Begravning
Usch! Det blev en tung dag igår. Det är ändå konstigt att man blir så påverkad och trött när man varit på begravning. Fast egentligen är det kanske helt naturligt. Vi var ett stort gäng från jobbet som gick på en före detta kollegas begravning. Jag skrev om henne för ett tag sen. http://myrsnack.blogg.se/2011/january/maggan.html
Det var massor av folk i St Laurentii kyrka. Nu är den ju inte så stor men den var nästan fullsatt. Det kändes bra för Maggan var en person som älskade att samla folk. På födelsedagar, fester o.s.v. Det var en fantastisk tjej som sjöng som heter Karin Brötjefors. Gabriellas sång och Så skimrande var alltid havet. Klockrent. Sen var det Blott en dag, Tryggare kan ingen vara och Bred dina vida vingar. Maggan rakt igenom, men nån Pärleport blev det inte. Den var en av hennes favoriter. Det mest svåra var att träffa hennes dotter Anna. Det var så längesen vi träffades och hon är en så himla go tjej. Maggans man är också en sån där hjälte av män som bara finns en på tusen. 80 år och ser så bra ut och är världens mest coolaste man. Om så världen rasade ihop så skulle han säkert vara lika lugn o fin ändå.
Nu var det jobbiga över och livet går som alltid vidare i allt snabbare takt.
På kvällen kom äldsta dottern och barnbarnet hit. Det piggade upp. Vi lagade mat och jag drack vin. Kollade på handboll. En match som Sverige inte vann. Det hade väl heller ingen väntat. Sen blev det Let´s dance, men varken jag eller yngsta dottern orkade vara uppe för att se vem som åkte ut. Vi gick o la oss kl.22.00. Det var längesen jag la mig så tidigt, men vad skönt det var.
Det var massor av folk i St Laurentii kyrka. Nu är den ju inte så stor men den var nästan fullsatt. Det kändes bra för Maggan var en person som älskade att samla folk. På födelsedagar, fester o.s.v. Det var en fantastisk tjej som sjöng som heter Karin Brötjefors. Gabriellas sång och Så skimrande var alltid havet. Klockrent. Sen var det Blott en dag, Tryggare kan ingen vara och Bred dina vida vingar. Maggan rakt igenom, men nån Pärleport blev det inte. Den var en av hennes favoriter. Det mest svåra var att träffa hennes dotter Anna. Det var så längesen vi träffades och hon är en så himla go tjej. Maggans man är också en sån där hjälte av män som bara finns en på tusen. 80 år och ser så bra ut och är världens mest coolaste man. Om så världen rasade ihop så skulle han säkert vara lika lugn o fin ändå.
Nu var det jobbiga över och livet går som alltid vidare i allt snabbare takt.
På kvällen kom äldsta dottern och barnbarnet hit. Det piggade upp. Vi lagade mat och jag drack vin. Kollade på handboll. En match som Sverige inte vann. Det hade väl heller ingen väntat. Sen blev det Let´s dance, men varken jag eller yngsta dottern orkade vara uppe för att se vem som åkte ut. Vi gick o la oss kl.22.00. Det var längesen jag la mig så tidigt, men vad skönt det var.
Kommentarer
Trackback
