Äggskal med russin och pumpa

Just nu känns min hjärna som ett förtorkat russin innanför ett mycket skört äggskal. Hela veckan har den stackars hjärnan fått arbeta med siffror, rättningar, statistik och minnesanteckningar både på jobbet och privat. 
Gud vad gott att det är fredag så man får en frist. Känner hur jag bokas upp mer o mer och när vi förra helgen bokade möten för september nästa år så blev det nästan bara för bra. Som vanligt löser det sig nog.

Idag har jag för första gången köpt en pumpa. Inte för att jag tänkte ha den som prydnad utan det var för att testa på pumpasoppa som jag blev bjuden på i lördags. Nu var det ju inte rätt sorts pumpa men skit i det tänkte jag. Detta var den vanliga som finns i alla affärer. Brandgul. Nu var det ju inte så enkelt som jag kanske hade trott att ta ur innehållet men det gick till slut någorlunda. Jag kokade pumpainnehållet i vatten, buljongtärningar, timjan, salt, peppar, citronsaft och brynt lök. Spädde med lite grädde och mixade. Eftersom färgen var dömesig så gick det ner lite rött paprikpulver som inte gav ett smatt färg. Okey då, nu är det väl i och för sig smaken man är ute efter så färgen ska ju inte ha nån betydelse. Hade också köpt pumpakärnor att garnera med. Toppade med lite flingsalt.
Gott?? Inte direkt men det gick ner. Däremot hade jag köpt nybakat pumpabröd som var jättegott till.
Det blev sju ytterligare middagar med denna pumpasoppa + en fin Halloweendekoration.
                  
Har haft lite shoppinglust idag också. Det blev ett par svarta tights med dragkedjor nertill, ett par tights med fötter, ett par tjockare strumpor och ett par beige sommarbyxor för 99:- De var likadana som jag köpte för 99.- i Linköping sist jag var där, fast de var vita. Nöjd.

På Coop träffade jag kompisen som jag var hos i Tiveden i somras. Hade inte sett henne sen dess. Vi stod och snackade länge på Coop. Det är alltid lika kul att prata med henne.

En gammal kompis har kontaktat mej på Facebook för två veckor sedan. Vi har inte pratats vid på många, många år.
La ut en text på Facebook om vad man tänker på när det gäller mej kontra den som läser. Hon hade svarat att hon minns mitt piano, som hon tyckte var häftigt. Hon minns också min gamla älskade vita Bogner täckjacka och att jag gillade Aretha Franklin. Kul! Henne minns jag som först i stan med maxikappa. En lång svart kappa ända ner till fötterna. Jag tror inte hon var mer än tretton år då, men mycket tidig för sin ålder. Hon bodde med sin mormor. Häftigt!
Det konstiga är att jag faktiskt träffade på henne på jobbet i veckan. Märkligt, när man inte setts eller hörts på så många år. Kul!

Dagens ordspråk: Suckar är ingen medicin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0