Myrsnack

Igår var återigen en sån där fantastisk dag. Jag har en arbetskamrat som bor långt in i de djupa skogarna i Krogsered. Där, av alla ställen på jorden har idrottsföreningen anordnat en promenadkväll. Vi blev tillfrågade på jobbet om någon ville hoppa på och hänga med. Jo visst var det det. Vi blev sju stycken. Natten innan regnade det så vi var så lagom intresserade på morgonen, men det sprack upp under dagen och det blev det bästa vädret vi kunde tänka oss. Lagom varmt med sol och torra vägar. Man kunde välja mellan att gå fyra eller sju kilometer. Så klart valde vi sju. Vi gick både på små asfaltsvägar och på skogsvägar. Helt plötsligt mitt inne skogen kunde det dyka upp ett litet hus. Hur i hela friden kan man bo så här? Inte en granne så långt ögat når. Bara skog. Runt ett av husen var en helt underbart välskött trädgård. Vad är det som gör att man sköter sin trädgård så fint när inte nån mer än man själv ser den? Då måste man vara tusan så intresserad.
Vi betalade 60 kronor och då ingick två vätskekontroller under promenden och kycklingklubba med potatissallad, morot, bröd o dricka när vi kom i mål. 90 stycken anmälda till promenaden i obygden. Mycket bättre än alla tjejmilar i världen.
När vi vilat en stund och käkat upp maten begav vi oss till arbetskamratens hem en bit därfrån för att dricka kaffe. Hon bor på en bondgård som ligger alldeles vid en sjö. Ljuvligt ställe att komma och hälsa på för en dag eller så. Jag och yngsta dottern har varit här förut och fiskat abborre. Härligt. Men, att bo här? Aldrig i livet. Skulle få lappsjuka efter ett par dagar, tror jag.
       
Några av oss som  var med: Inger Larsson, Susanne Hedin, Gun-Britt Svensson, Susanne Persson, jag och Christina Hansson

När klockan bar mot halv tio körde vi hem. I regn. Tala om att ha tur med vädret.
Jag hoppas ni lägger märke till hur fysiskt aktiv jag blivit.
Nu har gymmet stängt ett par veckor så det blev en timmes cykling på friskvårdstimmen idag på morgonen istället.