Elisabeth Råberg
Detta är en fantastisk människa. Hon är ute och föreläser om autism. Hon har skrivit en bok som heter Omsorg utan våld. Den borde alla läsa och alla borde få möjligheten att lyssna på henne. Det Vuxenskolan tillsammans med FUB som tagit hit henne. Passar ju perfekt i den här kommunen när läget är som det är just på kortids och gruppboenden. Bemötande är A och O och att vi inte tror att vi kan fostra barn med autism. Det är de som lär och fostrar oss om VI bara lär oss förstå deras sätt att tänka och tolka.
Därmed inte sagt att det är ett lätt jobb utan tvärtom. Att hela tiden tänka ett steg före personen med autism så den känner sig tillfreds. Ojojoj, vad hon har kämpat med, för och om sina två pojkar.
Här sitter Elisabeth och signerar sin bok i pausen. Titta gärna in på hennes hemsida: http://www.aspereds.se/
Har idag varit med yngsta dottern på utvecklingsamtal på gymnasiesärskolan. Usch, hon har bara ett år kvar till studenten. Känns lite kymigt. Undran börjar komma om vad hon ska göra sedan. Säg det. Känns svårt att tänka på det redan nu, men tiden går fort. Har just fått reda på att man kan söka något som heter Aktvitetsstöd på Försäkringskassan på hösten det år de fyller 19. Vem talar om det? Ingen, rena turen att man fick reda på det. Det tar ca ett halvår för den handläggningen. Dottern är jätteduktig i skolan i alla ämnen. Hon upplevs som glad, positiv, ansvarstagande, noggrann och allt man kan önska sig. Det är bara i musiken som det är nåt som inte är bra. Det är den enda läraren som uppfattar dottern som lite argsint och snarstucken. Detta är inget som nån annan lärare känner igen. Då undrar man ju vad det beror på. Hon tycker inte att musiken är så rolig pga att det inte fungerar. Det går för fort och hon känner att hon inte hänger med i takten. Så visar det sig att de är 6-11 elever som ska bilda en musikgrupp där de ska spela olika instrument. Alla ska försöka hålla takten. Hur jäkla kul är det om man inte känner att man kan eller vill. Varför tvinga henne till denna sortens musiklektioner när hon inte för fem öre tillgodogör sig detta. Musik är ju så mycket mer. De andra lärarna verkade tycka att det lät konstigt så de skulle ta upp det med musikläraren. Nu är inte det viktigaste att hon lär sig spela ett instrument. Det kommer hon aldrig att göra. Hon kan och gör så himla mycket annat som är jättebra. Det tar vi vara på istället.
En mycket glädjande nyhet var att hon fått ett sommarjobb. Montessoriförskolan ville gärna att hon skulle komma och jobba där i sommar. Vecka 25,26,32 o 33. Sex timmar per dag. Jätteroligt. Där har hon varit på APU och hon trivs som fisken i vattnet bland barn i den åldern.
Mindre glädjande var att målaren ringde ikväll och meddelade att det inte blir nån målning av lägenheten nästa vecka. Jaja, det går ju ingen nöd på mej. Tyckte innerst inne att det var rätt skönt. Nu kan jag fokusera på Linköping fullt ut i stället.
Klockan är mycket o jag är trött....Godnatt!
Därmed inte sagt att det är ett lätt jobb utan tvärtom. Att hela tiden tänka ett steg före personen med autism så den känner sig tillfreds. Ojojoj, vad hon har kämpat med, för och om sina två pojkar.
Här sitter Elisabeth och signerar sin bok i pausen. Titta gärna in på hennes hemsida: http://www.aspereds.se/
Har idag varit med yngsta dottern på utvecklingsamtal på gymnasiesärskolan. Usch, hon har bara ett år kvar till studenten. Känns lite kymigt. Undran börjar komma om vad hon ska göra sedan. Säg det. Känns svårt att tänka på det redan nu, men tiden går fort. Har just fått reda på att man kan söka något som heter Aktvitetsstöd på Försäkringskassan på hösten det år de fyller 19. Vem talar om det? Ingen, rena turen att man fick reda på det. Det tar ca ett halvår för den handläggningen. Dottern är jätteduktig i skolan i alla ämnen. Hon upplevs som glad, positiv, ansvarstagande, noggrann och allt man kan önska sig. Det är bara i musiken som det är nåt som inte är bra. Det är den enda läraren som uppfattar dottern som lite argsint och snarstucken. Detta är inget som nån annan lärare känner igen. Då undrar man ju vad det beror på. Hon tycker inte att musiken är så rolig pga att det inte fungerar. Det går för fort och hon känner att hon inte hänger med i takten. Så visar det sig att de är 6-11 elever som ska bilda en musikgrupp där de ska spela olika instrument. Alla ska försöka hålla takten. Hur jäkla kul är det om man inte känner att man kan eller vill. Varför tvinga henne till denna sortens musiklektioner när hon inte för fem öre tillgodogör sig detta. Musik är ju så mycket mer. De andra lärarna verkade tycka att det lät konstigt så de skulle ta upp det med musikläraren. Nu är inte det viktigaste att hon lär sig spela ett instrument. Det kommer hon aldrig att göra. Hon kan och gör så himla mycket annat som är jättebra. Det tar vi vara på istället.
En mycket glädjande nyhet var att hon fått ett sommarjobb. Montessoriförskolan ville gärna att hon skulle komma och jobba där i sommar. Vecka 25,26,32 o 33. Sex timmar per dag. Jätteroligt. Där har hon varit på APU och hon trivs som fisken i vattnet bland barn i den åldern.
Mindre glädjande var att målaren ringde ikväll och meddelade att det inte blir nån målning av lägenheten nästa vecka. Jaja, det går ju ingen nöd på mej. Tyckte innerst inne att det var rätt skönt. Nu kan jag fokusera på Linköping fullt ut i stället.
Klockan är mycket o jag är trött....Godnatt!
Kommentarer
Trackback
