Volleybollderby
Idag var det dags att boka nytt möte. Denna gång med skolpsykologen som nu tillsammans med skolpedagogen gjort klart utredningen om dottern. Nu blev det oro i lägret kan jag säga när de började ifrågasätta hennes inskrivning i särskola och eventuellt vill skriva ut henne. Aldrig i livet!!!!
Nu föreslår man att hon skulle kunna gå barnskötarutbildning. Hallå!! Hur skulle hon kunna söka in där när hon inte har betyg från några kärnämnen? Nej, det är klart blev svaret. Barnskötare? säger jag då, det finns ju inte ens längre. Nej, det är klart, blev svaret, men hon skulle ju på sikt kunna söka vidare till förskollärare säger denna psykolog. Hör jag rätt eller??!! Är människan inte klok?
Lärarna säger att hon behöver en hel del stöd och hjälp med mycket även om hon är duktigare än många. Allt beror ju på vem man jämför med.
Helt plötsligt verkar man inse att man en gång i tiden gjorde helt fel som skrev in henne i särskolan. Jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om de inte gjort det. Det handlar om dyslexi eller eventuellt nån form av ADHD och det hade man kunnat åtgärda på annat sätt, menar hon. Hennes IQ är klart över medel på vissa saker men klart under på vissa och då på särskolenivå. Jag skiter i alla jäkla IQ:n. Jag vet bara att hon hade haft ett fruktansvärt ensamt liv hela skoltiden och aldrig kommit in på gymnasiet över huvud taget.
Tänk er att sitta i en klass på mer än trettio elever och veta att du aldrig i livet kan få känna att du kan mer än nån annan i klassen oavsett vad det är. Alltid få Icke godkänt i alla ämnen eftersom du inte klarar att tolka instruktioner. Aldrig ha en bästis att prata med. Alltid stå två meter ifrån närmsta klasskompisen som inte ens ger dig en blick. När sen lärare beter sig likadant har man inte en chans.
Risken nu är, om hon blir utskriven, så mister vi kanske alla resurser såsom korttids, nödvändig tandvård, daglig verksamhet, boendestöd, och hjälp till arbete. Hon får i så fall konkurrera på samma villkor som alla andra ungdomar oavsett vad det gäller.
Som väl är har skolpsykologen också insett detta och vet ärligt talat inte vad hon ska göra. Lite längre i samtalet känns det som om ett dåligt samvete kryper fram och visst ska man hitta ett "jobb" åt dottern. Känns nästan som om vi kan lirka oss fram till en fortsättning på den praktikplats hon har idag. Hm... på gott och ont. Det är ju en önskedröm i den bästa av världar. Än så länge bara en dröm.
Nu är det ju inte så att de slänger ut henne ur särskolan så här några månader före studenten, men hon kan stå väldigt ensam när skolan är slut om vi inte ser upp.
Usch, i morgon blir en jobbig dag. Ska på begravning.
Godnatt!
Åh, vilken kass dag! Var sara ens med på mötet? Jag håller helt med dig i det du skriver, det känns inte alls som att hon har träffat sara. "bra" är egentligen att hon snart ska ta studenten, så att de inte hade kastat ut henne precis innan hon skulle börja gymnasiet isåfall. Det verkar inte alls som att psykologen lyssnat på dig, som förälder, och som verkligen vet hur sara fungerar. Riktigt dåligt! Hoppas bara att sara inte påverkas allt för mycket av osäkerheten. Tråkigt med begravning. Saknar dig. Puss å kram
Jodå, hon har träffat Sara och gjort dessa tester tillsammans med Sara och även Specialpedagog har varit med. Däremot är jag inte säker på att lärarna har fått komma till tals. Det ger sig. Ska bli spännande att höra vad hon säger på tisdag och vad läkare och kurator säger. Läkaren bekymrar mig mest som är alldeles ny som skolläkare. Har tidigare jobbat som företagsläkare på nån stor koncern.
Kram
