheten.
Backsippan blommar också där
Så söt.Det ringde tidigare på dörren och min väninna med hunden ville gå ut. Så då blev det en promenad längs Ätran också idag. Nu får det vara nog med aktiviteter för idag.
Ha det gott alla vänner o bekanta.
After Work
I början av veckan gick larmet. Läge för After Work på fredag. Ok, hoppas jag hinner. Det är något jag aldrig brukar missa. Skulle med yngsta dottern till Varbergs sjukhus för snack med Dietist på eftermiddagen men det borde inte ta så lång tid. Nädå, ingen risk. Vi var klara redan kl.15.00. Lite tidigt för After Work så vi åkte om Glommens fyr och tittade på triften som blommar helt underbart just nu. Fantastiska rosa fält bland stenarna.
Jag landade på Brasseriets barstol vid 16.30 men ingen på jobbet hade kommit. Ett bord med sex killar var de enda närvarande, förutom jag då. Vanan trogen beställde jag en Guinnes. Det är ingen After Work-öl men det handlar ju inte bara om priset. Känslan när man intar denna ädla härliga svarta dryck är obeskrivbar. Tyvärr försvinner halva glaset direkt. Det är så himla gott. Det tog en stund innan resten av gänget var på plats. Vi blev sju personer. Det är alltid kul med After Work. Dricka gott och äta lite gott.
Nu är det så att servicen på Brasseriet inte är den allra bästa. Jag och ett par till beställde vitlöksbröd. När tallriken var på plats på bordet saknades både servetter, kniv o gaffel. När vi påpekade detta kommer servitören och tilldelar oss detta på ett sätt som jag tidigare aldrig upplevt. Han ställer sig bakom oss och liksom hänger sig över och lägger gaffel på vänster sida och en kniv på höger sida om tallriken. Sen kommer han med servetter och lägger vid sidan om. Du milde tid. Inte hänger man sig över gästerna för att lägga fram bestick. Under en del senare beställningar har han svårt med vinglasen som han tycker är svåra att balansera då de har en hög smal fot. Jojo. Sen kunde han inte fixa kaffe latte, men kaffe och varm mjölk gick bra. Usch vad det låter gnälligt, men det är viktigt med servicen. Jag har varit där förut med familjen och då handlade det om långa väntetider på maten och det är jag inte ensam om att ha varit med om.
Nog om klageri. Vitlöksbrödet var jättegott och med tillhörande tzatziki, olivröra och parmesanost så var det klockrent.
En av arbetskamraterna hade beställt färska kokta musslor och det är något jag aldrig ätit tidigare. Jag gillar de som är på burk. Musslorna bjöds runt för provsmakning och det var ju också jättegott. Det måste jag satsa på nån gång framöver.
När alla efter ett antal öl och vin börjar snacka hit o dit och lite väl mycket ingående arbetsrelaterade personalproblem så känner jag att det får räcka för min del. Då bryter jag upp och cyklar hem. Vill bara tillägga att jag har världens bästa arbetskamrater och skulle aldrig i livet vilja byta ut dem.
After Work, njae. Tycker nog ibland att det känns lite meningslöst att hälla i sig några öl ganska snabbt och sen gå hem och sätta sig i soffan. Slöseri med pengar kan jag tycka. Kanske har jag även vuxit ifrån detta spektakel.
Det var i vilket fall rätt gott att komma hem och bara vara.....
Skål min vänner!
Jag landade på Brasseriets barstol vid 16.30 men ingen på jobbet hade kommit. Ett bord med sex killar var de enda närvarande, förutom jag då. Vanan trogen beställde jag en Guinnes. Det är ingen After Work-öl men det handlar ju inte bara om priset. Känslan när man intar denna ädla härliga svarta dryck är obeskrivbar. Tyvärr försvinner halva glaset direkt. Det är så himla gott. Det tog en stund innan resten av gänget var på plats. Vi blev sju personer. Det är alltid kul med After Work. Dricka gott och äta lite gott.
Nu är det så att servicen på Brasseriet inte är den allra bästa. Jag och ett par till beställde vitlöksbröd. När tallriken var på plats på bordet saknades både servetter, kniv o gaffel. När vi påpekade detta kommer servitören och tilldelar oss detta på ett sätt som jag tidigare aldrig upplevt. Han ställer sig bakom oss och liksom hänger sig över och lägger gaffel på vänster sida och en kniv på höger sida om tallriken. Sen kommer han med servetter och lägger vid sidan om. Du milde tid. Inte hänger man sig över gästerna för att lägga fram bestick. Under en del senare beställningar har han svårt med vinglasen som han tycker är svåra att balansera då de har en hög smal fot. Jojo. Sen kunde han inte fixa kaffe latte, men kaffe och varm mjölk gick bra. Usch vad det låter gnälligt, men det är viktigt med servicen. Jag har varit där förut med familjen och då handlade det om långa väntetider på maten och det är jag inte ensam om att ha varit med om.
Nog om klageri. Vitlöksbrödet var jättegott och med tillhörande tzatziki, olivröra och parmesanost så var det klockrent.
En av arbetskamraterna hade beställt färska kokta musslor och det är något jag aldrig ätit tidigare. Jag gillar de som är på burk. Musslorna bjöds runt för provsmakning och det var ju också jättegott. Det måste jag satsa på nån gång framöver.
När alla efter ett antal öl och vin börjar snacka hit o dit och lite väl mycket ingående arbetsrelaterade personalproblem så känner jag att det får räcka för min del. Då bryter jag upp och cyklar hem. Vill bara tillägga att jag har världens bästa arbetskamrater och skulle aldrig i livet vilja byta ut dem.
After Work, njae. Tycker nog ibland att det känns lite meningslöst att hälla i sig några öl ganska snabbt och sen gå hem och sätta sig i soffan. Slöseri med pengar kan jag tycka. Kanske har jag även vuxit ifrån detta spektakel.
Det var i vilket fall rätt gott att komma hem och bara vara.....
Skål min vänner!
Jättebalsamin
Det är märkligt vad man är dålig på att upptäcka saker runt om kring en här hemma.I höstas var jag och min mamma på bussresa till Toscana. På vägen ner var ett av stoppen en restaurant i södra Tyskland. Högt upp och långt inne i skogen. I vägdiket på vägen upp upptäckte jag denna fantaskiskt vackra blomma. De växte meterhöga i dikena. Allt från vita, rosa, vinröda och aprikosfärgade. Helt underbara. Blomman gick runt i bussen men ingen kunde tala om vad den hette. Sorgligt tyckte jag, men det är ju inte livsviktigt. Resan fortsatte och var jättetrevlig.
Väl hemma igen, gör jag som jag brukar göra minst en gång i veckan på sommaren. Jag tar en promenad längs Ätran. När jag kommer ner mot platsen där de flesta av änderna brukar samlas ser jag till min förvåning att det växer jättemycket av precis denna blomma. Men Herre Gud! Varför har jag inte sett dessa förut. Man är ju totalt hemmablind. Så tror man att det är en exotisk växt man sett när man var i Tyskland. Ha! Nu är då frågan vad den heter. Ingen jag träffat har kunnat säga detta, men idag, när jag tittar på TInas trädgård ser jag att hon tar fröer från just denna blomma. Fasen också, jag missade precis vad hon sa att den hette. Det enda jag hörde var att man i Finland anser att det är ett ogräs och det kan jag nog hålla med om. Nu tycker ju jag att Lupiner också är ogräs och jag vill definitivt inte ha dem i min trädgård. Till slut kom jag på att jag nog skulle kunna titta på programmet på TV4.se. Jojomen. Där fick vi till det.
Den heter Jättebalsamin. Så då var det problemet löst, precis som Tempelträdet som jag också såg i Tyskland och som ingen visste vad det var, tills jag fick hem ett reklamblad från en trädgådsfirma som sålde just såna träd.
Visst har den häftiga blad?I fortsättningen ska jag bli bättre på att se det jag har runt omkring mej här hemma, fast egentligen tycker jag redan att jag är det. Rantar ju ofta runt och letar objekt för fotografering.
Just nu ska jag inte öppna ögonen utan stänga dem.
Godnatt..zzzzzzz
Linköping
Nu var det längesen jag skrev. Det som hänt sen sist är främst att jag varit i Linköping. Förra helgen hade jag bestämt mej för att åka och hälsa på mellandottern och hennes pojkvän. Det blev en helt underbara helg. Vädret var, och har har varit ända tills nu, helt fantastiskt. Jag åkte upp på fredagen, vid fem-tiden, efter att jag varit hos frissan. Jag kom upp vid åtta-tiden och då hade dotterns pojkvän middag klar till mej. Det ni...det var inte dåligt. För att inte tala om hur himla gott det var. Pasta med en jättegod räksås och sallad. Vi käkade och hämtade sen dottern som arbetade på kvällen. Det blev ingen längre seans den kvällen för hon skulle börja arbeta tidigt på lördagen. Jag lovade dessutom i ett svagt ögonblick att köra in henne på morgonen. Det var innan jag visste att det skulle göras 06.15. Hm.. jaja det gick väl bra förutom att man fick en chock när man kom ut på parkeringen och upptäckte att man fått parkeringsböter. Igen!! Det börjar bli en obehaglig vana. Dags att göra nåt åt. 400 spänn den här gången. Hundra mer än i Fbg. Fy fasen!
Efter att jag ätit frukost körde jag till Gamla Linköping. Parkerade bilen och gick genom skogen till Valla fritidsområde. Där lokaliserade jag Mjellerumsgården. Ett vandrarhem som vi ska bo på när vi ska upp i juni. Valla fritidsområde är ett jättestort område med gamla byggnader, djur, lekpark, museer och en massa annat. Ligger precis vid universitetet också. Helt underbart ställe. Där gick jag omkring fram till middag. Gamla Linköpings affärer hade inte öppnat när jag kom tillbaka så jag tog bilen och körde in till stan istället. Där var det en del upptåg, som det alltid är i denna stan, tack vare studenterna. Att bara sitta och kolla på folk på ett utefik är en jättehärligt.
När jag rantat runt i affärer utan att hitta en enda pryl fick jag för mej att inhandla en pocketbok och gå och sätta mej i Trädgårdsföreningens park en stund. Sagt och gjort, men mittemot bokhandeln fanns en Flash klädaffär. Slank in där och minsann, jag kom ut med fyra tröjor och ett par tights. Inte dåligt. Boken jag tänkte köpa fanns tyvärr inte men det blev istället Linda Olsson "Sonat till Miriam". Det gick bra det med. Väl i parken blev det inte så mycket läst för det var så mycket att titta på. Vid tgretiden körde jag och hämtade pojkvännen och därefter dottern på jobbet. Sedan var det dags att ladda för gospelkonsert på Frälsningsarmén. Joyful Voice heter kören hon är med i. Kanonbra.
De har just släppt en CD som heter Hope. Jättebra!!
Efter konserten gick vi och åt på "Kniv o Gaffel". en trevlig restaurant med god mat. Lite för god. Jag blev helt proppmätt. Så blev även dottern innan hon ens knappt hade börjat äta. Maten fick bäras hem i en Doggybag och det var helt okey.
Söndag morgon och en promenad längs Stångån. Vi tycker att det är fint längs Ätran (och det är klart att det är) men här är nåt alldeles fantastiskt. Jag hade inte varit vid ån förut. Slussar, vackra hus m.m. Vi hann även med ett besök på IKEA och ICA-Maxi innan det var dags för mej att ge mig av hemåt. Jag hade blivit tipsad om att åka via Smålandsstenar och Värnamo istället för Nissastigen och det var ju mycket bättre. Det gick inte snabbare, men det var betydligt roligare.
Linköping är en jättetrevlig stad ,så har ni inte varit där, så är det verkligen dags. Ni blir inte besvikna det lovar jag.
Allt för nu........Tjolahopp
Efter att jag ätit frukost körde jag till Gamla Linköping. Parkerade bilen och gick genom skogen till Valla fritidsområde. Där lokaliserade jag Mjellerumsgården. Ett vandrarhem som vi ska bo på när vi ska upp i juni. Valla fritidsområde är ett jättestort område med gamla byggnader, djur, lekpark, museer och en massa annat. Ligger precis vid universitetet också. Helt underbart ställe. Där gick jag omkring fram till middag. Gamla Linköpings affärer hade inte öppnat när jag kom tillbaka så jag tog bilen och körde in till stan istället. Där var det en del upptåg, som det alltid är i denna stan, tack vare studenterna. Att bara sitta och kolla på folk på ett utefik är en jättehärligt.
När jag rantat runt i affärer utan att hitta en enda pryl fick jag för mej att inhandla en pocketbok och gå och sätta mej i Trädgårdsföreningens park en stund. Sagt och gjort, men mittemot bokhandeln fanns en Flash klädaffär. Slank in där och minsann, jag kom ut med fyra tröjor och ett par tights. Inte dåligt. Boken jag tänkte köpa fanns tyvärr inte men det blev istället Linda Olsson "Sonat till Miriam". Det gick bra det med. Väl i parken blev det inte så mycket läst för det var så mycket att titta på. Vid tgretiden körde jag och hämtade pojkvännen och därefter dottern på jobbet. Sedan var det dags att ladda för gospelkonsert på Frälsningsarmén. Joyful Voice heter kören hon är med i. Kanonbra.
De har just släppt en CD som heter Hope. Jättebra!!
Efter konserten gick vi och åt på "Kniv o Gaffel". en trevlig restaurant med god mat. Lite för god. Jag blev helt proppmätt. Så blev även dottern innan hon ens knappt hade börjat äta. Maten fick bäras hem i en Doggybag och det var helt okey.
Söndag morgon och en promenad längs Stångån. Vi tycker att det är fint längs Ätran (och det är klart att det är) men här är nåt alldeles fantastiskt. Jag hade inte varit vid ån förut. Slussar, vackra hus m.m. Vi hann även med ett besök på IKEA och ICA-Maxi innan det var dags för mej att ge mig av hemåt. Jag hade blivit tipsad om att åka via Smålandsstenar och Värnamo istället för Nissastigen och det var ju mycket bättre. Det gick inte snabbare, men det var betydligt roligare.
Linköping är en jättetrevlig stad ,så har ni inte varit där, så är det verkligen dags. Ni blir inte besvikna det lovar jag.
Allt för nu........Tjolahopp
