Myrsnack

Igår var det 29 år sedan dotter nummer ett föddes. Det förändarade ju verkligen livet för all framtid. Att hon skulle födas med kejsarsnitt var bestämt sedan tidigare för hon låg i s.k. sätesbjudning. Likaså att hon inte skulle väga så mycket var också förväntat. Planen var egentligen den tredje mars, men icke då.
Den 17 februari tyckte barnmorskan att jag inte skulle arbeta längre utan åka in til Varbergs sjukhus för extra kontroll. Där blev jag också varse att, har man väl kommit in här, så kommer man inte hem utan barn, inte. Jag blev alltså kvar p.g.a. att barnet låg i säte och det fick absolut inte sätta igång nåt värkarbete innan snittet var dags. Totalt övervakad var jag i mer än tio dagar. Nu var vi ett härligt gäng på fem, sex stycken som låg inne före förlossningen så vi hade jättekul ihop.
Nåväl, den 25/2 kom den allsmäktige överläkaren och deklarerade att nu får det vara nog. Proverna visade att man inte kunde vänta längre, så dagen efter skulle det vara dags. Wopps!!! Nu ska jag ta ett beslut som jag egentligen hade tagit innan jag kom in men fick beggrundas igen. Narkos eller ryggbedövning? Eftersom jag inte fick prata med någon så blev beslutet det jag fattat från början, nämnligen narkos. Min tanke var att: sover jag så sover jag. Jojo... den villfarelsen stämde inte alls. Nu är jag inte en person som jagar upp mej för allting och är mycket sällan nervös inför behandlingar inom sjukvården. Tilläggas bör kanske att jag mycket, mycket sällan är sjuk och behöver anlita sjukvården. Givetvis är jag oerhört tacksam för det. En oro hade jag dock och det var att man ska ha kateter. Det hade jag hört kunde var lite jobbigt att sätta in, men inte då. En baggis jämfört med  vad som komma skulle. Efter en snygg rakning och insättning av kateter skulle jag över på en smal bår där armarna inte längre fick plats utan hänger och slänger vid sidan om, eller så får man stoppa dem under skinkorna. Därefter rullades jag in i operationssalen. Bakom huvudet dök ett grönklättt monster upp och viskade att det var hon som vara narkosläkaren. Wohaaa.ha..aha!! Nu var det inte så hemskt som det låter, än så länge. Min vänsterarm las upp på en metallskena och in sprutades nån vätska som skulle få mej att somna. Ha! Somna? I helskotta heller. Känner bara hur någon vänder ut och in på magen och jag bara tänker: Vad är det de sysslar med, fattar de inte att jag inte sover? Kan inte röra en fena för både ben och armar är blytunga. Jag hör att man säger att det är en flicka, sen dras jag ner i en svart tunnel och tänker: Nu dör jag. Vaknar jag inte mer, så är det så här det känns att dö, Vaknar jag, så är det inte så här det känns att dö. Borta... Nästa medvetande är nålförarens ljud då man suturerar mej. Borta.... Sen håller jag på att kvävas, tycker jag och då är det tubern som håller på att tas bort. Puh! Nu var det över. Nästan... Uppvakningen, var nästa obehagliga överraskning som jag inte var förberedd på. Varje kvart väcktes jag av personal som skulle kolla puls och blodtryck samt slänga sig på magen och trycka. Fy f-n vad ont det gjorde. Till slut bad jag dem faktiskt att fara åt h-e!! Man är ju lite groggy och vet inte riktigt vad man säger. Stackars människa.
Helt plötsligt kom dem in med dottern i en kuvös och informerade om att hon var så liten så de skulle köra ner henne till Halmstad där man har en prematuravdelning. Det enda jag minns var att hon var ljus och hade långa fötter.
Det var det. Nu visste jag att dottern skulle få bästa tänkbara omhändertagande på prematuren för där låg min guddotter ett par år före med samma problem: Vikten. Helt lugn för det. Nu skulle jag börja ta hand om mej själv, vilket inte skulle bli så lätt. Helt förstörd efter operationen. Helförbannad p.g.a. att jag inte somande. Ont i magen efter såret. Ont i magen p.g.a. gaser. Värk i kroppen. Trött, trött, ont, ont.  Sov ett helt dygn med morfin var fjärde timme. Det var gött det. Kan förstå varför man blir narkoman. Det får en att glömma både minnen och det onda. Till slut så hinner verkligheten ifatt som tur är. Ett fantastiskt vårdbiträde som började prata med mej och vars pojkvän var narkosläkare skulle ta reda på orsaken till varför jag upplevde att jag inte somnade.  Hon berättade dagen efter att det är inget ovanligt  att det är så. Man kan inte ge hur mycket narkos som helst innan barnet är ute. Nähä... tänk om nån hade bemödat sig med att tala om det innan så hade jag kunnat acceptera det. Nu för tiden hoppas jag att man tänker mer på det här. Det är ju som sagt nästan 30 år sedan. Fyra dagar senare och när magen var igång fick jag själva åka ner till Halmstad. Då började man ju bli riktigt nyfiken och längtade efter att få se henne. En liten blond snutta i kuvös med sondmatning genom näsan. Dotter nummer ett fick namnet Anna, vilket jag alltid tyckt om. Enkelt att stava och säga oavsett vilken del av världen man befinner sig i.
Mina föräldrar som varit i Gambia under hela tiden kom hem samma dag som jag kom till Halmstad och hade ingen aning om vad som hänt. De visste ju innan att "de skulle hinna hem innan det var dags". Hm... Det blev en rolig överraskning. 
Det hände mycket mer kring Annas födelse, roligt, tragiskt m.m, men det skulle bli en alltför långdragen historia så det får kanske bli en annan gång. 
I vilket fall, så blev det en härlig unge som numera har en egen härlig liten unge. Mitt barnbarn.
 Grattis Anna!

Nu är det inte idrott jag pratar om utan antalet deltagare vid bingospel med FUB.
Det har varit mycket spännande saker idag. Jag började faktiskt dagen men en halvtimmes promenad 08.00. Detta för att döva samvetet inför förmiddagens TV-tittande.
Först ut Skidskytte damer: Helena Jonsson - brons. Härligt!
Skidskytte herrar: Mindre roligt.
Alpint: Anja Pärsson - kanontid - JAAAA!! - innan hon av helt oförklarlig anledning kör vilse i backen. Vad i helskotta gör hon??? Gudars skymning.
Skid-VM herrar: Fick jag inte se hela men det slutade med silver till Anders Södergren.

Bingo på FUB är något alldeles speciellt. Vi var över 40 stycken idag. Rekord alltså. Ett stort gäng spelare som är så förväntansfulla. Alla hoppas givetvis på att gå hem men nån form av vinst. Barnbarnet var med en stund men det är ju inte så lätt att vara fyra år och sitta still och helst vara tyst också. Morfar fick hämta efter en stund.
Fast jag själv inte är med och spelar så är det likväl så spännande att stå vid sidan av och titta på. Jag sköter utdelningen av vinster och fixar fika till alla.

Nästa spänningsmoment efter bingot var volleybollmatch för FVBK. Idag kunde de vinna seriespelet med två omgångar kvar. Sollentuna stod på andra sidan nätet. Första och andra set var ingen diksussion. FVBK var överlägsna. Tredje set blev på slutet väldigt spännande. Massor av matchbollar som till slut blev seger för Falkenberg. Oj, vad roligt. Stämningen är helt enorm här i Igloon. Nu är det dags att satsa på slutspel. Kvartsfinal är den 8/3. Hm.. nu står valet och kvalet mellan Taizégudstjänst med kören eller kvartsfinalen med FVBK. Egentligen så är det inte så svårt att välja. Även om Taizégudstjänster är en lisa för själen så är volleyboll en kick för sinnet. Satar på sinnet alltså.

Jag slapp som tur var att titta på förra veckans melodifestival. Igår däremot trodde jag nog att det skulle ha blivit lite bättre än första gången. Nu var det inget större fel låtarna, men programledaren har ju inte taggat ner ett dyft. Fy, så plågsamt stressande människa.
Latinokillarna tyckte jag var helt underbara. EMD: Låten var nog bra om man sluppit se utstyrslen de hade på sig. Töntigt. Hoppas de byter ut den för killarna är ju så snygga. BWO: Skön låt.. men klädseln är ju knäpp alltså. Molly: Stöön! Började lungt o bra men så himla förutsägbar. Gamle räven Rickfors: Han sjönk i mina ögon på Stonesfestivalen när han körde sin egen låt, men denna var inte så dum. Resten vet jag knappt vad det var. Den grekiska låten förstår jag inte hur man kan ställa upp med och inte heller förstår jag varför den valts att finnas med här. Grekiska är ju inte ett direkt gångbart språk i Sverige. Förstår man inte texten kan man ju faktiskt inte rösta på den Det är text och musik man röstar på eller hur? Nu sjungs ju en del på engelska förvisso, men större delen av svenskarna har ju det som andraspråk. 
Nej, latinosarna gillade jag. Det blir nog en sommarplåga om inte annat.

Dags för sängen... Godnatt o sov gott! 

        Så - då var man hemma i Falkenberg igen efter en mycket trevlig tripp till Linköping. Resan påbörjades i fredags eftermiddag när yngsta dottern slutat skolan. Den äldre dottern stod sedan på tur att hämtas och därefter bar det alltså iväg till mellandottern. Under tre timmars resa fick vi uppleva allt från barmark till snötyngda granar i inlandet till ca en dm snö i Linköping. Oavsett snö så är temperaturen nästan outhärdlig. Ca -5 grader i snitt. Hujedamej så kallt. Nu sken ju solen, som väl var större delen av dagarna, så det gick ju an. Väl uppe bjöds vi på Tacos och en helt underbar cheesecake som dotterns pojkvän gjort. Den varade i flera dagar och var fortfarande inte slut när vi åkte. Det berodde definintivt inte på att den inte var god, för det det var den. Den var däremot mycket mäktig.
Nåväl - på lördagen stod storhandling på listan. Dottern har ju ingen bil så vi passar alltid på att åka till Tornby för att storhandla när vi är där. Då fylls frysen för några veckor framöver. IKEA kikade vi också in på. Hittade en tavla som jag skulle kunna tänka mej här hemma i vardagsrummet, men jag avvaktar nog med den. Lite extrem var den allt. Hade ändå inte kunnat få plats med den i bilen.
På kvällen hade vi biljetter till Linköpings studentspex som i år hette "Kungarna och Axelmakten". Det vara bland det bästa jag sett på länge. Vi åkte till NH som teatern heter och fick vara med om något vi aldrig varit med om innan. Det handlade om hur det gick till när Sverige skulle hämta hem en ny kung från Frankrike efter att man mördat den gamle. Ett antal skådepelare stod för sång och spex. Till spelet hör också att publiken engageras. Tycker man att något är bra så applåderar man och skriker "omstart". Då gör de om sista meningen eller en sista sångsnutt på nytt. Publiken kan också skrika "baklänges" och då ska skådespelarna göra det sista de höll på med baklänges. Ett annat förhållningssätt är att be dem säga repliken på ett annat språk.  P.g.a. allt detta så vet man inte hur länge föreställningen varar. Vid ett tillfälle sjöng de en typ av snapsvisa fast det handlade om kaffe. Visan sjöngs acapella i stämmor och här blev det säkert 10 omstarter och varje gång blev det en ny sångsnutt, just om kaffe. Hur i hela friden de lyckades det vete gudarna men det var helt suveränt. Hela föreställningen var så himla bra och annorlunda mot som vad man är van vid. Detta kan jag verkligen rekommendera. Synd att det inte finns något sådant häromkring. Fast här finns å andra sidan inte direkt nån studentstad heller. Skulle va Lund i så fall men det är ju nästan lika långt. Det var den dagen det.
På söndagen var jag faktiskt i domkyrkan på högmässa medan barnen åkte "stjärtlapp" i backarna. Nu är det så att "stjärtlapp" är en liten plastplatta med handtag som man har när man åker i backarna istället för pulka. Dessa stjärtlappar är en aning små så jag insåg ganska snabbt att, med den ändan jag har, så får jag helt enkelt inte plats. Intog alltså plats i domkyrkan istället och där var det gott om plats kan ni tro. Jo, nog var där folk alltid, men det skulle inte hjälpt om så hela Linköping varit där så hade det nog ekat överallt i allafall. Körens sång och prästen tal var en enda evig rundgång. Psalmerna var inte heller roliga. Nä, tacka vet jag en lite mysig småstadskyrka eller en kyrka ute på landet. Det är mycket bättre stämning. Här var bara kallt och grått. Efter en timmers promenad på eftermiddagen så skulle vi nu visa Linköping ett av det bästa Falkenberg har. Nämnligen FVBK. De spelade alltså mot LVC borta. Vi var där för att stödja och stötta men ack vilket bakslag. Förlust, så nu behöver vi inte orda om det mer. Efteråt tröståt vi på restaurang Butterfly men jättegod mat.
Måndagen ägnades åt shopping utan ett enda inköp från min sida. Linköping är en av de trevligaste städerna jag varit i. Enkelt att köra bil och man känner sig som hemma direkt. Skulle nog kunna tänka mej att bo där. Det enda som saknas är förstås havet. Idag har vi kört hem och det är ju trots allt alltid gott att komma hem. 
Borta bra men hemma bäst, som det heter. Tack Emma och Kristoffer för att vi fick komma.
Nu väntar härliga sängen. Dags att dra igång jobbet imorgon igen.

God natt och sov så gott! 

Jaha, så satt man alltså där i lördags och hade väl en del förväntningar trots allt på åtminstone nån bra låt.
Men snälla nån, vad var detta? Ja, för mej var det ett av de mest tröttsamma program jag sett på länge. Det slutade med att jag hängde upp tvätt istället. Många klagade dagen efter på de nya reglerna för röstningen, men det var ju inga problem för det fanns ju inget vettigt att rösta på. Den så kallade programledaren var bland det mest usla jag sett på länge. Att hon inte skriver manus själv kan jag förstå men nåt måste ju den stackarn ha att säga till om. Hur kan man bara stå i en direktsänding och läsa innantill på ett papper med s.k. skämt. Var det bara jag som tyckte det var pinsamt? Att stå och säga att man vill bli våldtagen är mycket dålig stil, vem det nu var som skrev det. Undrar VEM egentligen programmet är till för? Barn 0-5 år? Ett så fruktansvärt barnsligt manus rakt igenom är inte värt ett skit. Varför måste det vara s.k. skämt mellan varje låt. Det finns ju ingen anledning. Det tar ju bara tid. Men visst, det finns väl alltid nån som tycker det är roligt med allt dösnack som inte leder nånstans. Släktningar till de som skriver manuset.
Låtarna sen: Shirley - gjorde ju bort sig, tack o lov,  för låten var rena dyngan. Scotts - lät som alla andra genom åren, trista. Caroline - hon är härlig med sin Janiskopia, men alldeles fel forum. En sjaskig gammal inpyrd, rökig pub hade kännts mer rätt ställe. Alcazar - jag hittade aldrig nån logik i låten. Jonathan? - milde tid var hade de hittat honom? Emilia, - där var ändå en låt som efter ett tag gav lite mer än själva artisten. Nina - var min behållning denna kväll. Hon var först ut och sjöng häcken av alla, sen tröttade jag men spratt ändå till när Marie sjöng sista låten. Inte min stil men den kändes som dagens bästa melodifestilvallåt. Internationellt gångbar, men lite för typisk svensk. Var det några fler? I så fall har jag glömt dem.
Nu kom ju Shirley helt rätt, enligt in mening, sist. Att Caroline gick vidare är inte konstigt. Förvånar mej inte om hon tar hem hela skiten. Det brukar ju alltid finnas en låt som hela tiden följer med. Det finns ingen som gillar den men av nån underlig anledning så hänger den med och irriterar. Att rösta på telefon ger jag inte ett rött öre för längre.
Sen kan man ju fråga sej vart programmet är på väg. Det finns ju ingen som behöver stå på scenen och kunna sjunga live längre. Alla har backup i form av tidigare repetitioner. Shirley som spelades in på fredagen och som bara mimade på lördagen. Ha, det hjälper inte ens att mima med en sån urusel låt.
Nä, på lördag ska jag på studentspex i Linköping. DET, ser jag fram emot och är mäkta glad att ha en ursäkt att slippa se nästa elände vad gäller programledarskap i melodifestivalen.
Jag ska dock tillägga att jag är som de flesta andra och kollar trots att det finns andra kanaler att titta på.
Så! - nu har jag spytt galla över detta fascinerande program.
Bara för informationens skull så har jag varit på gymmet idag igen.

Todeloooo........

Nu har  jag äntligen träffat de nya grannarna. En kille och en tjej med en son på sju år. Jättekul. Verkar väldigt trevliga.
Nu känns det tryggt och bra ett tag till.
Har varit på öppet hus på nya Hallandstrafiken. Ett alldeles nybyggt hus med massor av kontor m.m. Så fint och smakfullt. Fantastiska arbetsrum för de som jobbar där. Roligt att Falkenberg kan vara central för nånting i Halland. Jag tror att man mer och mer har fattat att Falkenberg är den stad som ligger mest centralt i Halland. Inte Halmstad ,som ju annars många gånger verkar vara den enda stad som existerar över huvudtaget i Halland.
I eftermiddag har jag varit och hälsat på barn och barnbarn- Där snek jag mej på överbliven mat. Lax, inte fy skam så där mitt på dan. Sen väntade ett gympapass på Friskis o svettis. Det var mycket hoppa och skutta och ligga på golvet och kravla. Nej, det var inte riktigt vad jag tänkt mej. Den ledaren brukar annars ha bra pass med bra musik, men inte den här gången. Håller nog kvar vid mina danspass istället.
Igår var jag på GeKås och handlade vinster till FUB:s Bingo. Det är dags den 22/2. Fick ihop rätt bra vinster tycker jag.
Till mej själv blev det ingenting direkt. Kollade lite på kläder men det är inte roligt att köpa kläder just nu. Man vill ju vänta tills de riktiga vårkläderna kommer.
Hm..känner att jag fått en invandrare i nacken. En "finne" har flyttat in strax under hårfästet där bak. Den är lite ömmande. Det hjälper inte att trycka till den heller. Sitter där i allafall.
Ikväll ska jag grilla lite fläskben i ugnen och äta rostade grönsaker till. Mmm, det är gott det. Blir lite sur förstås när de i affären kallar vanliga fläskkarrébitar för fläskben. För mej är det inte fläskben, men det får gå.
I kväll startar melodifestivalen. Deltävling ett. När det väl är dags för finalen så är jag så himla trött på programmet så det är knappt man orkar titta. Ta bort hälften av startfälten för de är ändå bara utfyllnad.
Jag har ingen direkt koll på vilka  som ska vara med ikväll så det få bli en överraskning.
Nu ska jag laga mat.

Bon appetit mina vänner som också ska äta.

Jaha, då var det dags att rita ner några ord igen. Det känns som om det bara blir uppräkning av vad jag tidigare skrivit om. Idag glömde jag tiden som jag bokat för en härlig massagestund på jobbet. Men jag blev hämtad som tur var. Det är sån lyx att få på arbetstid.
Ikväll har jag gympat med Friskis och svettis (Danspass) Gick lite lättare med stegen idag.
I går var jag på körövning inför söndag. Då blir det som jag tidigare nämnt musikgudstjänst i Svartrå kyrka kl.18.00. Tråkigt när inte Linda är på plats. Den rackarn är i Thailand. Hon är egentligen enda anledningen till att jag är kvar i den kören. Fast i och för sig så har vi en körledare som är väldigt duktig på att ta fram bra musik med fina körarrangemang. Sen är det så där lagom svårt. Ingen direkt träning behövs mellan övningarna. Känns ju bra.
Åh, nu är Per Morberg på TV och lagar mat. Nu får jag koncentrera mej lite på det också. Idag gör han praliner och det är ju inte fel. Nä, nu gör han rått kött med selleri, parmesan och lite annat skit. Fy attan! Barnen ska låtsas att det är gott säger han. Jo, det är det nog fler som måste göra om de ska äta det. Jag har aldrig förstått det där med rått kött, rå köttfärs och råa ägg. Då får man ligga på svältgränsen och inte ha annat att äta. Däremot är det i och för sig gott med en stekt köttbit som är lätt röd inuti. Jaha, nu ska han krångla till det och laga mat på en sån där stor stekpanna som är ca en meter i diameter. Det har ju varenda människa hemma. Helstekt rödspätta. Gud vad gott! Nu förstår jag varför han måste ha en sån stekpanna. Jag har aldrig i mitt liv sett så stora rödspättor och jag har faktiskt sett en del. Tur att han har så stora avlånga tallrikar som han har. En fisk täckte hela tallriken. Jösses. Nu blev det både rödbetor och smör i håret hans.
Nä, nu suger det i tarmen. Måste nog ta ett tråkigt knäckebröd eller nåt. Slänger sen in mej i duschen och renar mej från allt svett. Sen blir det sängen.

God natt alla vänner!

Idag har jag varit på gymmet för andra gången. Det gäller att bestämma sig. Tog ett allvarligt snack med mig själv vid frukostbordet. Nu åker du direkt till Klitte sa jag, och efter lite övertalning så gick jag med på det. Det innebar dock att jag fick ta bilen till jobbet, men det fick väl gå. Sagt och gjort. Ner med all packning som det innebär. Gympakläder och skor. Rena underkläder, tvål, schampoo, smink m.m. En himla massa saker. Väl inne på gymmet träffar jag en gammal arbetskamrat. Tandtekniker: 80 år. Han går på gym tre dagar i veckan och har nästan tvättbrädemage. Helt suveränt. Kanske kan jag också...... Puh! Ska jag verkligen fortsätta plåga mej på detta viset? Cykling, rodd osv... Jag hade tänkt avsluta med lite cykel också men råkade hamna på en sån där spinningcykel med en display som visade en massa backar. Men då tänkte jag att, ger jag mej upp i dem, så rullar jag bara baklänges. Stängde av och gick in i duschen. Nog hade jag grejer med mej alltid men se hårborsten var inte med. Det fick bli fingerkamning. Det var lite bökigt att gå på gym före jobbet, men får man göra det på arbetstid så får man väl ta det.
På vägen hem tog jag faktiskt en sväng inom Friskis och Svettis för att köpa mej ett säsongskort. Nu har jag satt press på mej själv.

Det har känts som vår i luften idag. Sol och fågelkvitter. Härligt.
Inte nog med det. när jag satt mej till ro i soffan ringer det på dörren och utanför står bästa väninnan med en påse nybakade bullar. Gud vad gott! Hon är världens bästa vän. Det var längesen jag åt ny-hembakade bullar. Tyckte att jag kunde unna mej det efter en bra motionsdag. En halvtimme innan hade jag satt i mej wokad broccoli som satt som en propp i mellangärdet. Bullarna gjorde susen. Två stycken räckte för att trycka ner broccolin där den hörde hemma, nämnligen i magen.

I morgon är det sista körövningen inför söndagens gudsjänst som inte är förrän kl.18:00 på kvällen. Skit också. Missar FVBK:s hemmamatch. Det grämer mej. Nåväl, barnen får hålla koll.

Nog för idag. Tjingeling gott folk!

Usch! idag förstår jag helt klart att grannen menar allvar med sin flytt. Nu åker bohaget ut ser jag. Lite nyfiken är man allt, det kommer man ju inte ifrån. Att vara nyfiken på grannarna kan vara väldigt viktigt, tycker jag. Ibland helt avgörande. Tänk om jag det hände mej något och de enda som skulle kunna veta detta är mina grannar, men bara för att de inte ska vara nyfikna, så får jag inte den hjälp jag kanske skulle behöva. Min kloka vän i Norge sa detta en gång: "Att hålla koll på grannarna är ett sätt att bry sig". Visst är det väl så.

Idag har jag också ringt ett mindre roligt samtal. Vissa människor har en förmåga att inte tydliggöra sig och vissa har en förmåga att missuppfatta. När dessa två möts och pratas vid så får det många gånger oanade konsekvenser. Mitt samtal var alltså en sådan anledning. Det visade sig, precis som jag misstänkte, att det var ett missförstånd. Tala om att göra en höna av en fjäder.

En annan idiotsak hände idag. Förra helgen när vi åkte hem från Stockholm så försvann täckningen till min mobiltelefon. Helt naturligt tyckte jag till en början då vi reste genom skogar där det normalt sett inte brukar vara nån mottagning. När vi närmade oss Falkenberg tyckte jag dock att det var konstigt. Senare under söndagskvällen fick jag en pinne på displayen. Det ringer, men det är ingen där och de hör inte mej. Ringa går bra men det kopplas bara ner eller också så hör man inget. Så har det hållt på sen förra söndagen. Vid ett tillfälle som varade ett par minuter har jag dock haft lite bättre mottagning men nu var det likadant idag igen. Nu, jäklar skulle jag gå in med mobilen och höra vad som kan ha hänt. Begav mej till Expert där jag köpt mobilen för ca 2 ½ år sedan. La fram den på disken och förklarade problemet för mannen i butiken och ser då till min "fasa" att det naturligtvis är FULL täckning. Det var då själve den! Gud, så pinsamt löjligt. Det var bara att lulla ut ur butiken och se glad ut. Passade på att ringa ett samtal medan jag gick tillbaka till bilen. Jaha, väl jag avslutat samtalet så finns det bara en pinne på displayen.!""#¤¤%&&&///&/()))! Nu är jag hemma och fortfarande så vandrar det mellan, ingen mottagning och en pinne. Nån som kan förklara detta?
Det värsta är att jag fick en ny mobil på abonnemanget för ett halvår sedan men den gav jag till yngsta dottern. Har frågat om hon vill byta, men av någon anledning så vill hon inte det. Hmm...
Jaja, vad är en mobil utan täckning? Jo rena skiten, när man hänvisar till detta nummer för att ta upp anmälningar till FUB.

Så nu har jag retat upp mej lite och behöver varva ner med nåt annat.
Får kolla lite på TV

Ha det gott friends!

Hela helgen har präglats av volleyboll. Det är svårt att låta bli att gå och titta. Falkenbergs volleybollklubb har spelat Nordiska klubbmästerskap här i Falkenberg. Fyra lag skulle göra upp om  titeln. Eftersom Falkenberg tog silver förra året så var det ju guld som var tänkt den här gången på hemma plan. Nu blev det inte så. Efter tre dagar i hallen blev det till slut silver igen och det är ju inte fy skam, trots allt.

I helgen har boxaren Ingemar Johansson gått bort. Denne man och Floyd Patterson var två av de största idrottare som fanns när jag var barn. För att inte tala om hur himla snygg den mannen var.

I kväll har jag, mamma och yngsta dottern varit på Falkenbergsrevyn. Gud vad bra den är. Så vansinnigt rolig och vilka duktiga sångare och musiker.
Sketchen och sången om Tito Beltram är såå bra och det är bara sorgligt att han själv inte får se. Tänk vad härligt det är med ett gott skratt och här blev det verkligen flera.

Om det nu händelsevis är nån som vill veta, så har jag gått till jobbet tre dagar denna vecka. Tyvärr måste jag meddela att det inte har blivit vare sig Friskis och Svettis eller gympass den här veckan. Mellandottern i Linköping var ju imponerad efter första besöket, men nu har jag nog tagit ner henne på jorden igen.

Idag har vi gått in i februari månad och det riktigt är kallt och rått ute. Räknar dessutom med att inom en snar framtid få nya grannar. Killen i lägenheten bredvid flyttar idag. Det är alltid oroligt med nya grannar. Det kan ju bli vilka tokstollar som helst. För mej får det annars gärna stå tomt för då kan jag spela piano hur mycket jag vill utan att störa nån. Tyvärr är pianot så ostämt så även om jag hade spelat lika bra som Robert Wells så hade låtit bedrövligt och det kan man ju inte utsätta andra för.

I morgon är en ny dag och det är måndag. Tänkte natta mej tidigt och förhoppningsvis sova gott.
Ha det gott alla vänner så hörs vi en annan dag.