Medelmåtta
Här går man och riktigt längtar efter danspasset när det är torsdag. Det är så himla härligt. Kommer in genom gymnasieskolans dörrar och upptäcker att vi bara är 15 personer. Sofia som skulle vara ensam ledare idag står med träningsoverall på och har fått influensavaccin och kan inte röra armen. Istället ska danspasset bytas ut mot ett medelpass med Jörgen. Jörgen brukar vara deltagare på danspasset så nog tyckte jag att han kunde väl köra danspasset men, nej, han skulle köra sitt eget pass. Då blev det till att lägga sig ner och köra den förbannade styrketräningen på golvet. Jag hatar golven i gymnastikhallarna! De luktar illa, är stenhårda, smutsiga och sträva. Fy för den lede vad äckliga de är. Nu är det inte bara golven som är bedrövliga utan själva rörelserna är lika vedervärdiga. Magen sitter till slut strax under struphuvudet och illamåendet tränger upp genom halsen och lungorna pressas samman så luften varken kommer in eller ut. När jag tittar mej omkring så upptäcker jag att det inte bara är jag som har problem med golvrörelserna. Några yngre förmågor orkar inte heller och när jag inser att jag faktiskt är äldst i skaran blir jag ändå lite nöjd. När inte de orkar lika mycket som jag behöver jag inte skämmas. Inte utan att man känner sig lite nöjd ändå. De andra rörelserna med fötterna ner och huvudet upp går ju bra.
När jag väl kommer hem ringer telefonen och en av de trogna körmedlemmarna är förtvivlad över gårdagens körövning. Den var inte rolig då en ganska ny medlem som inte varit med under hela hösten kommer med och sjunger så tokigt och förstör för alla som varit med och övat. Det är inte lätt att komma in när man inte varit med förut, allt är nytt och dessutom inte läser noter över huvudtaget. Är den nån som borde varit med så är det hon. Vi kände alla att det inte var så bra. Usch! Känner inte att det är min sak att ta tag i, men som ordförande tycker en del att jag ska göra detta. Aldrig att jag säger till en medlem att sluta när vi i samma mening skriker efter körmedlemmar. Det måste väl vara körledarens sak att agera. Jag gillar inte sådana samtal amtidigt som jag förstår bekymret. Vad göra??
I morgon kommer Sara. Det ska bli roligt.
När jag väl kommer hem ringer telefonen och en av de trogna körmedlemmarna är förtvivlad över gårdagens körövning. Den var inte rolig då en ganska ny medlem som inte varit med under hela hösten kommer med och sjunger så tokigt och förstör för alla som varit med och övat. Det är inte lätt att komma in när man inte varit med förut, allt är nytt och dessutom inte läser noter över huvudtaget. Är den nån som borde varit med så är det hon. Vi kände alla att det inte var så bra. Usch! Känner inte att det är min sak att ta tag i, men som ordförande tycker en del att jag ska göra detta. Aldrig att jag säger till en medlem att sluta när vi i samma mening skriker efter körmedlemmar. Det måste väl vara körledarens sak att agera. Jag gillar inte sådana samtal amtidigt som jag förstår bekymret. Vad göra??
I morgon kommer Sara. Det ska bli roligt.
Kommentarer
Postat av: Emma
Man kanske kan tycka att man har ett eget ansvar som körmedlem att lyssna på hur de andra sjunger och härmadem, alternativt hålla tyst om man inte hänger med. Om jag skulle märka att jag sjunger fel (och det märker man väldigt fort) så skulle jag inte bara köra på och sjunga vad jag tror är rätt. Man måste lyssna på de andra. Så egentligen är det väl inte ditt ansvar, det är körmedlemmens ansvar. (Hör hon/han dåligt föressten?)
Trackback
